Strålning del två och BOOOOOOM!

Detta är alltså den utlovade fortsättningen på ett tidigare inlägg om strålning och en förrädisk kickbike.

Om du inte läst det inlägget så hittar du det här: Strålning och den mordiska blicken

Och inte att förglömma, tack för alla inlägg om bloggen på och i sociala medier. Ett tips bara, lämna dom gärna här så att alla kan ta del av dem.

Vardag

En av de trettio strålningsdagarna kunde se ut på följande vis. Noel hade en stående strålningstid klockan 08.00. Eftersom det är mycket svårt att säga till en ettåring att ligga helt still var han tvungen att sövas varje gång. Detta medförde uppdraget att hålla honom fri från snuva under hela behandlingen. Det gick bra, vi fick inhalera honom med koksalt varje morgon när vi kom upp på rummet på avdelningen för att säkerställa att det inte fanns något slem i luftvägarna.

07.45 rullade vi ner till strålningen för träff med narkosteamet. Vi hade turen att ha samma. team eller åtminstone stora delar av samma team under hela behandlingen. Nezar, Britt-Marie och Leon. Det var en oerhörd trygghet att mötas av bekanta ansikten att detta team också är mycket kompetenta råder det inget tvivel om. Noel hade en speciellt formjuten madrass att ligga på. Men innan dess ficka han sitta i mitt eller Emmelies knä under tiden slangarna kopplades in.

Noel fick tidigt en så kallad CVK, de vill säga en direkt infart i kroppspulsådern via två slangar som hängde fritt från bröstkorgen. Vi hade tur, Noel gillad verkligen detta. Det blev hur konstigt det än låter en rutin det med. Så snart Noel somnat tog narkosteamet över. Utanför strålningsrummet fick vi vänta dom cirka tio minuter som själva strålningen tog.

Landstinget har en bra tradition att ge den som strålas och eventuella medföljande syskon en liten leksak vid sådana här tillfällen. Bra, men jäkligt körigt för ansvariga föräldrar. Eftersom storebror Alex ganska snart lärde sig att ta en leksak till sig själv men dessutom aldrig glömde att ta minst en till Lillebrosan blev detta snart en gedigen samling, små ödlor i gummi, studsbollar, plastfigurer, labyrintspel och en massa annat som är svårare att artbestämma.

Jag och David Hasselhoff

Det enda som verkligen störde mig nere på strålningen var en skylt med texten: ”avstänging av medicinsk gas i sal 165 korridor 1341”. Jag kan livligt förställa mig följande scenario.

Upprörd röst från en insatt människa anställd på sjukhuset: Allt går åt helvete, det kommer smälla när som helst, du där! Hen pekar på mig med uppspärrade ögon, jag ser tydligt skräcken i ögonen. Stäng för fan av gasen, annars sprängs hela jävla flygeln i luften!

Jag, med samma förvirrade ansiktsuttryck som när jag letar mobilen, varje morgon: Vilken gas?

Den sjukusantällde: Den högexplosiva medicinska gasen såklart! Hur jävla dum är du?

Jag, nu ännu mer fövirrad, tänk att plånboken och bilnycklarna också är borta och att frukost snart slutar serveras på dagis: Men, vaaaaar?

Den sjukusantällde: Läs skylten!!!!!!  Jag: Ok, få se nu. Korridor 1256, korridor 1258, korridor 1260. Ok, dehär verkar vara rätt håll. Men varför är det inga udda nummer? Kan det vara på andra sidan? Rum 243 det känns inte rätt kanske ska jag åt dehär håll BOOOOM!!!!

Är jag i detta senario ansvarig för att hela Norra flygeln är bortsprängd bara för att jag inte fattade skylten? Eller är skyltkillen också ansvarig, jag menar han kunde ju faktisk varit lite tydligare. Det hade inte skadat ett dugg.

När väl strålningen var avklarad skjutsade vi upp Noel, fortfarande sovande liggandes i sin säng.

Sedan fick vi vänta på att han skulle behaga vakna. Allt medan vi övervakade puls och syresättning på monitorn vid sängkanten. Under denna tid var det även dags för den vakna delen av familjen att äta den tidigare i smyg tillredda frukost som vi tagit med oss.

Barn 3

Det blev som ni kan förstå en hel del väntan vid sängkanten. Jag tror att storebror Alex såg alla filmer om Alfons och stora delar av DVD biblioteket på Barn 3. Noel hade den goda smaken att vakna nästan exakt vid samma tid alla dagar. Nästan precis 50 minuter efter ankomsten på dagvårdssalen började han röra på sig. Strax därefter slet han loss munstycket för syrgas som han behövde under uppvaknandet för att hålla syrenivån i blodet på en bra och hög nivå. Därefter ville han ha lite saft för att ganska snart mumsa i sig yougart och en macka. En kvart senare var den lille gynnaren uppe å sprang som vanligt.

Här är det nu dags att stanna upp och tacka alla som jobbar och har jobbat på Barn 3 i Umeå. Det finns få människor jag beundrar mer och ingen jag är mer tacksam över. Tack tack tack!

En liten film från strålingen hittar ni här: Strålning i Umeå 

Hur som helst uppvisade Umeå ett fantastiskt väder denna sommar. Och vårt jobb var att underhålla familjen och se till att Noel inte drog på sig någon infektion. Detta innebär att vi gjorde i stort sett allt som gick att göra i närområdet denna sommar. Vill ni ha ett bra tips? Åk 13 mil Norrut, där finns allt du behöver!

Tack för denna gång, snart är det semester!

//Fredrik