Säg hej till Carina!

Jag heter Carina Karlsson och jobbar som syskonstödjare i Linköping. Jag är idag 52 år och bor med min man i ett hus strax utanför Linköping. Jag har två vuxna barn som idag står på egna ben.

Det var i november 2011 som min resa som syskonstödjare började. Innan det jobbade jag som förskollärare på en skola här i Linköping.
Tjänsten som syskonstödjare hade inte funnits tidigare vilket gjorde att jag har haft möjlighet att forma den. Till min hjälp har jag naturligtvis haft alla syskon som jag fått lära känna och det är deras behov som formar mina dagar.

Att vara syskon till någon med cancer kan vara tufft. Man kan känna sig utanför och bortglömd. Min uppgift är att uppmärksamma syskonen. Att vara en bro mellan dom och sjukhusvården.Försöka tillföra något vanligt i en ovanlig situation.

Det finns inga rätt eller fel hur man ska reagera när ens syster eller bror drabbas av barncancer. Det kan komma många olika känslor och alla är tillåtna. Jag kommer skriva här på bloggen så att ni kan få följa med en syskonstödjare i vardagen. Vi hörs!

/Carina