Vad kostar det att INTE satsa på ett barn? ...Om att förvalta tillgångar
Jag är på ett seminarium i Almedalen, en programpunkt bland många. Almedalsveckan ger många möjligheter att lära sig mer om det jag brinner för, och att mingla, mötas och spinna planer för framtiden.
Seminariet handlar om barnen. Om de barn som av någon anledning behöver extra stöd i skolvärlden. Barn med kognitiva svårigheter. Det kan vara definierade diagnoser som dyslexi, ADHD, Aspbergers osv men även odiagnostiserade svårigheter. Enligt föreläsaren handlar det om ca 15 % av alla barn i skolan. Min äldste son är en av dem.
Med förvärvade hjärnskador och en aspbergersdiagnos passar han väl in i gruppen barn med kognitiva svårigheter. Han är här nu, räddad till att leva. Han är myndig. Han kan så mycket. Han vill lära sig mer. Han var nära döden en tid, men nu är han här. Frisk och redo, märkt av en tumör som tagit plats i hans hjärna. Sargad av behandlingar och operationer, förvisso. Men nu vill han ut i livet.
Det är fantastiskt hur tekniken går framåt och hur vi kommer allt längre i att rädda liv. Prematurbarn föds och överlever. Hjärtbarn opereras och räddas till att leva. Det stora flertalet barn som får cancer överlever med hjälp av avancerade behandlingar. Men de barn vi nu räddar ska också ha ett liv att leva. Ofta har de här barnen svårigheter som andra barn slipper. Alla barn ska känna att de har en plats här, att de ska vara här och bidra och vara en del av en större helhet. Alla behövs. Alla är värdefulla.
Har vi råd att ge varje barn rätt förutsättningar i skolan? Har vi råd att anpassa skolan efter varje barns behov? Vet vi ens vad en sådan insats skulle kosta? Undrar många. Frågan kommer upp i olika sammanhang kring skolan.
Jag sitter i seminariesalen och hör ord jag aldrig hört förut. Många gånger har jag läst och lyssnat på rapporter om siffror som illustrerar de enorma kostnader det innebär att ge något som helst stöd till de här barnen. Och många gånger har jag själv mötts av det budskapet i kampen kring mitt eget barn i skolvärlden. Lärare går på knäna och har fullt upp med alla krav som nu ställs på dem. Det finns inte utrymme att lägga mer börda på deras axlar. Och skolan har inte pengar till mer resurser. Punkt. Men idag får jag höra något nytt.
Vad kostar det att INTE satsa och ge allt till de här barnen? Har vi råd att inte förvalta den enorma tillgång som ett växande barn innebär? Kan vi vara så ansvarslösa att vi låter denna enorma tillgång bara gå till spillo? Och har någon någonsin forskat i vad en sådan investering skulle innebära i avkastning?
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har gjort just det. Han har forskat på vad som händer om vi inte satsar på barn med kognitiva svårigheter i skolan. Han har kommit fram till stora saker som vi egentligen kunnat ana förr men som vi nu har fått siffror på. Han har visserligen bara tittat på vad det innebär att ge elever tekniska hjälpmedel, men han skrapar på ytan till en stor upptäckt, nämligen den att vi har allt att vinna på att satsa på barnen!
Almedalen 2013. Vad kostar det att inte satsa på barnen i skolan?
Vi har en enorm möjlighet här. Alla riskkapitalister borde jubla, för här har vi möjligheten att investera en liten slant nu och få en avkastning som vi aldrig någonsin skulle kunna få på börsen! Och risken är minimal. Har vi råd att missa denna möjlighet att förvalta något redan värdefullt och få en enorm avkastning?
Helene Kindstedt
För info om Ingvar Nilssons forskning: http://www.hi.se/sv-se/Nyheter/Nyheter-fran-HI/Fran-seminarier-om-teknikstod-och-samverkan-i-Almedalen/