Blogginlägg med kategori
Blogginlägg inom kategori: Närstående
-
”Vi två passade ihop som syskon”
Publicerad:Blogg: Hej, mitt namn är Ängla. Jag är en 15-årig tjej som kommer från Ystad. Min familj förlorade min bror Caspian i cancer (ponsgliom - DIPG) år 2021. Han blev bara fyra år. Jag och min bror var bästa kompisar, vi var med varandra hela tiden.
-
"Jag hade två liv"
Publicerad:Blogg: När jag var 13 år, drabbades min lillebror av cancer. Det vände såklart upp och ner på min familjs liv. Jag gick på högstadiet, är äldst av syskonen och skulle försöka hantera livet som tonåring, storasyster och att min lillebror hade fått cancer - samtidigt.
-
”Jag hade behövt prata om mer än bara mitt syskon”
Publicerad:Blogg: Tuvas syster blev sjuk i cancer när Tuva var 9 år gammal. I det här blogginlägget sätter hon ord på hur hon upplevde tiden med ett sjukt syskon, vad hon hade behövt och vad hennes syskon betyder för henne.
-
En oönskad men högst värdefull gemenskap
Publicerad:Blogg: Möt Jannice, mamma till Juva som har behandlats för ALL och samtalsvärd för en av våra diagnosspecifika samtalsgrupper. Ta del av hennes ord kring vad dessa samtalsgrupper har betytt för henne och hur det är att möta andra föräldrar i liknande situation och vara en del av en värdefull gemenskap.
-
Livet i dödens närhet
Publicerad:Blogg: Kerstin Ivéus är sjuksköterska och syskonstödjare på Lilla Erstagården, den enda slutenvårdsavdelningen för barnpalliativ vård. Sedan 2022 är hon också doktorand och utvärderar ett psykosocialt stödprogram för barnfamiljer. Kerstin vågar prata om det som är svårt och lyfter alltid barnens perspektiv. Hennes devis är att livet ska levas.
-
Hur mår Alexander?
Publicerad:Blogg: Ditt barn har cancer och självfallet undrar människor du möter hur det är med honom. Oftast blir mitt svar att han mår bra. För det är vad folk vill höra. Och det är för det mesta vad jag orkar berätta. Att sätta ord på vad ett cancersjukt barn kan gå igenom låter sig inte göras i ett hövligt samtal på några minuter.
-
Jag börjar inte bli van nu
Publicerad:Blogg: Jag har varit mamma i snart tio år och cancermamma i snart sju år. Det senare är en högst ofrivillig identitet på flera sätt. Dels hade förstås ingen velat vara mamma till ett barn som har cancer om valet hade funnits, dels har jag upplevt att det är lätt att nästan allt i livet överskuggas av det faktum att mitt barn har en livshotande sjukdom. Detta trots att jag är så mycket mer än förälder till ett allvarligt sjukt barn och att jag vill fylla mitt liv med så mycket mer än barncancer.
-
Det är över, men det går inte över
Publicerad:Blogg: Den femtonde november var det årsdag för Juvas behandlingsslut. Tre och ett halvt år hade då gått sedan den där hemska majmånaden när vi kom så otäckt nära att förlora henne, och insåg vidden av den kamp vi stod inför. Ett år hade hunnit springa förbi, utan behandlingar, sövningar och tabletter. Utan trygghet.
-
Heja alla vardagshjältar!
Publicerad:Blogg: Tänk vilken stor skillnad man kan göra för en annan människa. Ibland behöver man bara finnas där. Visa att man ser en annan människa. Bete sig osjälviskt. Lyssna till det svåra. Eller bara prata om vädret. Det viktiga är att man är lyhörd, för behovet av stöd är individuellt. Både i hur lite eller mycket stöd man vill ha, men även på vilket sätt. Att ha förmånen att kunna vara så betydelsefull i någon annans liv är vackert och något jag tycker att man ska ta tillvara på.