Blogginlägg med kategori
-
Hur hamnade jag på Barncancerfonden?
Publicerad:Blogg: Just känslan av gemenskap och tillfredsställelsen i att jag gjorde något bra fick mig att fortsätta mitt engagemang för Barncancerfonden.
-
Hur du skapar ett lyckat Spin of Hope
Publicerad:Blogg: Teman på passen under Spin of Hope är många och det är enormt kul att se arrangörerna och instruktörernas påhittighet. I årets Spin of Hope hittar vi roliga teman som pop up-spinning i en lastbil, Livebands-spinning, spinning till DJ och filmvisnings-spinning i 3-D.
-
Mitt första Spin of Hope
Publicerad:Blogg: Under året som Rynkebyare så är det primära målet att samla in pengar till Barncancerfonden. Att cykla till Paris är bonusen som du får njuta av efter hårt arbete, både insamlings- och träningsmässigt.
-
På en avdelning för allvarligt sjuka barn
Publicerad:Blogg: När ditt nya tillfälliga hem blir en avdelning avsedd för de allra sjukaste barnen, och du tvingas inse att den människa du värderar högst i världen platsar i denna kategori, då har du trätt in i det mest olustiga av Lustiga hus.
-
Ut i världen på cykelsadeln
Publicerad:Blogg: Jag gjorde i alla fall som jag brukar, lade i högsta växeln och satsade 150 procent, både på insamlingen och träningen. Att vara med i Team Rynkeby är bland det roligaste jag gjort i mitt liv.
-
Fler råd för skolan
Publicerad:Blogg: En framgångsfaktor för en fungerande skolgång för elever med cancer är ett nära samarbete med elevhälsan och studie- och yrkesvägledaren på skolan.
-
Hur mitt engagemang för Barncancerfonden startade
Publicerad:Blogg: Jag började cykla för en sex, sju år sedan. Antog en utmaning om att cykla ett fem mil långt lopp, Tjejtrampet i Stockholm, tillsammans med mina arbetskamrater.
-
Missa inte årets viktigaste spinningevent - Spin of Hope
Publicerad:Blogg: Lördagen den 25 mars 2017 spinner runt 27 000 människor i Spin of Hope på anläggningar runt om i hela Sverige för att tillsammans samla in pengar till Barncancerfonden.
-
Efter det första krampanfallet
Publicerad:Blogg: Tisdag 17:e maj. När klockan närmar sig 10 och vi fortfarande inte hört något från IVA ringer jag dit och får beskedet att natten gått bra och att personalen ska gå ronden innan de väcker Juva. Kent och jag sitter skräckslagna på rummet och väntar, lika ivriga att få komma iväg och träffa vårt lilla hjärta som livrädda för vad som väntar oss.