”Jag kunde inte ens kramas”

När Eston Lindsten spelade in kampanjfilm med Barncancerfonden fick han putta undan ordet ”cancer”. Men han hade gärna tagit i med hårdhandskarna, vilket han har goda skäl till. Han har själv haft cancer.

Eston står på en tunnelbanestation i Stockholm, han tittar upp och ser en stor reklamtavla framför sig. På bilden har en blå stol ramlat omkull och bredvid ligger Estons gosedjur, som enligt honom själv ”faktiskt är en riktig tiger”. Mitt på bilden syns han själv iklädd en grå fågeldräkt. Bilden är tagen precis när han tar spjärn med benen för att med all sin kraft knuffa undan ordet ”cancer” från ordet ”barn”.

– Det känns bra! berättar han senare om att ha blivit något av en kändis.

Men samtidigt är han lite besviken.

– Ingen känner igen mig på gatan än.

Eston tycker om att skådespela och skulle inte ha något emot att bli känd. När han var på sjukhuset sprang han gärna omkring med sin droppställning i korridorerna medan han låtsades vara polis eller polishund.

Men ibland gick det inte. Han behandlades för cancerdiagnosen neuroblastom och han hade kraftiga smärtor i magen och ena benet. Ibland kom han inte ens ur sängen på grund av operation, cytostatikabehandling, högdosbehandling med stamcellstransplantation och strålning.

– Det kunde göra så ont att jag inte ens kunde kramas, berättar han.

Eston tycker att det är viktigt att Barncancerfonden får mer pengar för att kunna hjälpa andra barn, så därför ville han gärna vara med i Barncancerfondens kampanj. Att spela in filmen kändes dessutom som en revansch för hela familjen eftersom allt det jobbiga också ledde till något som Eston tyckte var riktigt roligt. Men om han själv hade fått bestämma så hade han tagit i lite hårdare.

– Jag ville sparka! Det gör ondare på cancern.