Sena komplikationer vid hjärntumör

De skador som en hjärntumör och operation orsakar är ofta tydliga redan vid insjuknandet och direkt efter operationen, men kan också bli synliga först långt efteråt. Man talar om att barnet ”växer in i sina skador”.

Med detta menas att skador på förmågor som utvecklas först senare i livet upptäcks först då. Förmågan att förstå helheter och förmågan till överblick och struktur utvecklas först i tonåren och det är inte ovanligt att man då upptäcker svårigheter inom de här områdena.

Tidiga hjärnskador kan också skada de förmågor som behövs för fortsatt utveckling. Barnet utvecklas inte i samma takt som sina jämnåriga och ju äldre barnet blir desto mer ökar avståndet till de jämnåriga.

En skada som ger minnes- eller koncentrationssvårigheter kan göra att barnet inte kan ta in eller inte minns vad hon/han ska göra, vilket efter hand ger en mindre kunskapsbank än jämnårigas.

De kognitiva sena konsekvenserna upplevs oftast inte som ett stort problem i det akuta krisskedet, eftersom man då är fokuserad på överlevnad och hälsa. När det gått en tid efter avslutad behandling och barnet ska återgå till vardagen blir de kognitiva svårigheterna mer påtagliga.

Tumörens läge påverkar

Konsekvenserna av själva tumören och kirurgin beror först och främst på tumörens läge, men också på eventuella komplikationer före och under operationen (till exempel epileptiska anfall, blödningar, infektioner eller långa perioder av ökat tryck i huvudet).

En del barn mår bra snabbt efter operationen, medan andra kan ha en ganska lång återhämtningsperiod och få kraftiga neurologiska symptom (till exempel oförmåga att tala, stora motoriska svårigheter eller minnesstörningar) under en tid direkt efter operationen för att sedan återhämta sig väl efter ett antal veckor.

En längre tid (1–2 år) bör gå innan svårigheterna orsakade av sjukdom och behandling kan betraktas som bestående. Framför allt motoriska svårigheter kan fortsätta förbättras flera år efter operationen.

Bestående skador efter en operation kan vara mycket varierande och kan sträcka sig från stora motoriska svårigheter som ger rullstolsberoende eller medelsvår utvecklingsstörning till en i stort sett normal kognitiv förmåga.

Hjärnans uppbyggnad

För att förstå vilka effekter en hjärntumör och dess läge har på inlärning kan det vara bra att känna till lite om hur hjärnan fungerar. Hjärnan är ett extremt komplext system med miljardtals celler som var och en har tiotusentals kopplingar till andra celler.

Trots att vi idag, tack vare nya tekniska möjligheter att avbilda hjärnan, vet mycket mer om hjärnans funktion, vet vi fortfarande rätt lite om hur den egentligen fungerar och hur skador i hjärnan påverkar beteendet.

Stor- och lillhjärnan består av två halvor med samma uppbyggnad, spegelvända mot varandra. De båda halvornas funktion är i stora delar densamma. Vissa funktioner hanteras huvudsakligen i vänster sida, framför allt språk samt höger sidas känsel och motorik.

I höger sida hanteras framför allt rumsuppfattning samt vänster sidas känsel och motorik. Lillhjärnan har däremot inte korsad motorisk koordination i kroppen utan höger halva styr höger sidas motorik och tvärtom.

Små hjärnskador kan ge upphov till stora problem och tvärtom. Speciellt när det gäller hjärnskador hos barn är det svårt att förutsäga vilka problem barnet får av sin skada. Det beror på att barnets hjärna är så pass anpassningsbar och utvecklas utifrån de förutsättningar som ges. Hjärnans utveckling påverkas också av såväl biologiska som miljömässiga faktorer.

Många av våra kognitiva funktioner har inte ett centrum i hjärnan utan består av en samverkan mellan en mängd olika centra. Förmågan att koncentrera sig beror på många olika faktorer, bland annat på generell vakenhet och motivation, förmåga att utestänga andra intryck och uthållighet. 

Alla dessa faktorer styrs från olika platser i hjärnan och det är därför mycket vanligt med koncentrationssvårigheter till följd av en hjärnskada. Hjärnan kan kompensera bristande funktioner med andra liknande funktioner, till exempel kan bristande automatisk koncentration ersättas av en mer medveten viljemässigt styrd sådan. 

Den typen av koncentration kräver större ansträngning och man blir därför fortare trött och behöver större motivation. Många föräldrar och lärare till barn med hjärnskador beskriver att deras barn eller elev klarar en uppgift ena dagen för att sedan tappa allt till nästa dag. 

Eftersom det är så pass svårt att förutsäga konsekvenserna av en given hjärnskada hos ett barn, är det viktigt med en individuell neuropsykologisk utredning i varje enskilt fall och möjlighet till diskussion med neuropsykolog och/eller neurolog om skadans påverkan på just det enskilda barnet. 

Komplikationer förknippade med tumörens läge

Skador i den grå hjärnbarken, i de yttre delarna av storhjärnan, orsakar oftare mer specifika svårigheter. Till exempel svårigheter att tolka bilder eller att tala och ger även lättare upphov till epilepsi.

Skador i de inre delarna av hjärnan ger oftare upphov till mer övergripande svårigheter, till exempel lägre tempo, koncentrations- eller minnessvårigheter.

Pannloben arbetar med planering, kontroll och reglering av beteendet och brukar också utpekas som den del av hjärnan som innehåller vår personlighet. Tumörer i pannloberna kan ge upphov till beteendeproblem till exempel överaktivitet, personlighetsförändringar eller svårigheter att överblicka och organisera sin tillvaro.

Beteendeproblem förekommer ibland vid hjärntumör även om tumören inte sitter i pannloben. Ett barn kan bli överaktivt, omöjligt att stoppa och styra och kan få svårt att hantera sina känslor. Detta kan yttra sig i vredesutbrott eller i att barnet blir överdrivet glad eller ledsen. Barnet kan också bli så kallat distanslöst, det vill säga sakna den distans som barn naturligt har till främmande personer.

Beteendeproblem kan vara mycket påfrestande för familjen och som förälder händer det att man känner sig skamsen och skyldig till svårigheterna. 

Barn med beteendeproblem behöver klara regler och tydliga gränser, vilket kan kännas svårt att ge ett barn som är eller har varit så svårt sjukt. Som förälder ska man inte vara rädd att ta upp och diskutera de här problemen för de är också en följd av cancersjukdomen. 

Nackloben är huvudområde för synen och tinningloben huvudområde för hörsel. Tumörer i båda dessa områden kan ge syn- och hörselpåverkan.

Skador i tinningloben kan också medföra minnessvårigheter, men liksom koncentration är minne en funktion som tar stora delar av hjärnan i anspråk och minnessvårigheter är vanliga vid alla typer av hjärnskador. 

Tumörer i hjässloben kan ge upphov till svårigheter att tolka och förstå omgivningen, alltifrån att uppfatta bokstäver och förstå bilder till bristande förmåga att förstå vad folk säger eller att tolka sociala signaler. 

Detta eftersom hjässloben framför allt arbetar med bearbetning av olika sinnesintryck till en begriplig helhet. Det kan exempelvis handla om att sammanfoga ljudet från bilmotorn med kroppens känsla av att vara i rörelse och med synintrycken från omgivningen som susar förbi bilfönstren, till en begriplig helhet.

Tumörer i hjärnans bakre och nedre delar, det vill säga i lillhjärnan, fjärde ventrikeln och hjärnstammen, ger mindre risk för kognitiva skador. Om lillhjärnan skadas påverkar detta först och främst koordination av motorik och balans. Men det kan också påverka kognitiva funktioner, till exempel automatisering av läsning eller koncentration. Om automatiseringen fungerar dåligt måste man mer aktivt medvetet tänka på hur man rör sig, hur man läser eller att man ska koncentrera sig. Det gör att man snabbare blir trött eller att man inte har så mycket energi över för uppgiften i sig.