Begravningen

Att ha koll på

När en närstående går bort är det mycket att hålla reda på. Hur betalar man, vem gör vad och hur mycket kostar det? Det är vanliga frågor och här följer en lista på sådant som kan vara bra att ha koll på.

Kyrkoavgift

Alla medlemmar i Svenska kyrkan betalar kyrkoavgift via skattsedeln. I denna ingår begravningsavgiften som alla personer som är folkbokförda i Sverige betalar. I kyrkoavgiften ingår dessutom präst, kyrkomusiker, lokalupplåtelse och utbärning och sänkning. Dessa tjänster gäller även i annan församling än hemförsamlingen.

Begravningsavgift

Alla som är folkbokförda i Sverige betalar en begravningsavgift via skattsedeln, oavsett om man är med i Svenska kyrkan eller inte. I begravningsavgiften ingår gravplats under 25 år, gravsättning och kremering, vissa transporter av kista, lokal för förvaring och visning av stoft och lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Vad kostar en begravning anordnad av begravningsbyrå?

En begravning kostar vanligtvis mellan 20 000 kronor och 25 000 kronor. Då kan det till exempel ingå kista, kistdekoration, vissa nödvändiga transporter och bärare, dödsannons, ceremoni samt en enklare förtäring. 

Även begravningsbyråns arbetskostnader samt eventuella församlingsavgifter, till exempel hyra av församlingssal vid minnesstund, ingår. Eventuell gravsten och bouppteckning tillkommer. Bouppteckning behövs oftast inte när ett barn har dött, men det kan finnas undantag. En gravsten kostar från cirka 5000 kronor och uppåt och en bouppteckning från cirka 3500 kronor. 

Den enklaste typen av begravning kostar runt 6000 kronor. Då är det mesta utom en enkel kista samt transport till närmaste krematorium utan någon begravningsceremoni bortvalt. Nödvändiga handlingar och begravningsbyråns arbetskostnad ingår dock. 

En del begravningsbyråer subventionerar barnbegravningar. Det kan vara att de tar mindre betalt för sina tjänster och ger rabatt på kistan. Även många privata begravningsbyråer subventionerar barnbegravningar. Dessa hittar du på begravningar.se.

Ekonomi

Kontrollera om du har försäkringar som täcker begravningskostnaderna. 
När ett barn dör kan det finnas skäl att undersöka vilka speciella barnförsäkringar som kan komma att falla ut. 

Vissa fackförbund har en barngrupplivförsäkring som ingår obligatoriskt i medlemsavgiften. Andra fackförbund har en barngrupplivförsäkring som medlemmen tecknar och betalar premien för. Dessa försäkringar gäller normalt för barn som dör fram till det år barnet fyller 18 år. Försäkringsbeloppet är normalt cirka 25 000 kronor. 

Barncancerfonden ger ett ekonomiskt stöd som betalas ut till föräldrar som har förlorat sitt barn i cancer. Syftet är att täcka begravningskostnader och andra utgifter som kan uppstå i samband med att barnet dör. Stödet motsvarar ett halvt basbelopp och betalas ut till familjer vid dödsfall som inträffat fram till den dag då barnet fyller 20 år. Kontakta kuratorn på det sjukhus där ditt barn behandlats för mer information.

Bor du i Göteborg ger kommunen ett ekonomiskt stöd till alla familjer som har barn under 18 år som avlidit oavsett dödsorsak. Detta stöd infördes efter den stora diskoteksbranden 1998.

Förberedelser

Det går att ha kontakt med begravningsbyrån redan innan barnet har dött. Om barnet vill kan det vara med och planera till exempel vilka sånger eller vilken musik han eller hon vill ha.

Tonåringar kan ha önskemål om hur ceremonin ska gå till, vilka kläder gästerna ska bära och vilja göra ett testamente där de skänker bort sina saker till släkt och vänner. Allt beror naturligtvis på om barnet eller tonåringen själv vet om att hon eller han snart ska dö och vill prata om det.

Vårdpersonal ger stöd

I vissa fall vill barn skona sina föräldrar som de vet är ledsna och säger inget till dem fast de vet att de ska dö. Andra gånger vill barnet inte prata om det. Här kan ofta vårdpersonalen vara ett stöd. De är till för barnen och döljer inte sanningen om barnen själva tar upp frågan om de ska dö snart. De hjälper barnen att prata om det och kan också stötta föräldrarna.

Förbereda syskon

För syskon kan begravningen, precis som för föräldrar och andra vuxna, vara en hjälp att förstå det som har hänt. Men de måste förberedas innan och ha en vuxen som tar hand om dem under begravningsakten. Du som förälder kanske inte har kraften i den stunden. Därför är det viktigt att någon annan närstående som syskonen litar på och tycker om finns till hands och ser till syskonen under visning och begravning. 

Barn behöver precis som vuxna förstå och ta till sig att någon som de älskar har dött och aldrig mer kommer tillbaka. Naturligtvis måste man anpassa vad man säger och gör efter syskonens ålder. De behöver också få hjälp att verklighetsanpassa sina fantasier. Och det är stor skillnad mellan en treåring, en åttaåring och en fjortonårings sätt att sörja och resonera.

Förståelse ger trygghet

Det är viktigt att förbereda barn inför visning och begravning. Förberedelserna måste anpassas efter barnets ålder. Mycket små barn kommer inte att förstå vad som händer och behöver bli burna i en trygg famn. De behöver få konkreta förklaringar om vad död är. Man kan säga att när vi dör, slutar vi att andas, hjärtat slutar att slå (låt barnet känna på sitt eget hjärta eller ditt) och hår och naglar slutar växa. När din bror är död kan han inte känna något längre, till exempel om vi nyper honom i handen, och han tänker inte längre. 

Kanske har ni möjlighet att besöka kyrkan, platsen för minnesstunden och gravplatsen i förväg för att på sätt bekanta er med de olika platserna och ”repetera” de olika momenten i begravningen. Sådana förberedelser, som begravningsbyrån kan hjälpa till att arrangera, ger också de vuxna värdefull trygghet.

Gravsten eller minnesbänk

Gravstenar kan se ut på många olika sätt och det finns många alternativ. Du kan välja en gravsten i till exempel natursten, en kombination av sten och glas eller i form av Spöket Laban. Det kan vara ett kors i smide eller trä eller en gravsten med ett porträtt av den döde.

Gravstenar kan vara både liggande och stående. På gravstenen skriver man oftast endast den dödes namn samt födelse- och dödsdata. Men man kan skriva mycket mer på gravstenen om man vill, till exempel en text som speglar den dödes personlighet.

Kremering

Om barnet ska kremeras kan du välja att gravsätta urnan i en grav med gravsten, i en anonym minneslund eller strö askan på en annan plats. Kanske vill du strö askan i havet, men det kan vara bra att tänka igenom konsekvenserna av dina val innan du bestämmer dig. 

Den som väljer att strö ut askan i havet har till exempel ingen fast plats att gå till och väljer du minneslund får du inte vara med när askan grävs ner. Tänk också på att den musik du väljer att spela under ceremonin för alltid kommer att ta dig tillbaka till begravningsögonblicket och vara starkt förknippad med de känslor du hade då.

En flicka, som vi kan kalla Anna, brukade rita regnbågar, fjärilar och blommor. Till hennes begravning valde familjen att förstora ett färgglatt blommönster som hon hade ritat och trycka på ett vitt tyg som draperade halva kistan. En teckning, som föreställde Anna och hennes hund under en regnbåge, förstorades upp och ställdes bredvid kistan. Annas aska spreds i havet utanför farmors och farfars hus där familjen brukade segla på sommaren. 

På ängen nedanför huset har familjen satt upp en bänk med en minnesplakett på. Där står det »Annas bänk« och hennes dödsdatum. Familjen hoppas att folk ska sätta sig på bänken, vila en stund och tänka på vad de har och på att livet är skört. 

För andra är det viktigt att ha en grav att gå till. En mamma beskriver hur mycket det betyder för deras familj att ha en grav att gå till och sköta om:

"Vår sons kropp sprids vidare i livets kretslopp och han blir en del av naturen och allt runtomkring oss. Därför är det så viktigt att vi vårdar hans gravplats och varenda litet blad som växer där, för han är överallt."

Familjen bestämmer

Du och din familj kan bestämma väldigt mycket själva när det gäller ert barns begravning – den svenska begravningslagstiftningen är generös. Det gäller både val av plats för en begravningsceremoni, hur ceremonin ser ut och vad den innehåller. Du kan ha en religiös ceremoni i kyrkan, synagogan eller moskén beroende på din trostillhörighet eller en borgerlig begravning och en minnesceremoni hemma i trädgården.

En månad till begravning

Du har en månad på dig innan gravsättning måste ske enligt lagen. Ta tid på dig och tänk noga igenom vad som blir bäst för dig och din familj. Idag är det vanligast att anlita en begravningsbyrå som tar hand om allt det praktiska, men du kan välja att sköta hela begravningen själv utan att anlita en begravningsbyrå. 

Alternativt gör du en del själv och tar hjälp med det du önskar. Många gånger är familjen med och planerar och gör i ordning barnet inför begravningen, och om ni vill kan ni också ordna med praktiska saker. Den som är händig kanske vill snickra kistan själv som en sista hyllning till sitt barn.

Minnessaker

Det kan kännas bra att få vara med och välja kläder till barnet och kanske även att få klä på barnet en sista gång eller lägga ner minnessaker som ska följa med i kistan. För syskonen kan det kännas skönt att vara med och få bidra, lägga ner en teckning eller en favoritleksak. 

Generellt sett är attityden öppnare när det gäller ett barns begravning än en vuxens. Det är inte lika traditionsbundet och det är mer accepterat att göra som man vill. Ofta är det många barn med på begravningen när ett barn har dött och det är inte ovanligt att de får sitta på mjuka kuddar längst fram i kyrkan istället för i bänkarna, kanske med block och kritor i händerna.

Saftkalas eller pizzafest

Många familjer berättar att det har varit viktigt att ha en samling efter begravningen. Det är ofta en lättnad att kunna minnas barnet, prata, gråta och skratta tillsammans. Det kan till exempel vara ett saftkalas med barnets älsklingsglass, en pizzafest för att hylla tonåringen eller ett knytkalas där gästerna tar med sig maten.

Även vid minnesstunden är det viktigt att involvera syskonen. De kan bidra med förslag på saker att äta eller att dekorera med som deras döda syskon tyckte om. Om de får vara delaktiga mår de bättre än om de lämnas utanför. 

"Ett starkt minne från begravningen var hur fantastiskt det var att få höra alla som berättade om vår son. Han levde bara i tre år men hade berört så många andras liv, inte bara vårt. Vi fick så mycket kärlek och bekräftelse", berättar pappan till en pojke som dog för sju år sedan.

Be om hjälp

Det är mycket att planera, så be om hjälp av vänner eller släkt. Det är viktigt att någon är ansvarig och håller i det praktiska under minnesstunden om den inte arrangeras av en begravningsbyrå. Det behövs ett i förväg uppgjort program och en värd som ser till att programmet följs. 

Det kan vara sådant som att lägga fram en fotobok med bilder på barnet, sjunga sånger tillsammans, visa ett bildspel eller minnas barnet på ett annat sätt. Det är också en fråga om att ordna med mat, dryck, dukning och lokal. Försök inte klara allt själv. Säg ja och ge förslag när andra frågar hur de kan hjälpa dig. En familj berättar om hur de ordnade sin åttaåriga dotters minnesstund:

"Efter ceremonin gick den närmaste släkten och vännerna vidare för en härlig fest i vår dotters smak. Allt gick i rosa med härliga blomdekorationer, massor av rosa ljus, ett minnesbord med en massa fina saker från vänner i skolan med mera och framför allt massor av hennes härligt spretiga kompisar från 0 till 60 år. 

Vi hade samlat ihop allt från bästisar i samma ålder till vuxna vänner som hon hållit kontakten med genom åren, hennes favoriter helt enkelt. Jag är säker på att hon skulle ha varit väldigt nöjd med sina gäster och hoppas av hela mitt hjärta att hon såg och hörde all kärlek till henne. 

Vi åt thaimat som hon älskade och kolatårta till efterrätt, ytterligare en av hennes favoriter. Vi hade tänkt spinna vidare på thaitemat med att avsluta det hela med att släppa iväg rislyktor till henne men vädret ville inte det. Vi sparar det till ett annat tillfälle."

Begravningen i sig

Många oroar sig inför begravningen. Det kan vara för att du inte vet hur du ska göra eller för att du är rädd att inte kunna hantera den. Vänd dig till en begravningsbyrå så snart som möjligt. De är vana vid att svara på alla slags frågor och de kan hjälpa er oavsett kultur eller religion.

Begravningen är till för de efterlevande, för att ni tillsammans ska kunna ta avsked av barnet. I Sverige finns många olika religioner och kulturer och begravningsbyråerna och de religiösa samfunden hjälper gärna till med att svara på de frågor som du kan ha utöver den information du hittar här.

Den som vill planera begravningen under ett besök på begravningsbyrån gör klokt i att ringa i förväg och boka en tid. Då kan du vara säker på att få sitta i lugn och ro. Till begravningsbyrån är alla i familjen välkomna, även små barn. Många begravningsbyråer erbjuder även hembesök. Det kan vara lättare att prata i en känd miljö, inte minst när ett litet barn avlidit.

Hur mycket vill du engagera dig?

Hur mycket du som förälder eller anhörig själv vill vara engagerad och göra praktiskt varierar. Många föräldrar vill ta del i begravningsarrangemangen så mycket det bara går, medan andra vill lämna över det mesta till begravningsbyrån. 

Åter andra vill följa med i begravningsbyråns arbete eller assistera vid något av de olika momenten. Det kan till exempel vara att hjälpa till med omhändertagandet av barnet när det ska läggas i sin kista, svepas eller kläs i egna kläder, följa med vid de olika transportmomenten eller bära kistan eller urnan. 

Är kistan inte alltför stor kanske någon vill köra barnet i sin egen bil från sjukhuset till begravningsplatsen. Inget är omöjligt, men det är viktigt att ta upp alla tankar ni har med begravningsbyrån så att inga oklarheter uppstår.

Små barn

När det gäller mycket små barn är det föräldrarnas bekantskapskrets som styr vilka gäster som kommer till begravningen, men när det gäller äldre barn och ungdomar kommer också barnets egna nätverk in i bilden, som kamraterna i grannskapet, förskolan, skolan, idrottsföreningen eller andra fritidsaktiviteter där barnet varit med. 

Det påverkar i sin tur begravningen, exempelvis vilka som deltar som gäster vid begravningsceremonin och på minnesstunden. Kanske vill ungdomar som sörjer sin vän delta i begravningen på något sätt. De kanske vill sjunga, hjälpa till med serveringen under minnesstunden eller bidra på annat sätt.

Hur ska jag klara begravningen?

När man är mitt i chocken att barnet har dött är det mycket praktiskt att ta ställning till. Här får du tips och råd kring begravningen.

Innan visning och begravning

Låt barnen veta:

• Hur det kommer att se ut i rummet där kistan är, hur det är dekorerat, om det finns blommor, ljus och så vidare.
• Hur kistan ser ut, om den är öppen, vilken färg den har, hur den är dekorerad.
• Hur den döde ser ut, färg på ansikte och händer. Låt någon som känner syskonet gå in först, och sedan beskriva hur den döde ser ut. Även som förälder bör du vara medveten om att ditt döda barn kan ha förändrats sedan du såg det sist, så det är viktigt att du själv först ser ditt barn innan du eller någon närstående tar in syskonen.

Berätta för barnen:

• Vilken temperatur det är i rummet och att den döda förvarats kallt. Det är därför huden känns kall vid beröring. Förklara att den döde känns stel under den mjuka yttre huden
• Att det inte är farligt om vuxna reagerar med stark gråt och oro och att det beror på att de tycker så mycket om den som dött
• Att barn har rätt att reagera precis som de själva känner. Ingen kommer att säga något om de inte gråter, men om de känner för att gråta gör det ingenting
• Att de själva kan ta på, krama eller pussa den döde om de vill, men att det inte är alla barn som vill göra det och att de inte behöver göra samma sak som de vuxna gör.

Om ett barn inte vill gå in till den döde ska man ta sig tid till att stötta barnet till att gå in, men utan att pressa det. En del barn går snabbt ut igen, men vill kanske gå in en gång till senare. Låt barnet själv bestämma takten. Mindre barn bör få veta att locket på kistan sätts på innan den döde begravs. Detta för att de annars med stor sannolikhet tänker att den döde får jord på sig och att det vore otäckt att få jord i munnen och i ansiktet.

Som förälder behöver du också förbereda dig, till exempel genom att ta reda på var toaletterna finns om syskonet plötsligt behöver gå dit. Prata också med någon nära anhörig eller vän som kan ta hand om det minsta syskonet under ceremonin – barnet kanske blir oroligt och vill gå ut.

Dokumentera

Bilder av barnet medan det levde är ett stöd för minnet för efterlevande syskon. Det är även vanligt att ta bilder på det döda barnet under visningen. Barn har ofta en mer oproblematisk syn på bilder än vuxna och kan vilja se dem själv eller visa dem för vänner och släktingar. Det måste vi som vuxna ha förståelse för. 

Speciellt när barnet kommer i tonåren kan det vara viktigt att veta att han eller hon var med under visningen och då kan bilderna vara bra att ha. Efter visning och begravning är det viktigt att prata med barnet om vad det har varit med om. Barn samlar intrycken till en ny förståelse om vad döden är. Genom visning och begravning blir det overkliga verkligt, det sker en integrering av det som de tagit in genom sinnena.

Abstrakt tänkande

Små barn tar saker bokstavligt, så om du säger att det döda barnet är i himlen kan det komma sådana här funderingar:

»En fyraårig pojke, vars syster dött, ligger i sängen och tänker och säger till sin mamma: ›Jag vet, om nu Ida är i himlen så kan ju du åka upp i en helikopter och ta en lasso och fånga Ida så kan hon komma tillbaka till jorden till oss igen.‹« 

Ett barn under tre år kommer inte förstå så mycket av visning eller begravning, men deltagandet kan få en stor symbolisk betydelse när barnet blir äldre. Det kan kännas bra i efterhand att veta att han eller hon var med när syskonet begravdes även om barnet inte kommer ihåg det.

Barn sörjer – på sitt eget vis

Barn sörjer i sin egen takt och behöver få leka, rita och göra saker tillsammans med kamrater likaväl som att prata med vuxna, syskon och jämnåriga. Det är deras sätt att bearbeta sorgen. 

Hur klarar jag dagen?

Det finns inga rätt eller fel för hur man ska bete sig under själva begravningen. Det är lika rätt att gråta som att inte göra det. Det är naturligt att känna sig oerhört förtvivlad. Begravningen gör det så tydligt att barnet verkligen har dött och att det är oåterkalleligt. Det gör ont i själen och det kan även göra fysiskt ont. Du kan känna dig yr och få svårt att andas, ha ont i magen och i bröstet, men smärtan är en del av sorgen. Det är en helt normal reaktion.

En del föräldrar får ångestdämpande medicin för att orka genomlida begravningen. Det bästa är dock om man orkar närvara utan lugnande medel eftersom begravningen blir en del i den svåra bearbetningen av att förstå vad som skett. En mamma beskriver de starka känslorna under sin lille sons begravning:

"Jag glömmer aldrig hur det kändes att stå där i kyrkan och se den lilla vita kistan längst fram i altargången. Hur tårarna strömmade ner för mina kinder och hur hjärtat tycktes vara utslitet ur bröstet på mig, då jag för sista gången fick vila ögonen på mitt barn. 

Locket stod öppet och de närmaste i familjen fick gå fram för att säga farväl. Där låg han, vår fina pojke. Alldeles stilla med slutna ögon och med sin gula favorittröja på sig. Huden hade en gulaktig vit nyans som påminde om vax, och jag minns den iskalla kyla som spred sig upp genom märg och ben när man rörde honom.

Runtomkring hans lilla kropp låg föremål som betydde olika saker. En liten bukett blåsippor, kort på syskonen, hans favoritnalle, en änglaberlock, en leksak, en Labanfigur och en sten med orden ›Älskar dig‹. Han låg inbäddad i en varm och mjuk filt med Spöket Laban på, och hans små bleka händer vilade på varsin sida om kroppen.

Hade jag inte varit så bedövad inombords så hade jag nog kräkts rakt ut över alla blommor, alla bänkar och på det gamla stengolvet. Jag var på MIN SONS begravning, och där låg han DÖD i en kista. DÖD!!! Det var alltför otroligt och vansinnigt att förstå, och min hjärna var inte kapabel att ta in den information som vittnade om sanningen."

Stöd till syskon

Syskon till ett barn som ska begravas behöver normalt mycket stöd. Ett sätt är att förbereda syskonet på allt som ska ske och förutom det stöd som ni som föräldrar ger, kan också begravningsbyrån bidra med en del. Det kan dels vara genom råd till er, men också genom samtal med syskonet, exempelvis under besöket på begravningsbyrån eller strax innan visningen eller begravningsceremonin.

Engagera

Om syskonen är med vid planeringen på begravningsbyrån kan det ibland vara klokt att låta dem få vara delaktiga i de beslut som fattas, även om det slutligen är de vuxna som bestämmer. Att se bilder på olika kistor – även hur det ser ut inuti en kista – och att se förslag på blommor eller kransar kan vara ett sätt. Kanske syskonen ska få välja blommor om de ska ha egna handbuketter, eller bestämma om de ska ta med en teckning eller ett gosedjur till avskedet istället för en blomma.

Barnanpassat

På begravningsbyråerna finns en del föremål som är speciellt anpassade för barnbegravningar. Det kan vara katafalkkläden i färger som passar barnbegravningar, tyger att dekorera kistan med liksom ljusstakar som passar en mindre kista och inte är så pampiga som de kan vara till vuxenbegravningar. 

För yngre barn som följer med sina föräldrar till begravningsbyrån finns ofta en leklåda. Den kan innehålla papper och kritor, små leksaker, böcker att bläddra i med mera. Även under ceremonin kan det vara klokt att ta med saker som kan sysselsätta ett litet barn.