”Annica blir som en sköld runt oss”

På klassrummets vita tavla sitter olika färgglada plastfigurer fast med magneter. Framför tavlan står konsultsjuksköterskan Annica Filander.

– Det finns olika sätt att få bort de här dummingarna, säger Annica och pekar på några lila figurer som ser sura ut.

– Är det någon som vet? säger hon och tittar på eleverna.

Walter Rappe White, en kavat åttaåring som sitter uppflugen i lärarens stol vid katedern, räcker upp handen.

– Jag vet. Med ett dropp! säger han.

Walter drar upp tröjan för att visa sin vita dosa med slang för hela klassen.

– Det är i slangen som Walter får den här medicinen, säger Annica och pekar på bilden av en guldfärgad medicin.

Har opererat bort ena ögat

Klasskamraterna lyssnar uppmärksamt när Annica Filander pratar om cancersjukdomen som finns i Walters ögon. Att något var fel upptäcktes på en rutinkontroll när han var ett halvår. Strax därefter fick mamma Christin och pappa Billy beskedet att deras son har den ärftliga varianten av retinoblastom i båda ögonen. Under ett och ett halvt år fick Walter både cytostatikabehandling och strålbehandling men läkarna fick inte bukt med tumörerna. Strax innan han fyllde två år opererades höger öga bort.

För ett år sedan konstaterades det att cancern hade kommit tillbaka.

– Det är otroligt ovanligt att sjukdomen kommer tillbaka efter fem år. Behandlingen han får nu är i princip försöksverksamhet, säger mamma Christin.

Walter själv tar situationen förhållandevis bra.

– Oftast tar han det hela med humor, säger pappa Billy.

Bokade tid med läraren

När sjukdomen kom tillbaka och familjen åter fick ta sig till Karolinska sjukhuset i Solna för behandlingar fanns konsultsjuksköterskan Annica Filander där i korridorerna. Hon lämnade sitt visitkort och sa att hon kunde komma till klassen och informera. Och för Walters föräldrar var det viktigt att få Annicas hjälp så att han själv inte skulle behöva ta frågor från klassen om utseende och om att tappa håret.

– Hon sa att hon kunde boka en tid med Walters lärare vilket var jätteskönt. Vi skulle inte palla den typen av frågor vi hör kommer från eleverna. Annica blir som en liten sköld runt oss, säger Christin.

När Annica informerar på högstadiet är det ofta att eleverna sitter tysta och inte ställer frågor, annat är det med de lite mindre barnen.

– När man är äldre blir det mer hänsyn till den som är sjuk. I en lågstadieklass får jag ofta mycket roliga och raka frågor. De har så många funderingar. ”Kan man dö?” är en vanlig fråga och den tycker jag är bra. För får man inte hjälp kan man faktiskt det. Samtidigt överlever nästan alla barn i dag. Jag kan inte lova att just deras klasskompis blir frisk men jag försöker alltid förmedla hopp, säger Annica.

En alltiallo i familjernas tjänst

Annica Filander har arbetat som konsultsjuksköterska i tio år. Hon beskriver sitt jobb som att vara en alltiallo: En sjuksköterska i teamet som finns till för sjuka barn och deras familjer. Men också lite av en kurator, psykolog och pedagog. Som när hon är ute och informerar i en klass som Walters.

– Jag gillar att jobbet är så varierat. Och jag gillar att lära känna mina familjer. En del behöver inte så mycket stöd medan andra behöver massa. Jag trivs med att kunna stå för trygghet i en kris, säger Annica.

Finansieras av Barncancerfonden

På alla sex barncancercentrum i Sverige finns det konsultsjuksköterskor. Deras tjänster finansieras av Barncancerfonden, och deras uppgift är att vara en länk mellan vården, den drabbade familjen och övriga instanser som till exempel skola och försäkringskassa.

Alla barn som drabbas av cancer har rätt att gå i skola i så stor utsträckning som möjligt. För att säkerställa att barnets behov blir tillgodosedda och se till att skolan gör de anpassningar som kan behövas, gör konsultsjuksköterskor skolbesök. Under ett sådant besök får lärare, skolpersonal men också klasskamrater till det drabbade barnet och dess syskon, lära sig mer om barncancer och hur behandlingen kan påverka det drabbade barnet.