”Förlåt, men jag har haft cancer”

Att gå på krogen och träffa kompisar är en viktig del av livet för många unga vuxna. Men för den som har haft hjärntumör kan det innebära vissa svårigheter. Isak Thern och Daniela Costea drabbades båda av hjärntumör som tonåringar.  Det är många år sedan de var sjuka. Men ingen av dem betraktas som cancerfri.

– Det påverkar oss i vardagen ganska mycket, säger Daniela.

Spåren efter cancern hindrar både henne och Isak från att leva helt som andra jämnåriga. Hjärntröttheten kan göra att blicken vandrar lite. Isak kan bli vinglig. När han är trött eller har druckit alkohol försämras balans och syn, tal och koncentration.

– För mig är det jobbigt att vara i den här miljön, säger Isak.

Han syftar på baren. Utelivet är en självklarhet för många andra i hans ålder. Men på krogen är det inte alltid tillåtet att sticka ut.  Isak blev utslängd från en studentskiva en gång. Han hade vinglat till och vakten bestämde sig för att han var berusad. Det hjälpte inte att han förklarade att han inte hade druckit. Att han berättade att han varit sjuk.

– Jag stod där och blottade mig själv, grät och skrek och kön var där bredvid och alla hörde. Det kändes som att jag skulle säga förlåt, jag har haft cancer. Så fort någon säger ”vi går ut” så känner jag bara aaaaaaaaaaaaaaah, säger Isak.

Lösningen blev att lära känna vakterna på uteställen i Kalmar där han bor och arbetar.

– Nu vet alla i Kalmar att jag har haft cancer. Det är jättebra. Men man ska inte behöva bli kompis med alla vakter för att leva, säger Isak.

Två gånger har Daniela blivit avvisad. Ingen av gångerna var hon full. Ena gången fick hon försöka bevisa att hon var nykter.

– Jag fick stå på ett ben. Men jag kan inte balansera på högerbenet. Jag försökte säga till, men jag blev bara arg. Så jag åkte hem igen.

– Med allt som vi varit med om så borde vi få en lättare dom, säger Isak.

– Livet har redan fuckat oss en gång, säger Daniela.