Klara lever vidare i kompisarnas minne
Klara Öhlund var bara tolv år gammal när den obotliga hjärntumören ponsgliom tog hennes liv. Hennes jämnåriga kompisar fick aldrig se henne växa upp.– Vi pratar ofta om hur Klara hade varit om hon hade fått leva, säger kompisen Ella Stenman.
Barndomskompisarna Ella, Emma, Ellinor och Alva är samlade vid köksbordet hemma hos Ellinors familj. Från datorn spexar kompisen Klara Öhlund i ett några år gammalt filmklipp.
Tjejerna skrattar till när Klara kastar glitter mot kameran och säger att hon tycker om smink.
– Det där är så typiskt Klara, det skulle alltid vara glitter och paljetter, säger Ellinor Sandberg.
Flickorna växte upp tillsammans i Ytterbyn, några kilometer från Kalix. De spelade fotboll i Nyborg SK och gick på samma skola. Emma och Klara hade ett band tillsammans. Framför allt umgicks tjejerna nästan hela tiden.
– Jag minns inte exakt allt vi gjorde, mest att vi var hemma hos varandra jämt. Vi hoppade studsmatta och lekte, säger Emma Kattilavaara.
Förstod inte allvaret
En majdag 2015 slogs barndomsidyllen sönder: Tjejerna fick veta att Klara hade en hjärntumör, den ännu obotliga cancerformen ponsgliom.
– Jag tänkte att hon var sjuk, men att hon skulle bli bra. Jag drog inte slutsatsen att det skulle gå så långt att hon inte skulle finnas här i dag, säger Ella.
Under hösten blev deras vän allt sämre. I slutet av november samma år dog Klara, endast tolv år gammal. Nu har tre år passerat, år då mycket hänt i deras liv. De tänker ofta på kompisen som inte ens fick gå ut mellanstadiet, vars dagar slutade innan livet hann börja på riktigt. Något som alla fyra funderar ofta på är hur det varit om Klara varit kvar. De enas om att Klara hade fortsatt att sjunga och så hade hon spelat fotboll, även om laget i byn inte längre finns kvar.
– Hon hade haft många kompisar, säger Ellinor.
– Och så hade hon gillat smink och glitter fortfarande. Det är jag säker på, säger Ella och skrattar.
Svårbehandlad hjärntumör
Ponsgliom är en extremt svårbotad form av cancer. Det är en tumör som sitter i hjärnstammen, där förbindelser mellan hjärnan och resten av kroppen passerar. Från hjärnstammen styrs bland annat vakenhet, puls och andning vilket gör att tumören inte kan opereras bort.
Ponsgliom
- I snitt drabbas åtta svenska barn av ponsgliom varje år.
- Tumören sitter på hjärnstammen och är omöjlig att operera utan att skada viktiga funktioner såsom andning och puls.
- Ponsgliom behandlas med cytostatika och strålbehandling, men behandlingen har endast en bromsande effekt.
- De barn som drabbas överlever sällan två år efter diagnos.
Staffan Holmin, professor vid Karolinska institutet, har tillsammans med sina forskarkollegor uppfunnit ett verktyg, Extroducer, som kan leda till ett helt nytt sätt att ge barn som är drabbade av ponsgliom cytostatika eller andra behandlingar.
– Det är väldigt otillfredsställande att inte kunna erbjuda behandlingar som botar eller åtminstone lindrar effektivt, säger Staffan Holmin.
Nu tänds ett nytt hopp. Via verktyget hoppas läkarna kunna ge cytostatika eller cellbehandling direkt till tumören. De kan då komma runt den så kallade blod-hjärnbarriären i hjärnan, som hindrar läkemedel att ta sig in och verka. Från ljumskartären kan verktyget föras in, hela vägen till hjärnan och in i tumören.
Tekniken har ännu inte prövats på patienter, det första steget är att testa metoden i modeller. Målet är dock att i slutet av projektet, som har fått tre års finansiering av Barncancerfonden kunna använda tekniken hos patienter med denna svåra diagnos.
