”Stefan betyder jättemycket för mig”
När Axel Svensson fick cancer som nioåring hade han ett mål – att kunna spela fotboll igen. Under sin behandling fick han en ny, minst lika fotbollstokig kompis i sjuksköterskan Stefan Larsson, som fanns vid hans sida under den jobbiga behandlingstiden. – Stefan pratade om fotboll med mig, så att jag inte tänkte så mycket på att jag var sjuk, säger Axel.
Det tar inte många minuter innan snacket är igång. Sommarens stora skräll när Tyskland åkte ut ur VM och Sverige gick vidare mot alla odds, hur det ska gå i ödesmatchen mot Schweiz, vilket lag som har störst chans att vinna turneringen – allt ska avhandlas. Och så läget för det gemensamma favoritlaget Hammarby, förstås.
Det var ett tag sedan de sågs, trettonåriga Axel Svensson och sjuksköterskan Stefan Larsson. Men när de nu träffas igen har de lika mycket att prata om som för ett par år sedan, då de med jämna mellanrum kunde ventilera sitt favoritintresse under Axels besök på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Axel är cancerfri nu, och har precis spelat en fotbollscup med sitt lag. Värre var det för ett par år sedan. Det var sommar, berättar Axel, när han först började må dåligt.
– Jag minns att jag inte kunde bada för att jag hade så ont i huvudet och mådde illa. Jag ville bada men orkade inte, säger Axel.
Han var nio år den sommaren, och till hösten fick familjen beskedet att det fanns en tumör i Axels lillhjärna, den delen av hjärnan som bland annat styr koordination och balans.
Det blev operation för att ta bort cancertumören, och sedan behandlades Axel med både strålning och cytostatika. Ungefär var tredje vecka var det dags för en ny behandlingsomgång, och för varje nytt besök på sjukhuset hoppades Axel att sjuksköterskan Stefan skulle vara där under de dagar som han var inlagd. Stefan, som gillade fotboll lika mycket som Axel. Som inte pratade om de obehagliga sprutorna och medicinen utan som i stället frågade Axel om han sett Hammarbys senaste match, och hur i hela friden laget kunde ha missat den där klockrena målchansen.
– Stefan var väldigt rolig, och när vi pratade om Hammarby kunde jag glömma bort sjukdomen en stund , säger Axel.
