Bring it on/ Kom igen

Bring it on/ Kom igen

Var med och "Kämpa för livet" genom att sticka Bring it on vantar. Värmer händer, hjärtan och stöder Barncancerfonden.
Mönster, idé och foto av Jenny och Kamilla Alderbrant.

Antingen kan man köpa mönstret direkt på Ravelry via länken. eller så skänker man en slant (minst 50 kr) direkt till insamlingen(ej anonymt) och kontaktar mig på mail jenny.alderbrant@swipnet.se eller på facebook Jenny Alderbrant. Om man köper på Ravelry försvinner en liten del till Paypals avgifter ca 5kr/st. Nedan kan man läsa om anledningen till att denna insamling ligger oss så varmt om hjärtat.

Här är länk till mönster på Ravelry http://www.ravelry.com/patterns/library/bring-it-on--kom-igen

Kamillas berättelse som också är anledningen till att vi startat denna insamling.

Hösten 2009 fick jag nog, min son som då var 9 år, ringde och grät för hundraelfte gången pga huvudvärk. Han satt på trappan när hans pappa kom hem från jobbet, fröken lämnade honom där då han var tjurig och trött efter en promenad med klassen. Jag ringde till vårdcentralen och sa att nu MÅSTE ni göra nåt åt hans huvudvärk. Jag köper inte argumentet att han behöver glasögon, vi hade köpt nya 2 ggr vilket inte verkade hjälpa. Vi fick en tid samma kväll innan de stängde. Läkaren var väldigt noggrann och sonen fick stå på ett ben, peka sig på näsan och blunda, vilket visade sig vara svårt för honom. Han såg bekymrad ut och ville skicka oss till specialist för vidare undersökning. Han gick inte in på vad som kunde vara fel och jag var nöjd med att nån äntligen lyssnade, vi hade ju sökt både skolläkaren vid 2 tillfällen och bytt glasögon 2 ggr utan att komma tillrätta med problemet. Min sambo åkte med vår son till sjukhuset nästföljande vecka för undersökningarna. Jag var iväg på en stor mässa i Göteborg med jobbet och bad honom ringa på kvällen för att meddela vad man sagt och om det skulle bli nåt mer läkarbesök. Det samtalet kommer jag aldrig glömma. " Kom hem nu, nåt är väldigt fel med ... det kunde jag se på läkaren sa han. Magnetröntgen blir imorgon bitti och han måste vara fastande ifall han ska sövas" Jag minns knappt bilresan hem med chefen som var vänlig nog att köra mig hela 20 mil hem.
Efter magnetröntgen fick vi vänta 3 timmar på beskedet. En STOR tumör, 5x5x6cm, som tryckte bort hela lillhjärnan och blockerade vätskeflödet i vår sons huvud. Man hade planerat för iltransport med ambulans till Linköping där han skulle opereras snarast. Pga det höga trycket mot hjärnan var man orolig att han skulle bli medvetslös i ambulansen, ingen av oss föräldrar fick därför åka med utan en narkossköterska behövde åka med. En taxi var beställd åt oss.
Ja, på ett kort ögonblick kan hela livet förändras för alltid, det har man ju så ofta hört. Nu var det vår tur att drabbas.
Operation i ca 8 timmar, inlagda på NIVA i en vecka då svullnaden och vätskan i huvudet inte ville ge sig riktigt så man vågade inte flytta oss till barnavdelningen. En veckas väntan på svar om vilken typ av tumör det var så man vet hur den ska behandlas.
En elak knöl som läkaren sa. Både strålning mot huvud och ryggrad i 7 veckor och sedan 48 veckor cellgifter efter ett visst behandlingsschema. Många vakna nätter, tuffa behandlingar, nutritionsproblem som ledde till att sonen fick en slang direkt in i magen att sondmata honom i.
Februari 2011 fick han sista dosen med cytostatika och efter det har det varit massa kontroller och läkarbesök. De kommer fortsätta i flera år till.
Under denna resan har barncancerfonden dykt upp som ett stöd, gett uppmuntran via olika event för de drabbade och deras familjer. Senast nu i höstas fick vi åka till Ågrenska, utanför Göteborg, för familjevecka med utbildning av oss föräldrar och även skolpersonal. Allt var bekostat av Bcf. Där fick de drabbade barnen möta andra som varit med om samma sak, syskon fick träffa syskon till andra drabbade och se att inte heller dom är ensamma om detta. Vi föräldrar fick prata och bearbeta det vi gått igenom med andra som vet vad man pratar om, hur det känns. Det är ofta folk sagt att dom kan relatera till detta för deras, mamma, farmor, morfar etc haft cancer men DET ÄR INTE SAMMA SAK, vill man skrika. Detta handlar om mitt barn som kan dö. Nån som inte fått leva sitt liv än, gå i skolan, skaffa jobb, familj och allt som hör till livet.
Där fick vi lära mer om vad behandling av hjärntumörer kan ge för långvariga besvär och effekter. Hormonstörningar pga strålning mot hjärnan, hjärntrötthet, seghet i tänkandet, balansproblem om lillhjärnan varit påverkad, personlighetsförändring, hörselnedsättning då cellgifter påverkar de känsliga cellerna i örat och listan kan göras ännu längre. Den tuffa resan tar alltså inte slut när behandlingen är avslutad. Den fortsätter fast på annat sätt, nu med kvarstående besvär som han troligen får dras med resten av livet.
Vi har fått upp ögonen för hur mycket Barncancerfonden bidrar med till forskning, utbildning av nya läkare, utbildning av sjukhuspersonal, stödpersoner, föräldrar, syskonstödjare mm. Det är MÅNGA miljoner om året som behövs.
Därför vill vi uppmana så många som möjligt att bidra med stort eller litet. Allt räknas.
Tack! Tillsammans ska vi kämpa för att utrota barncancer :)