Till minne av Milton Flisborn

Till Minne av Milton Flisborn

Milton blev 4år

Milton blev konstaterad med hjärntumören Medulloblastom den 27/11-23. 

Den 29/11 opererades Milton och tumören plockades bort allt gick bra och de värsta var över tyckte vi. Nu skulle vi tillsammans läkas som familj. den 30/11 blev en ny operation då för sätta in en shunt i huvudet. 

Den 2/12 blev Milton avsevärt sämre och det blev en akut MR, de visa sig att där var lite tumörmassa kvar som var väldigt aggressiv och börja sprida sig kraftigt i huvud och rygg. Hjärnan svullna upp totalt och de blev en akut operation för ta bort skallben för skapa lite utrymme till hjärnan. Milton sväva mellan liv och dö ett tag, Vi blev inkallade på möte där vi fick beskedet och hur kritiskt läget var. Ända hoppet som fanns var att de akut börja bestråla tumören i huvudet och senare i ryggen för försöka dämpa den.

Strålningen påbörjad den 3/12 vi höll andan och hoppades på gott resultat. Risken finns att tumören svullnar vid strålning men de får inte hända för där finns ingen plats kvar. 1mm mellan skallben och hjärna va allt som fanns. 

Efter tre dagar ser de att de får rätt resultat, den krymper. Strålningen löper på de blir totalt 28 gånger. 

Milton kommer tillbaka till oss mer och mer. Efter att inte hört hans röst på nästan 2 månader så en dag börjar han prata. Hela minnet finns kvar hela hans tal och som vi älska att höra hans röst.

6 veckors paus vänta innan cellgifterna skulle igång och en ny MR inför starten. 

MR visa att i stort sett all tumörmassa var borta så när som 3mm prick på lillhjärnan. Vi påbörja cellgifterna och Milton rehab träna för fullt. Han hade sån glädje under hela sin sjukdom. Hans inställning från dag 1 var att - Detta fixar jag.

Vi hann med 3 st cellgiftblock och glädjen fanns hos Milton även om hans kropp blev trött och sliten av gifterna. 

Den 22/5-24 gör han sin sista Rehabträning och han busar och ha så roligt. Den 24/5 äter han pasta busar men är lite trött, på eftermiddagen blir de lite kinder ägg och mys.

Natten mellan den 24-25/5 kommer ett epilepsi anfall. Ett anfall de inte lyckas bryta Milton blev medvetslös och förd till IVA. Där påbörjas en del undersökningar CT, EEG och avslutas med MR. 

Vi blir kallade till möte. MR visar att tumören spridit sig. Mer än någonsin, ryggen är full av stora bumlingar, i hjärnan har de flätat in sig i synnerver hjärnhinnan överallt finns den. Vi blir chockade att den sprider sig så aggressivt under pågående behandling. Den vill verkligen inte påverkas av cellgifterna. den är så fruktansvärd aggressiv. Vi viste att chansen att få återfall är väldigt stor. Men under pågående behandling...

Vi fick beskedet att inget mer finns att göra. 

Vår sista önskan va att få ta hem Milton och ha palliativ vård hemma. Hemma så han slipper alla sjukhus slipper alla folk som springer där och pillar på han. Bara vi som familj. Och så blev de. vi fick nästan 4 veckor med han hemma, med en massa mys överöst med kärlek och bara få lov att njuta i stillhet.

Söndagen den 30/6 tog Milton sina sista andetag. Han somna in stilla medans vi låg hos han och krama om han. 

Miltons kämpaglöd genom denna sjukdom var helt fantastisk. 

Vi Älskar och saknar han varje dag men vi glömmer aldrig Milton.

Även superhjältar blir trötta och behöver vila sig ibland.

Milton blev 4år.

Sörjd av Mamma, Pappa och storasyster Molly

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.