Till Minne Av Sebastian

Till Minne Av Sebastian

Min 1:a son Casper Sebastian Peter Nilsson Eliasson, Föddes den 14/8-08 & han vägde 3095 gram & var 48 cm lång.
Han var som en liten frisk bebis tills han blev 2,5 månad,
8/12-08 Då började det hända konstiga saker med honom, framförallt hans andning ändrades till tung andning, och han krampade, och hans kropp blev helt stel, Jag ringde min barnmorska och berättade detta, hon blev helt tyst, och sa att vi måste till vårdcentralen, vi åkte inom 3 röda minuter dit, och väl på plats så sa *sköterskan* han är inte frisk, Ni måste genast till sunderby sjukhus, han är blek!
Jag ringde min mamma, & sa att vi måste till sunderby sjukhus, Sebastian är sjuk.
Vi åkte till sunderby sjukhus, och där blev vi varmt välkommna av personalen på avd:55.
Prover togs varje dag, men vi hittade inget fel, förutom att han hade låg syresättning & hade gått ner i vikt, och han var blek, och hans andning blev tyngre & tyngre.
När han var 5 månader , då fick vi diagnosen krabbes sjukdom!
Vår älskade son skulle bli en ängel, han hade en kort framtid framför sig sa läkarna.
Vi var inlagda i 4 månader, och blev äntligen utskriven, men inte fick vi njuta hemma, redan efter några veckor, fick vi åka in igen, pågrund av att han spydde upp all mat, och inte åt som han skulle, och dessutom hade han 40g feber vår lilleman!
Den gången så var hans syresättning på 50% inte så mkt som vi ville att det skulle vara. han fick dropp, jag blev inlagd ensam med honom omkring den 20maj- till den 2 juni.
Dessa nätter som jag var ensam med honom, togs prover, han hade virus infektion på 85. och vi började prata om hur vi ville ha det om han skulle dö nu.
Men väl den 2:juni 2009 så fick jag komma hem, vi hade nyss flyttat till en 3:a för att vår lilleman skulle få eget rum. Han var så tyst, och fick sina medeciner & mat i tid, han hade börjat få morfin, och han blev allt mer tystlåten,jag kunde bära upp honom å gosa , utan att han sa ett knyst eller skrika till som han annars skulle gjort, han var uppsvullen på händer å fötter, men ändå tyckte läkarna att vi skulle åka hem.

Jag Vill Varmt Tacka Avdelning 56 och 44! för underbart bemötande av vår lilla Sebastian! Tiden var en kamp! Men Vi Älskar Er!

6/6-09- Vår Älskade Lilleman som snabbt förändrades, & Sedan Blev En Underbar Ängel.
Ambulans vid kl: 01:45
Hjärtetillstånd 03:45
Somnade in 05:45

Mvh Ronja!