Målarverkstan – en anledning att kliva upp

Barncancerfonden Mellansverige stödjer kreativiteten på Akademiska barnsjukhuset

Det handlar om måleri, keramik och ulltovning, men också om något större.
Att skapa kan vara ett sätt att möta sig själv.
Ett möte som kan vara avgörande för att orka kämpa vidare.
Målarverkstan innebär en kreativ stund för det sjuka barnet, och samtidigt en möjlighet att få kontakt sin friska sida.

Två dagar i veckan rullar bildterapeuten Jeanette Omra in sin vagn på avdelning 95A/B på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, och det har hon gjort sedan 2003. I år fyller Målarverkstan 20 år och på avdelningen hoppas man nu på att kunna sätta upp en jubileumsutställning som offentligt visar upp verksamheten och det som har skapats under åren. Här återfinns såklart mycket måleri, men de inneliggande familjerna på barnonkologen erbjuds även keramik, pyssel, pärlor, ulltovning och mycket mer. Det senaste är att i kombination med bildskapandet få prova på att spela på kristallskålar och andra lite udda musikinstrument, något som skapar en lugn och nästan lite mystisk stämning i de annars ganska sterila sjukhuskorridorerna.

– Det viktigaste med Målarverkstan är dock inte vad som hamnar på pappret, menar Jeanette Omra. Det viktigaste är mötet som verksamheten erbjuder – mötet med andra, men också med sig själv.

Jeanette Omra är diplomerad bildterapeut och arbetar för Kulturhälsan, föreningen bakom Målarverkstan. Föreningen inriktar sig på skapande verksamhet inom vården och har just nu Uppsala och Akademiska sjukhuset som arbetsfält. Då den ordinarie finansiären stoppade sina bidrag till Kulturhälsan under pandemiutbrottet, ansökte man istället om medel från Barncancerfonden Mellansverige för att kunna fortsätta att bedriva Målarverkstan även under coronatider. Barncancerfonden Mellansverige anser att en skapande verksamhet för barncancerdrabbade barn är extra viktigt just nu, när så mycket annat tvingats stängas ner, och har därför beviljat Kulturhälsan fortsatta medel för Målarverkstan året ut.

Jeanette Omra

Någon som är mycket glad för detta är Jane Oksanen, vars dotter drabbades av barncancer.      

– Första gången som jag mötte Jeanette Omra och Målarverkstan kunde jag knappt andas av ångesten jag kände över bröstet, berättar Jane Oksanen. Vi hade precis fått veta att vår fyraåriga dotter Melina fått leukemi. Men Jeanette såg mig, på samma sätt som hon ser alla familjer – var och en, vuxna som barn. Hon bjöd in mig till att sitta och måla, och vi målade solrosor varje gång.

– Målarverkstan har givit mig, Melina och min sambo Linus är oerhört mycket, fortsätter Jane. För det första kontakten med andra familjer. Det blir ett öppet och enkelt sätt att våga prata med varandra och då kanske om andra saker än sjukdomen. Och att måla handlar också om så mycket mer än att vara kreativ. För oss har det varit att få försvinna in i en värld där färger, mönster och fantasin får ta över alla skrämmande tankar. Jeanettes målerivagn är ett knippe färger, glädje, hopp och samtidigt en stund av tillflykt.

Jane Oksanen

Jeanette Omra visar upp en utvald bild på sin telefon.

– Den här teckningen är skapad av en 12-årig pojke som fått återfall av sin cancer, berättar Jeanette. En svår behandling väntade och han var såklart mycket orolig. Pojken målade då en Fågel Fenix* som reser sig över elden. Jag ser den här bilden som ett sätt att samla krafter och övervinna rädslorna. Att anta utmaningen, trots att elden är nära. Att måla och teckna är ett sätt att spegla sig själv och sina styrkor.

Fågel Fenix

Ett pass med Målarverkstan innebär en kreativ stund och något annat än det som annars präglar sjukhusvistelsen. Om gruppen blir stor, sprider man ut sig och det går även att utnyttja den nu färdigställda balkongen på avdelningen. Flexibilitet är ledordet. Vad som händer sedan är upp del varje deltagare.

– För mig är det viktigt med friheten att få göra precis det man vill med materialet, förklarar Jeanette. Att få uttrycka sig på olika sätt, beroende på var man befinner sig för tillfället. Och det handlar också om att bli sedd för något annat än bara det sjuka barnet. Ett sjukt barn behöver bli uppmärksammat på ett nytt sätt, både inför sig själv och inför andra, detta för att kunna återfå modet och glädjen mitt i allt det svåra.

– Att måla och skapa kan leda till att få kontakt med sin friska sida, tror Jeanette. Och därmed hitta styrka och kraft till att orka kämpa vidare.

Kämpar vidare gör också Jane Oksanen och hennes familj. Bland annat genom skrattet – som läker, upplever hon, och i Målarverkstan skrattas det friskt många gånger. Därför längtar också barnen dit.

– Längtan betyder jättemycket, avslutar Jane. Till och med när barn varit så dåliga att de knappt kommit upp ur sängen, så tänds det en glöd när Jeanette och Målarverkstan kommer. Man får en anledning att kliva upp.