Never ever, ever give up!

Eva Turup avtackades efter 17 år som konsultsjuksköterska i Uppsala.

Eva Turup är en av landets mest erfarna sjuksköterskor inom barncancer.
I fyra decennier har hon arbetat med cancerdrabbade barn.
Nu slutar hon i Uppsala, men arbetet och kampen går vidare.
Never ever, ever give up, är Eva Turups motto i yrkeslivet.

1956, samma år som Eva Turup föddes, reste barnläkaren Lars Åhström (1929–2016) till Boston för att på stipendium arbeta på en barncanceravdelning. När han kom hem startade den moderna svenska barnonkologin vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Lars Åhström – ”barnonkologins fader”, blev också en av Eva Turups förebilder när hon började som färdig sjuksköterska 1977. Likaså barncancerläkaren Anders Kreuger i Uppsala. Under torsdagen den 10 oktober avtackades Eva Turup på Akademiska sjukhuset, och i samband med det bjöd hon på en föreläsning om sitt yrkesliv.

Eva Turup kom till Uppsala redan 1998 och var då med och byggde upp barncancermottagningen vid Akademiska sjukhuset. 2002 började hon som konsultsjuksköterska för Barncancerfonden. Efter 17 år i Uppsala slutar Eva Turup sitt uppdrag, men hon går inte i pension än. Sedan 2017 har hon varit verksam vid Uppföljningsmottagningen – mottagningen för sena komplikationer vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, och där kommer hon nu att fortsätta ett tag till.

I sin föreläsning berättade Eva bland annat om hur barncancervården i Sverige har utvecklats sedan begynnelsen, om pionjärerna och om hennes egen roll i att möta de drabbade familjerna. ”Behåll barnet inom dig” är filosofin som Eva Turup har praktiserat för att lyckas. Hon berättade både roliga och starka anekdoter och bjöd även åhörarna på dansbandssvängig pausgymnastik. Kollegorna fick uppmaningen att fortsätta bekämpa rädslan för virus och bakterier, och fick av Eva lämpliga mössor som hjälp på traven. Presentationen avslutades med den dikt som betytt mycket för Eva men också för hela avdelningen: ”En droppe droppad i Livets älv” av Tage Danielsson:

En droppe droppad i Livets älv
har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varje droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe!

(Postilla, 1965)

Den här gången var det kollegornas tur att läsa dikten för Eva.

Se ett sammandrag av föreläsningen i filmen:

Eva Turup har varit den person som ofta fått uppdraget att dela ut Barncancerfonden Mellansveriges ryggsäckar till patienterna på avdelningen. Barncancerfonden Mellansverige vill tacka Eva för hennes långa och fina arbete i samarbete med föreningen, och det var därmed på sin plats att hon själv avgick med en fullpackad ryggsäck som avskedspresent.

Barncancerfonden Mellansverige tackar Eva Turup för alla år och önskar henne all lycka i framtiden.

Eva!

Du har under flera decennier mött och arbetat nära barn och familjer med allvarliga cancerdiagnoser och där prognoserna är osäkra. Hur har detta påverkat dig som människa?

– Vet inte, jag har ju inte gjort något annat. De flesta svarar att de är tacksamma över livet. På något sätt är jag kanske det, men jag tycker lika synd om mig själv när jag är förkyld som alla andra. Jag har en väl fungerande av- och på-knapp. Jobbar mycket, men när jag är ledig är jag ledig. Det tror jag är viktigt för att orka.

Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv?

– Never ever, ever give up! Att jag har kämpat för att de sjuka barnen ska få det så bra som möjligt. Att jag har fantasi och ser lösningar utan för ramarna.

Vilken är den största skillnaden inom barncancervården från när du började och idag?

– Fler överlever. Sedan ser vården helt annorlunda ut, på gott och ont.

Vad upplever du är det viktigaste som Barncancerfonden och barncancerföreningarna har bidragit med?

– Barncancerfondens medel till forskning och utbildning. Och föreningarna – att göra livet lite lättare för de drabbade familjerna.

Du är ju inte pensionär än, men när du blir det, vad ser du mest fram emot då?

– Styra min egen tid, sova längre på morgnarna. Gå kurser som jag inte behöver; typ vinprovning, och ta del av Stockholms kulturutbud som jag inte hunnit med. Resa ännu mer och träna på dagtid.