Tack, Aina och Axel
Arvet efter paret Aina och Axel Gustavsson betyder mycket för Barncancerfonden Mellansverige
Barncancerfonden Mellansverige har under året mottagit ett större arv.
Bakom arvet finns två människor som värnade om de som har det svårt i livet.
Aina och Axel Gustavsson från Uppsala lämnade en stor summa pengar efter sig, men kommer också att kommas ihåg för sin strävsamhet och mänskliga värme.
– Aina och Axel var två mycket generösa människor som verkligen brydde sig om om oss släktingar, men också sina övriga medmänniskor.
Det säger Aina Gustavssons systerdotter Anette Bohlin-Jonsson, som stod paret nära. Anette har också skrivit minnesord över parets liv, vilket presenteras nedan.
– Två fantastiska människor som fick ett långt liv tillsammans, fortsätter Anette. De var alltid måna om oss syskonbarn, och Aina som var en flitig handarbetare har under åren stickat raggsockor åt mig så att jag har livet ut! Men de var också engagerade inom välgörenhet och var under många år månadsgivare till flera organisationer. Det här låg dem väldigt varmt om hjärtat.
Aina Gustavsson avled 2018, två månader innan sin 100-årsdag. I samband med hennes bortgång och begravning kunde Axel berätta mycket om sin bortgångna maka. Men vem skulle berätta om Axel?
– Vi bestämde då att jag och Axel skulle sätta oss ner och prata, och att jag skulle få skriva ner hans livshistoria till hans egen begravning, berättar Anette. ”Jag kommer att leva länge till”, menade Axel. Men så blev det inte. Axel avled endast fem veckor efter sin hustru. Så vi hann inte.
Paret Gustavsson var flitiga sparare och lämnade efter sig en stor summa pengar och värdepapper. Då de inte fick några barn, testamenterades och likafördelades totalt drygt 14 miljoner kr till åtta olika organisationer, varav Barncancerfonden Mellansverige är en.
– När Axel jobbade natt på Ulleråkers mentalsjukhus, läste han allt om aktier och sparande och blev därmed självlärd, och på den vägen är det, avslutar Anette Bohlin-Jonsson.
Barncancerfonden Mellansverige är mycket tacksamma över arvet och hoppas samtidigt att Aina och Axel Gustavssons minne ska få leva kvar länge. För föreningen betyder gåvan att vi även fortsättningsvis på ett aktivt sätt kan göra tillvaron för barncancerdrabbade familjer i Mellansverige lite ljusare.
Tack, Aina och Axel.
Minnesord
Aina och Axel Gustavsson
Axel Gustavsson föddes 1919 (yngst av sex barn) på Kungshamns Gård i Uppsala där familjen bodde och pappan hade anställning. Axels mamma dog tidigt och pappan gifte om sig, men Axel fick inga fler syskon. Yrkeslivet efter skolgången inledde Axel genom att först arbeta på gården en tid och därefter vid St. Eriks tegelbruk. I mitten av 1940-talet börjar Axel arbeta på Ulleråkers sjukhus där han utbildar sig till mentalvårdare.
Aina Gustavsson föddes 1918 i Valsätra, Uppsala, där hon var näst äldst av åtta syskon. Ainas föräldrar arbetade båda på Ulleråker. Då Aina hade många syskon fick hon tidigt ta ett stort ansvar för dessa. Aina börjar sitt yrkesliv i köket på Ulleråker.
Det är också på Ulleråker som Aina och Axel träffar varandra. De gifter sig 1952 och bosätter sig i en lägenhet i Uppsala. De skaffar sig också en sommarstuga med stor trädgård i Gamla Uppsala där de tillbringar en stor del av sommarhalvåret. De var ett hälsosamt par som tyckte om att vandra och åka skidor i fjällen, åkte på hälsohem och var periodvis vegetarianer. De ägde endast en bil under hela livet, en Volvo Amazon inköpt 1965, som de hade kvar tills de slutade köra bil en bra bit in på 2000-talet. De får dock inga barn.
Under slutet av 1940-talet får Axel ett stort intresse för aktier och han läser allt material han kommer över. Investeringarna går bra och förmögenheten växer stadigt. När paret inser att livet börjar närma sig slutet och de inte har några barn, så bestämmer de sig tillsammans för att större delen av parets tillgångar ska tillfalla hjälpfonder och biståndsorganisationer.
/Anette Bohlin-Jonsson