Tonårsrummet – mitt ”skötebarn”

Syskon-Gustav äntligen färdig med tonårsrummet på 95A

Efter 16.00 är det stängt för småbarn och vuxna.
Men öppet för övriga, som behöver ett eget ställe att hänga på.
Här får man vara ifred, eller möta jämnåriga.
Välkommen till tonårsrummet på 95A!

Redan 2018 inledde Mellansveriges syskonstödjare Gustav Westerholm projektet att inreda ett tonårsrum på avdelning 95A på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Tonårsrummet är en plats där barn mellan 13–18 år kan vara ifred och sysselsätta sig med aktiviteter som är anpassade för just den här åldersgruppen, något som Gustav Westerholm har kämpat för länge. Tonårsrummet är finansierat av Barncancerfonden Mellansverige och står nu färdigt och komplett. Under dagarna fungerar rummet som ett allmänt samtalsrum, men efter 16.00 är det garanterat småbarns- och föräldrafritt.

– Här på sjukhuset får vi ju ”kriga” om utrymmet, säger Gustav Westerholm skämtsamt. Och hade jag inte stått på mig, hade vi inte haft rummet idag. Jag har varit stenhård med att det här projektet ska bli verklighet och nu är vi äntligen här.

Gustav fortsätter:

–  Jag har länge sett behovet av ett ungdomsrum – ett rum där de äldre barnen kan vara lite för sig själva. Och jag har redan flera klockrena exempel på hur värdefull den här resursen nu är. En 17-årig kille som behandlas här, kommer hit, stänger in sig och drar täcket över huvudet. Men när jag berättade om det nya tonårsrummet, resulterade det i att han faktiskt tog sig ut och loggade in på sitt eget Playstation-konto i tonårsrummet och kunde där spela sitt eget spel, vilket bidrog till en helt ny och positiv upplevelse av sjukhusvistelsen.

–  Det här rummet är också en slags brygga för mig, förklarar Gustav. Tonårsrummet blir en bra miljö för att ”bryta isen” i mina samtal med drabbade och deras syskon. Här blir det lättare att prata om svåra saker, eftersom vi på sätt och vis kommer bort från sjukhuset. Det blir lite mer hemlikt och det avdramatiserar situationen.

I tonårsrummet möts man av dämpad belysning, neonsken, en härlig soffgrupp och såklart en stor TV, laddad med den senaste Playstation-konsolen. Väggarna är prydda med retroskyltar och en signerad Leksand-hockeytröja. I bokhyllan finns böcker, spel och Bluetooth-högtalare. Slår man sig ner i fåtöljen, är det bara att sträcka ut handen och greppa en kall läsk ur cola-kylen. Helt ok, helt enkelt!

– Jag har ju i mitt jobb haft förmånen att få resa runt i regionen och har verkligen sett de behov som finns hos barncancerdrabbade ungdomar, berättar Gustav. Många har stark ångest av att behöva komma till sjukhuset, och kanske speciellt för ”långliggarna” är det av stor betydelse att det finns något att göra vid sidan av behandlingen. Att nu bara få möjligheten att komma till ett annat rum, få vara lite ifred eller kanske möta andra jämnåriga, kan betyda otroligt mycket.

En av de centrala uppgifterna för Barncancerfonden Mellansverige är att på olika sätt stötta Barncancercentrum vid Akademiska barnsjukhuset – stötta i form av att finansiera det som sjukhuset inte har resurser till, såsom massage, träningsmöjligheter, akvarium, multimedia och annat som bidrar till att ge familjerna på sjukhuset så bra förutsättningar som möjligt för att ta sig igenom den tuffa situation som en cancerbehandling innebär. Föreningen kan inte bota, men har som ambition att genom olika praktiska insatser göra tillvaron lite ljusare när det är som svårast. Gustavs tonårsrum ett konkret exempel på detta.

– Jag är lyckligt lottad att ha fått möjligheten att förverkliga det här, avslutar Syskon-Gustav. Och jag känner samtidigt ett stort ansvar att förvalta Barncancerfondens medel på bästa sätt, så att pengarna verkligen gör nytta, och det gör de nu. Tonårsrummet är mitt skötebarn!

Vad gör Barncancerfondens syskonstödjare?

Läs mer om syskonstödjarens roll här