Ludvigs fight

Vår superhjälte och fighter Ludvig

Barn är superhjältar som klarar så mycket mer än vad de egentligen borde. Vår superhjälte heter Ludvig och är snart 3 år. Han är mitt uppe i sin kamp mot cancern ❤️‍🩹

Jag fattar nog egentligen direkt när läkaren kommer tillbaka och har med sig ytterligare läkare och läkarstudenter. Han presenterar sig som neurolog och fortsätter. ”Man har hittat en tumör”. 

Jag hör vad läkaren säger men jag förstår inte. Jag tror inte jag inser riktigt vad han sagt förrän jag tittar mot Ludvigs farmor som kört mig och Ludvig in till Lund och ser att hon gråter. Men jag kan fortfarande ändå inte ta in vad läkaren nyss berättat. För bara 2 dagar sen blev vi hemskickade från en annat sjukhus med orden ”det är nog bara en släng av kräksjuka” och nu sitter läkarna här i Lund och säger att det är en tumör.

Snart kommer det in ytterligare läkare, kirurger, narkosläkare, sjuksköterskor och allt går fort. Det ska bytas om och sättas flera infarter vilket Ludvig knappt ens har ork att göra motstånd till, vilket säger en hel del om hur dåligt skick han var i.

Ludvig behöver opereras akut för att dränera vätska och lätta på trycket i hjärnan som tumören och dess placering orsakat. Christoffer hinner inte ens fram till sjukhuset innan Ludvig är sövd.

Sen får vi vänta, vi kan inte göra mer än att vänta. Det är nog det värsta, maktlösheten. Det viktigaste vi har ligger just nu och blir opererad, i hjärnan.

Efter operationen hamnar vi på barnintensiven, och ord kan inte beskriva tacksamheten jag känner för alla som jobbar där. De tar oss till sidan innan vi får gå in till Ludvig för att förklara att han är intuberad och att det kan se lite obehagligt ut men att det inte gör ont.

Det är nu mitt i natten och vi sover på varsin fåtölj, när vi inte sitter framme hos Ludvig och håller hans hand vill säga. Jag minns att jag vaknar till av att undersköterskan stoppar om mina fötter med täcket. En annan gång som jag vaknar till går hon fram till Christoffer som sitter vid Ludvigs säng och håller hans hand samtidigt som han nickar till flera gånger av ren utmattning, hon erbjuder sig att ta över så han åtminstone kan få lite sömn. 

Efter hemkomst och en lång tids väntan av svar på biopsin får vi äntligen reda på att tumören är behandlingsbar. Läkarna har sedan start förberett oss på det värsta, eftersom att den trots allt sitter där den sitter i hjärnan (förlängda märgen) och att den spritt sig ner till ryggmärgskanalen. Men äntligen får vi besked, den är elakartad men lågmalign och det går att behandla. Då faller en liten sten från bröstet. Doktor Sven som ger beskedet låter också lättad och säger att det är ovanligt att just denna sort av tumör som Ludvig har brukar "bete sig" såhär och sprida sig.

Även om tumören förmodligen aldrig kommer gå att ta bort helt så går detta att behandla. Tack vare all forskning. 

Vi har startat denna insamlingen för att vi vill hjälpa till att hjälpa! För att stötta forskningen framåt och för att hjälpa alla andra familjer i samma sits som vi. För att hjälpa dem att slippa känna samma maktlöshet eller åtminstone lätta lite på den. ❤️‍🩹