Krisen inom barncancervården är ett faktum

 

Dagens läge är mycket bekymmersamt. Var femte barnonkolog är 60 år eller äldre, visar Barncancerfondens nya granskning av landets sex barncancercentrum. Som tur är fortsätter många av dessa läkare att arbeta även efter att de nått pensionsålder, förmodligen för att de tycker om sitt jobb, men också för att de vet att de kan innebära skillnaden mellan liv och död.

Även om uppskjutna pensioner kan lindra situationen på kort sikt så anser sektionscheferna på landets sex barnonkologiska centrum att det redan nu behövs nära dubbelt så många barnonkologer räknat i heltidstjänster för att de ska ha tillräcklig med tid till klinikarbetet och i vissa fall forskning. Dagens behandlingar kräver längre vårdtider och mer avancerad vård än tidigare. Samtidigt utbildas i snitt två barnonkologer per år, enligt Socialstyrelsen.

Samma problematik gäller sjuksköterskor. Många sjuksköterskor inom barncancervården idag har varit anställda i mindre än ett år och endast två av tio sjuksköterskor är specialiserade inom just barnonkologi. För att förbättra läget anordnar Barncancerfonden fullsatta utbildningar för nya sjuksköterskor inom barncancervården sedan några år tillbaka. Vi finansierar också specialistutbildningar i barnonkologi för både läkare och sjuksköterskor.

Trots Barncancerfondens insatser så accelererar krisen inom barncancervården och i slutändan handlar det om att ge svårt sjuka barn den vård de behöver. En vård där sjuksköterskor inte behöver springa mellan rummen, utan har tid att stanna, lugna och informera barn och familjer om deras situation. Där personalen är samkörd, organiserad och kunnig för att inte göra misstag. Där familjer inte ständigt möter ny personal. Där barnonkologer har ordentligt med tid att göra det allra svåraste: ge besked om cancer, eller om cancer som inte går att bota. Vården måste också ge utrymme för barnonkologer och sjuksköterskor att forska. Barncancervård och forskning hänger ihop. När det råder brist på vårdpersonal saknas också tid till de forskningsprojekt som leder mot högre överlevnad. 

Barncancerfondens givare har gjort det möjligt att dela ut allt större anslag till forskningen. Ändå har överlevnadskurvan planat ut efter tidigare decenniers positiva utveckling. På senare tid har några miljoner kronor årligen i anslagna medel legat orörda då de sjuksköterskor och läkare som beviljats pengar för forskning inte har kunnat få tid till att utföra den. Det behövs mer än finansiering för att forskningen ska kunna fortsätta drivas framåt. Det behöver finnas tillräckligt med resurser inom vården för att göra forskning möjlig. Barncancer är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i åldern 1-14 år i Sverige. Vi kan inte nöja oss med att 80 procent av barnen som drabbas överlever. Det räcker inte. Var femte barn dör, samtidigt som vårdsituationen kring barnen är stressig och personalen går på knäna.

Barncancerfondens krav för en fullgod barncancervård i Sverige
Barncancerfonden efterlyser en plan från ansvariga politiker som säkerställer att barncancervården i Sverige kan ge drabbade barn de resurser, den vårdpersonal, de forskningsinsatser och den infrastruktur som krävs. Inget barn ska behöva dö i cancer.

1. Personalbehovet måste tillgodoses. Sektionschefer ser behov av nästan dubbelt så många barnonkologer. Sjuksköterskor springer mellan rummen, många är nyanställda och bara en knapp femtedel har specialistutbildning (räknat i heltidstjänster).

2. Säkerställ kompetensförsörjningen. Personal inom barnonkologin måste få tid och möjlighet till specialistutbildning och kontinuerlig fortbildning för att sjukhusen ska kunna erbjuda bästa möjliga barncancervård med personal som trivs, utvecklas och stannar.

3. Staten och landstingen måste ta utbildningsansvar. Barncancerfonden står idag bakom majoriteten av all barnonkologutbildning för läkare och sjuksköterskor på barncancercentrum och hemsjukhus. En så livsviktig specialitet borde inte vara beroende av privatpersoners och företags generositet.

4. Vårdpersonal måste få tid till forskning. Läkare och sjuksköterskor inom barnonkologin måste ges möjlighet att forska vid sidan om sin kliniska gärning för att den svenska barncancervården ska kunna utvecklas och förbättras.

5. Bättre uppföljning och rehabilitering. I genomsnitt 80 procent överlever barncancer, men två tredjedelar av överlevarna lider av komplikationer efter behandling och sjukdom. Det ställer större krav på strukturerad uppföljning och rehabilitering. Ett viktigt steg skulle vara en snabb implementering av det nationella vårdprogrammet för långtidsuppföljning efter barncancer som nyligen antagits av regionala cancercentrums samverkansgrupp

Kerstin Sollerbrant, forskningschef
Per Leander, generalsekreterare
Barncancerfonden