Ny statistik visar hur svensk barncancervård och klinisk forskning står sig internationellt

Att forskningsnationen Sverige borde kunna delta i fler kliniska studier får nu stöd av nypublicerad internationell statistik inom barnonkologi. Barncancerfondens Kerstin Sollerbrant har analyserat materialet och kan konstatera att det är tydligt att Sverige ligger i topp vad gäller barnonkologisk vård och att vi är ett av de länder som har högst överlevnadssiffror. Men statistiken från andra länder indikerar också att det bör finnas utrymme för mer forskning och fler kliniska studier än vad som är fallet idag.

SIOPE, European Society for Paediatric Oncology, är en europeisk organisation som arbetar för att förbättra vård och behandling av barn och ungdomar med cancer, vilket görs på flera olika sätt. Ett verktyg är nationella översikter som visar på skillnader mellan enskilda länder och europasnittet, så kallade "Childhood Cancer Country Profiles". Statistiken är tänkt att utgöra beslutsunderlag för nationella strategier för barnonkologisk vård och forskning. I "Childhood Cancer Country Profiles" visualiseras skillnaden mellan enskilda länder och EU-snittet vad gäller både vård och forskning och i dagarna kom den svenska delrapporten. Kerstin Sollerbrant, senior forskningsexpert på Barncancerfonden, som bland annat har deltagit i arbetet med att ta fram den svenska profilen, har nu jämfört svensk statistik med våra nordiska grannländers liksom några av de inom barnonkologi mest framstående länderna. Hon kan konstatera att svensk barncancervård håller högsta standard, men att Sverige sett till befolkningsunderlag borde kunna delta i fler kliniska studier.

Vård i världsklass

Sveriges profil inom barncancervård sticker, liksom bland annat våra nordiska grannländer, ut genom hög genomsnittlig överlevnad, ett starkt fokus på jämlik vård, långsiktig eftervård, samt psykosocialt stöd.

– Det höga betyget är inte så förvånande. Barnonkologin i Sverige har ett tätt samarbete mellan olika regioner och, bland annat tack vare bidrag från Barncancerfonden, bra och gemensam fortbildning men också grundläggande strukturer som vårdplaneringsgrupper för de olika diagnoserna och vissa av behandlingarna. På senare år så har också utvecklingsarbetet inom barnonkologin stimulerats genom den nationella arbetsgrupp som finns inom ramen för RCC, regionala cancercentrum i samverkan, säger Kerstin Sollerbrant

Inte lika stark forskningsprofil

När det kommer till den kliniska forskningen ser det lite annorlunda ut. Kerstin Sollerbrant konstaterar att antal studier är ett viktigt nyckeltal, men att det samtidigt saknas information om kvaliteten på studierna och att det givetvis är det viktigaste. Men det finns ändå information i jämförelserna som Sverige bör ta till sig.

– Vi vet ju sedan tidigare att Danmark sticker ut i Norden när det handlar om antalet kliniska prövningar per invånare och det gäller också inom barnonkologin, säger Kerstin Sollerbrant. 

Danmark har mer än dubbelt så många studier per miljoner invånare än Sverige, och mer än dubbelt så många studier om man relaterar till antal insjuknade barn jämfört med Sverige. Det visar att det går att öppna många studier trots ett relativt litet patientunderlag.

– Att Sverige inte deltar i fler kliniska studier beror inte bara på att patientantalet är lågt, det måste även finnas andra orsaker.

Sverige deltar också i totalt färre prövningar än jämförbara länder som Nederländerna, Schweiz och Österrike, och har också färre studier per miljon invånare och studier per antal insjuknade patienter. 

Låg andel akademiska studier

Något annat som skiljer sig mellan de olika länder som ingår i SIOPes material är fördelningen av olika typer av studier. Enligt statistiken har Sverige fler industrisponsrade, men färre akademiskt sponsrade studier än genomsnittet för Europa. Kerstin Sollerbrant tycker att det är positivt att Sverige har stor andel industrisponsrade studier, men ser ett särskilt behov inom barnonkologin som kanske inte tillgodoses med dagens profil.

– Industrin genomför inte alltid de prövningar som cancersjuka barn behöver, det finns kanske inte tillräckligt många patienter inom en viss diagnos för att det ska bli lönsamt och det är generellt krångligare och dyrare att göra studier på barn. Här behövs också akademiska forskare som driver de kliniska prövningar som inte industrin är intresserad av, till exempel för cancersjukdomar som bara finns hos barn eller pragmatiska prövningar där olika behandlingar jämförs med varandra för att ge patienten bästa möjliga behandlingsalternativ, säger Kerstin Sollerbrant.

Satsningar behövs

Kerstin Sollerbrant tycker att statistiken stärker den bild som redan innan fanns av svenska styrkor och svagheter och menar samtidigt att vi behöver lära av exempelvis Danmark för att kunna delta i fler och större internationella kliniska prövningar. 

– Det handlar delvis om att förbättra miljön generellt så att det finns tid och utrymme för klinisk forskning på våra barncancercentrum, men vi behöver också aktivt söka upp eller initiera studier för de cancerformer där vi idag saknar bra behandlingsalternativ. 

Här finns alla Childhood Cancer Country Profiles: sweden-pccp.pdf (siope.eu)