760 dagars cancerbehandling är äntligen över för Alva!

Sjuksyster Rebecka sätter sig på huk i fikarummet på barnavdelningen på Västmanlands sjukhus i Västerås. Hon ger Alva en lång och innerlig kram.

– I 760 dagar har du behandlats för cancern, men nu är du klar Alva, säger Rebecka. Hur känns det?

– Tumme upp!

Stunden har äntligen kommit då Alva ska få ringa i klockan som symboliserar att hon nu är färdigbehandlad. Alvas familj är på plats, liksom flera ur personalen på barnavdelningen och så klart bästisen Levis, som fortfarande är under behandling för sin cancer. Det är högtidlig stämning, och det märks att Alva är lite nervös. Men så fort hon ringer i klockan utbrister fikarummet i jubel och applåder, och Alvas mamma Sofia torkar bort en glädjetår.

– Det känns helt fantastiskt att den här dagen är här, säger Sofia. Stort tack för att ni alltid funnits där för oss och stöttat, svarat på frågor och hjälpt oss igenom den här tiden.

Efter paketöppning och tårtätning får Levis och Alva spring i benen. Alva utmanar Levis på en tävling i korridoren, Alva på en leksakstraktor och Levis på en sparkcykel.

– Jag kommer vinna för jag är snabbast, säger Alva.

– Nä du, jag vinner faktiskt alltid för jag är snabbast, säger Levis, innan han tar spjärn med ena foten och sätter iväg i full fart. 

Lång behandlingstid

Akut lymfatisk leukemi, ALL, är den vanligaste formen av barncancer. Tack vare forskningen överlever i dag de allra flesta barn som drabbas av ALL, men först väntar en drygt två år lång behandlingstid kantad av cytostatikabehandlingar, sjukhusbesök och en rad olika provtagningar och behandlingsmoment.

För familjen har tiden då Alva behandlats inneburit många stora förändringar. Vardagens lunk har fått stå tillbaka för en tillvaro där vad som helst kan hända – närsomhelst.

– Är det något jag lärt mig så är det att det inte funkar att ha rutiner, det får bli som det blir, säger Sofia några timmar innan klockringningen då familjen sitter runt köksbordet hemma.

På bordet står ett stort fat med bullar och kakor, lite förstärkt förmiddagsfika innan det är dags att åka till sjukhuset.

Även planering av lite större saker, som semestrar, har fått sättas på paus.

– Första sommaren Alva var sjuk köpte vi ett tält. Vi insåg snabbt att det inte skulle gå att planera någon semester, boka in hotellnätter eller resor. Vi behövde kunna vara spontana och passa på när det gick helt enkelt, säger Sofia.

Familjen minns nu tillbaka på den första sommarens besök på Astrid Lindgrens Värld med glädje – kanske just för att de anpassat förväntningarna och insett att det gäller att ta vara på de bra dagarna när de väl kommer.

– Det blev verkligen en kanonsemester, säger pappa Ted.

Delar av livet sätts på paus

Tidigt under Alvas sjukdom bestämde Sofia och pappa Ted att han skulle fortsätta jobba så mycket det gick, medan Sofia har dragit det största lasset med Alva och varit hemma eller på sjukhuset med henne. Det har också inneburit att Sofia tagit paus från sin plats som målvakt i fotbollslaget Fanna BK.

– Innan Alva blev sjuk spelade jag fotboll tre gånger i veckan och hade match varje helg. Men den energin och den glöden fick helt enkelt gå till annat, annars hade jag inte orkat, säger Sofia.

Som tur är har de också haft stor hjälp av släkt och vänner under sjukdomstiden. Till exempel har Alva kunnat vara mycket med sin mormor Annelie, som bor i Strängnäs några mil bort.

– Alva har ett eget rum hemma hos mig. Så fort hon kommer dit springer hon in i sitt rum för att kolla om det kanske finns någon ny leksak eller pysselgrej, säger mormor.

Även morfar finns nära, liksom många andra som ryckt in och hjälpt till med stort och smått.

– Men det som betytt allra mest är nog de tillfällen då Sofia och jag fått en stund för oss själva någon gång ibland. Det har känts väldigt värdefullt att bara få hämta andan och ha tid att samla tankarna kring det som pågår och det vi har varit med om, säger Ted.

Betydelsefull bästis

Under en stor del av Alvas behandlingstid har bästisen Levis funnits vid hennes sida. Alva och Levis träffades första gången på Akademiska sjukhuset i Uppsala, när Alva var inlagd i början av sin behandling i maj 2022. Levis som behandlades för en annan barncancerform, neuroblastom, var också inlagd.

Barnen fann varandra direkt, och så även mamma Sofia och Levis mamma Frida.

– När vi sedan var hemma igen satt Levis och Frida i väntrummet på sjukhuset i Västerås när vi kom dit någon vecka senare. Sedan dess har de varit oskiljaktiga!

Även Sofia och Frida har blivit goda vänner, och har blivit väldigt viktiga för varandra under barnens sjukdom.

– Vi pratar om allt och delar varandras känslor, både det onda och det goda. Det är ett enormt stöd och så skönt att kunna prata med någon som förstår utan att man behöver förklara, säger Sofia.

Det var också tack vare Levis som Alva blev en del av Barncancerfondens fotbollslag, det lag av drabbade barn som sattes ihop inför årets Fotbollströjefredag, en manifestation för att uppmärksamma barncancer och samla in pengar till forskningen.

– Levis kom med först – och om Levis gör någonting så vill Alva också göra det, säger Sofia.

Stort friskkalas

När nu äntligen Alvas behandling är avslutad ser familjen fram emot at få mer av en vanlig vardag med jobb, aktiviteter och skola. Men först ska det firas!

Dagen efter klockringningen ska familjen ha ett stort frisk-kalas för Alva med släkt och vänner. Det blir tårta, ballonger, hoppborg och godisregn.

– Det känns viktigt att få möjlighet att tacka alla som varit med under resans gång, stöttat och hjälpt oss, säger Sofia.

– Jag vill ha fiskdamm, det tycker jag är kul, säger Alva.

Inte nog med att det blir stort kalas väntar också en riktig överraskning direkt efter klockringningen.

– Alva ska få ta hål i öronen, det är något hon drömt om länge och som vi haft som en morot när det varit jobbigt under behandlingen, säger Sofia. 

Dags för skolstart

Även för Alva har sjukdomstiden inneburit att saker sätts på paus. Hon är rejält peppad på att börja i förskoleklass och har redan börjat lära sig läsa och skriva. Så när hon snurrat på köksgolvet i sin gula Belle-prinsessklänning, radat upp sitt långa SuperSnöre på golvet och lekt kurragömma kommer hon bärandes på en pysselbok och börjar koncentrerat skriva stora, femåringsspretiga bokstäver.

På en sida i boken finns frågor om vad man vill bli när man blir stor.  Alva skriver LÄKARE. Sen kommer en klurig fråga, att skriva något som hon önskar att hon var riktigt bra på. Alva funderar en lång stund, men sen kommer hon på något som hon förstått att många andra barn i hennes ålder redan kan, och som hon vill öva riktigt mycket på nu när hon äntligen är klar med sin behandling.

– Jag vill lära mig cykla!