Alexander lever vidare på sociala medier

Alexanders mobiltelefon är alltid laddad. Den har ett hundratal missade samtal och 15 000 olästa meddelanden. De ackumuleras sedan dödsdagen den 29 mars 2017.

Telefonen fortsätter att ringa ibland, men ljudet är avstängt.

– Det är människor som vill höra hans röst på telefonsvararen, säger mamma Gunilla Falk.

Datorn i Alexanders rum står kvar. På skrivbordet ligger ett fulltecknat A4-ark med inloggningsuppgifter till Alexanders konton på diverse sociala kanaler.

Alexander levde och dog i sitt pojkrum i Hisings Kärra, nära Göteborg. Ett område likt tusentals andra svenska områden: identiska tvåvåningsvillor med ologisk numrering av husen. Lekplatsen syns i Alexanders första Youtube-filmer, där han och kompisen försöker sig på parkour.

– Han var så rädd när han var liten. Han tog omvägar för att slippa träffa stora killar. Jag sa ’men du själv kommer ju bli en stor kille’ och han tyckte att jag var så löjlig, säger Gunilla.

I dag har Alexanders Youtube-kanal drygt 33 000 prenumeranter. Hans minnesgrupp på Facebook har 5 000 medlemmar.

Han växte upp snabbt. Det blev så efter beskedet att han inte skulle klara sig.

– Det är så skönt att han är filmad. Han rör på sig och man hör hans röst. Han lever en liten stund, säger Gunilla.

Själva är de inte aktiva i sociala medier, Alexanders föräldrar.

– Äh, det kräver för mycket engagemang. Men jag är så stolt över honom. Nästan så jag tänker ’får man vara så här stolt’, säger Gunilla.

Thomas hämtar en hög med dataspel och filmer som han köpt för att Alexander önskade sig dem, men omslagsplasten är kvar.

– Det känns så fånigt. Jag är glad över att vi hann se klart ”Ung och bortskämd”, men kan gråta över att vi inte hann med sista avsnitten av ”Paradise Hotel”. Jag har problem med saker som står oöppnade, det känns jävligt jobbigt. Jag köpte spelen för hans skull och så fick vi aldrig spela dem, säger Thomas.

De pratade inte om döden

Familjen pratade inte så mycket om döden, inte ens mot slutet.

– Vi frågade om han ville ligga i familjegraven, och han svarade att ’det är väl nice’, säger Gunilla.

Under begravningen i Lundby nya kyrka var det fullsatt, alla 256 platser. Alexander hade bara en enda önskan, att de skulle spela ”Frank” med Albin Johnsén. I övrigt sa han inte så mycket om att han skulle dö. Inte ens efter läkarsamtalet då han och Thomas fick veta att det inte fanns något mer läkarna kunde göra.

– Han sa något som att ’det där hade jag inte räknat med’, när vi var på väg ut till bilen igen. Och jag svarade att ’alla dör’. Det är väl ingen tröst, men vad fan säger man, säger Tomas.

För Alexander blev sociala medier att sätt att nå ut, att delta i världen och att kommunicera med sina vänner – även när han var som tröttast på grund av sjukdom och behandling.

I sina kanaler tog han kontroll över tillvaron.  

– Han ville inte att folk skulle komma hit, han var kände sig så ful och svullen de sista två månaderna. Då är det bra med nätet, han kunde bara stänga ner om han blev för trött. Men han ville att jag skulle vara i rummet, han ville inte sitta själv, säger Gunilla.