Allt påminner systrarna om Aisha
I mars 2024 dog 10-åriga Aisha efter en lång tids behandling mot sin cancer. För hennes systrar Ifrah och Ismahan har tiden efter hennes död varit svår, och värst är saknaden efter sin älskade lillasyster.
Den senaste tiden har varit omtumlande. Aishas bortgång har lämnat hennes mamma Rowdha och storasystrarna Ifrah, 16 år, och Ismahan, 13 år, i djup sorg. Tillsammans försöker de att navigera i sorgen och den nya tillvaron, utan Aisha.
– Allt i min omgivning påminner mig om Aisha. Även vid tillfällen då jag inte vill tänka på det som hänt så tänker jag på henne, berättar Ifrah.
Beskedet om deras lillasysters död kom som en chock. Aisha hade varit sjuk en längre tid och behandlades för rhabdomyosarkom. Det var därför inte ovanligt att hon spenderade mycket tid på sjukhuset. Både Ifrah och Ismahan var i skolan när de fick beskedet om att deras syster hade gått bort.
– Vi trodde inte att hon skulle dö av sin sjukdom. Vi tänkte bara att det var normalt att hon var mycket på sjukhuset och att hon skulle bli frisk och få komma hem igen, berättar Ifrah.
Ifrahs mentor kom och hämtade henne från klassrummet och när hon fick syn på sin mamma förstod hon att det handlade om Aisha.
– Ingen behövde säga något mer, jag visste direkt att Aisha hade dött och började gråta, fortsätter Ifrah.
Saknaden är stor
Livet har sedan dess tvingats rulla på som vanligt, med skola och vardag. Stundtals har det varit svårt för dem båda att inte distraheras av det som hänt och av saknaden efter Aisha. De berättar om sin lillasyster med värme och beskriver henne som en omtänksam och glad liten tjej.
– Jag saknar hur hon sa mitt namn och hennes skratt. Hon var alltid positiv och glad, trots att hon var sjuk och allt det hon behövde gå igenom, berättar Ifrah.
– Ja, det var alltid hon som såg till att ingen var utanför och att vi höll sams. Och hon var alltid den första att säga förlåt när vi hade bråkat, fortsätter Ismahan.
Det har varit värdefullt för systrarna att ha varandra och kunna prata om sin syster och minnas tillsammans. De minns särskilt Aishas omtänksamhet och berättar om när Ifrah fyllde år.
– Hon var så snäll och hade köpt min favoritchoklad, helt själv. Hon stod i hallen och väntade vid dörren på att jag skulle komma hem så hon kunde överraska mig, berättar Ifrah.
– Ja, och hon berättade för mig och visade att hon hade köpt choklad till Ifrah som hon skulle ge henne i present. Hon var så spänd över att få överraska henne, avslutar Ismahan.
