Ångest vanligt efter cancer – men det finns hjälp
Att drabbas av cancer som barn eller tonåring kan leda till att du blir orolig, nedstämd eller får ångest. Och det kan komma många år efteråt. Men sjukdomen kan också medföra positiva saker. – En del känner att de faktiskt har ett bättre liv än före cancern, säger forskaren Louise von Essen.
Ledsen, orolig och arg på att du har haft cancer som barn eller tonåring? Det är inte helt ovanligt. Forskning visar att så många som 30 procent av dem som har överlevt sin sjukdom någon gång hamnar i svår ångest. Däremellan finns en ökad risk för att drabbas av nedstämdhet, oro och depressioner. Men det finns hjälp att få.
– Det finns många terapier och strategier att ta till. Det bästa du kan göra är att söka hjälp, detta är inget man ska behöva bära själv, säger Louise von Essen, legitimerad psykolog och professor vid Uppsala universitet.
Hon vet vad hon pratar om. Ända sedan 1995 har hon tillsammans med sin forskargrupp undersökt hur barn och tonåringar mår psykiskt efter sin cancer.
– I en studie följde vi en grupp som blev sjuk i cancer under tonåren. Vi gjorde uppföljningar en, sex, tolv och arton månader samt efter två, tre, fyra och tio år efter diagnos. De fick svara på frågor kring förändringar i självkänsla, relationer och inställning till livet. Efter fyra år mådde de faktiskt bättre än kontrollgruppen och tyckte att livet var bra. De rapporterade också mindre oro och nedstämdhet än den friska kontrollgruppen gjorde.
Värre var det efter tio år då en tredjedel uppgav att de led av besvärande ångest.
– Det är alltså en tredjedel som uppger att de mår riktigt dåligt. Ångesten kan handla om att man känner sig osäker, blir orolig i nya situationer och inte vet hur saker i livet kan hanteras. Det kan handla om kontakter med andra, relationer, jobb, att söka drömutbildningen eller skaffa vänner.
Louise von Essen tänker att resultaten kan bero på att deltagarna har blivit äldre och att livet blivit tuffare. Att bli vuxen innebär många utmaningar som att utbilda sig, hitta ett jobb och en livspartner. En annan förklaring kan vara att svaren efter fyra år speglas av färskare minnen av när det var som värst med behandlingar och sjukdom. Då är det kanske enklare att svara att det är bättre nu än då, i jämförelse med efter tio år då livet bjuder på nya utmaningar.
– Den här gruppen borde erbjudas hjälp och stöd tidigt. De måste få en chans att få prata och bearbeta cancerdiagnosen, och jag tror att vi måste förklara hur livet efter cancer kan bli. Särskilt för unga människor är självbilden viktig, utan cancer kan man ändå känna sig ful, dålig eller ensam. Med cancer kan det bli betydligt värre med allt, konstaterar hon.
Även en enkätundersökning som Barncancerfonden har gjort visar att en tredjedel av de 189 personer som deltog lever med psykisk ohälsa till följd av sin sjukdom.
– Jag tror att när någon blir sjuk i cancer drar man ned på allt eller i alla fall mycket som är roligt. Det är inte konstigt då behandlingen är svår. Du träffar färre människor, går inte i skolan eller gör roliga saker med dina kompisar. Allt som är skoj försvinner och då är det lätt att hamna i ett negativt känsloläge som måste brytas.
Några tips är att försöka göra det man tyckte om innan sjukdom och behandlingar tog över, till exempel att träffa sina vänner och göra roliga aktiviteter.
– Livet släcks ju ned i viss mån, och då behövs det saker för att ta sig vidare. Om inget fungerar ska du ta hjälp av vården. Det gäller även när du är vuxen och det har gått många år. Att gå igenom en dödlig sjukdom är ett svårt trauma som kan ta tid att bearbeta. Men det går.
– Det finns många terapiformer att ta till. Du kan jobba med självmedkänsla och stärka det som är bra i ditt liv.
Louise von Essen och några kollegor har nyligen startat ett projekt där hon tillsammans med ungdomar och unga vuxna som har överlevt cancer under barndomen, ska försöka ta reda på vilken hjälp de kan behöva.
– Vi vill veta mer kring varför vissa av dem som behöver hjälp verkar undvika att söka den. Men också vilket språk och vilka ord som är lämpliga från vår sida att använda vid forskning om psykologisk hjälp till unga personer, och hur forskning om och för unga som drabbats av cancer ska genomföras. Vi har förstått att en del inte vill ha vår kontakt när vi skriver ”ångest, oro och terapi”, säger hon.
Ett annat mål för forskningsgruppen är att försöka hitta ett relevant språk och nya plattformar för att nå gruppen. – Jag tror att olika självhjälpsprogram via en internetportal kan vara en bra sak för i alla fall vissa. Andra önskar kanske andra saker.
