Att gå i mål med blandande känslor
Det är högt i tak och fart och fläkt hemma hos familjen Klint, eller familjen Knas som de också kallar sig. Det som till synes är en vanlig måndagskväll i januari är också slutspurten på sonen Texaz två och ett halvt år långa behandling mot leukemi. Följande torsdag går de i mål och gör det med blandade känslor.
I familjen Klint finns pappa Mattias, mamma Josefine och barnen Elvis, Nova, Tuva, Texaz och Havanna samt hunden Pärla.
Det omskakande beskedet
Texaz är en pigg och glad sexåring med ett leende som verkligen smittar av sig. Storasyster Nova berättar att hennes bror älskar bilar och rock’n’roll-musik. Historierna om hur han gått loss på sjukhusavdelningen är många och pappa Mattias minns alla race med Texaz på trehjuling och droppställningen i högsta hugg efter honom.
Sommaren 2019 började inte som planerat. Texaz hade varit trött och haft feber till och från sedan midsommarhelgen och mamma Josefine hade en känsla att något inte stod rätt till med sonen. Vid besöket på vårdcentralen i mitten av juli hoppades hon att de skulle åka därifrån med en antibiotikakur men var samtidigt inställd på att det var något ännu värre som väntade.
- På vårdcentralens visade blodprovsmaskinen bara en felkod gång på gång och man tog extra prover. På något sätt visste jag det redan då, att det var blodcancer, men jag ville inte tänka eller säga det högt så jag höll det för mig själv, berättar mamma Josefine.
Läkaren ringde samma dag med akut besked om att Texaz hade ett extremt lågt blodvärde och att han därför skulle provtas för leukemi. Efter det gick allt väldigt snabbt. De skickades via sitt hemsjukhus i Kristianstad vidare till barncanceravdelningen i Lund. Där fick de slutligen beskedet om att Texaz drabbats av ALL, akut lymfatisk leukemi, och att behandlingen skulle starta omgående.
- Beskedet och den första tiden var såklart omskakande men det kändes trots allt tryggt att vara där på avdelningen där alla hade koll, berättar pappa Mattias när han minns tillbaka.
Kommer starkare ur detta
Efter beskedet har behandlingstiden kantats av pandemi och mycket pendlande till avdelningen i Lund. Till en början turades Mattias och Josefine om att vara med Texaz i Lund medan den andre föräldern var hos syskonen hemma i Bromölla. De berättar att de under hela den här tiden aktivt strävat efter att alla barnen ska få ta plats trots att mycket fokus legat på Texaz.
- Pandemin har gjort situationen ännu svårare och livet alltmer isolerat men vi har verkligen gjort allt vi kunnat för att inget av barnen ska komma i kläm och jag tror att vi kommer starkare ut ur detta och att vi blivit starkare tillsammans, säger Mattias.
En nedräkning som verkligen räknas
Slutet på Texaz behandling mot cancern är äntligen här. Två och ett halvt år har gått och det är ett målsnöre som minst sagt väcker en massa känslor när det närmar sig.
- Allt med Texaz behandling och cancer ser ju bra ut och det mesta har flutit på bra men slutet känns nästan lika hemsk som beskedet. Att känna att vi inte har kontroll och inte vet vad som ska komma ska, berättar Josefine.
Genom deras konto på Instagram har man kunnat följa deras nedräkning med hjälp av ett måttband och den ena dagens metod för nedräkning har varit mer spektakulär och högljudd än den andra. Den sista biten av måttbandet, och barncancern med den, skickas i väg med en fyrverkeripjäs så långt bort från familjen Klint som det bara går.
- Det är verkligen som vi går i mål med skräckblandad förtjusning. Vi är överlyckliga att vi tagit oss igenom detta men det är också mycket som skrämmer och det känns lite som man blivit utsparkad ur en bubbla. Men vi tittar positivt framåt, avslutar Mattias.
