Att samtala om döden är avgörande
Informera, förbereda och synliggöra är viktiga faktorer när ett syskon förlorar en bror eller syster i cancer. Det minskar risken för oro, ångest och obearbetad sorg i flera år efteråt. – Öppna för samtal om sjukdom och prognos under sjukdomstiden. Då får syskonet möjlighet att säga farväl eller spendera tid med sitt sjuka syskon före döden, säger Malin Lövgren, docent i palliativ vård vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Forskning visar att en majoritet av syskon som har förlorat en syster eller bror i cancer har obearbetad sorg i mellan två och nio år efter dödsfallet. Malin Lövgrens forskning visar att det som påverkar den obearbetade sorgen är att syskonet har fått för lite information under den sista månaden, att syskonet inte uppfattade dödsfallet fridfullt eller att syskonen har fått information om den förestående döden samma dag som den inträffade, det vill säga att det inte har funnits utrymme för förberedelse. Det saknas dessutom ofta kommunikation om döden inom familjen.
– Sorgen påverkar syskonen i många år efteråt, säger hon. Fråga syskonet om vad de är oroliga för, vilka känslor och tankar han eller hon har och vilka rädslor de bär på, säger Malin Lövgren.
Malin Lövgren menar att vården, men också resten av samhället, behöver öppna för samtal om existentiella frågor med barn, både de som är sjuka men också deras syskon. Detta bör göras redan vid diagnos eftersom cancer är en livshotande sjukdom.
– De flesta överlever barncancer i dag, men fortfarande dör en del barn och det skapar såklart stor oro för alla i familjen, säger hon.
Att också samtala om kroppsliga förändringar innan döden och vad som händer i kroppen när någon dör är oerhört väsentligt för att syskonet ska få en chans att må bättre och inte bära på obearbetad sorg och ha frågor kring detta flera år senare.
– Om syskonet vill är det viktigt att få möjlighet att vara närvarande under sjukdomstiden samt under och efter dödsfallet. Att få säga hej då är oerhört väsentligt för att syskonet ska må bra senare. I forskningen uppger syskon att de vill fortsätta att ha ett syskonband och påminnas om sitt syskon och att den döda ska få finnas med i vardagen och vid högtider, något som kan uppmuntras av vårdpersonal och omgivning, avslutar Malin Lövgren.
