Cancersjuka Fredrik, 11, tvingades byta sjukhus
Mitt i sommaren fick leukemisjuka Fredrik Pettersson, 11 år, lämna Stockholm för att få sin cytostatikakur i Linköping i stället. – Det var nya människor och nya rutiner hela tiden, säger mamma Valeria Forsberg.
Det blir mycket Youtube för Fredrik Pettersson som har behandlats för akut lymfatisk leukemi (ALL) i ungefär ett år. Perioderna på sjukhus är jobbiga.
– Man mår inte så bra liksom. Det är jobbigt att ha en nål i sig hela tiden, säger han.
Cytostatikabehandlingarna är hårda.
– Innan jag blev sjuk kunde jag springa mycket, men nu när jag går så viker sig benen ibland, säger han.
Därför har familjen investerat i en hoover-board, så att Fredrik ska kunna komma ut och följa med på promenader.
– Han är borta mycket från skolan och hamnar lite utanför. I början skrev klasskompisarna brev och var jättegulliga, men nu när han inte ser så sjuk ut blir han bortglömd. Och när han är där orkar han inte springa och så, säger Valeria.
Andra sjukhusrutiner i Linköping
Mitt i semestern, några dagar innan hans planerade behandling i Stockholm, fick familjen veta att de var tvungna att åka till barncancercentrum i Linköping för att kunna få sin behandling.
– Det var nya människor och nya rutiner. Bland annat fick Fredrik så mycket smärtstillande att han sov i flera timmar efter att han sövdes. I Stockholm sover han i tjugo minuter, berättar Valeria.
Personalen en trygghetsfaktor
En behandling mot ALL tar ungefär två och ett halvt år. Medicinerna ger svåra och smärtsamma biverkningar. De sjuka barnen blir extremt infektionskänsliga, mår illa och drabbas av sår och blåsor i munnen och tarmkanalen.
Relationen till personalen på barncancercentrum är viktig för familjernas trygghet.
– Man blir maktlös. Jag kan vara där men inte göra så mycket, förklarar Valeria.
Hon säger att personalen på barncancercentrumet i Stockholm förklarade flytten med att det var ovanligt många nyinsjuknade barn i deras vård.
– Men jag tror att det är en personalfråga. Så de valde väl det barn som var minst sårbart. Fredrik är elva år och i underhållsfas. Det innebär bland annat att han behandlas på sjukhus en gång i månaden, och sövs varannan månad för att få cytostatika i ryggmärgen.
Kvar hemma i Stockholm var lillebror Wilmer, 4 år, utan möjlighet att träffa sin storebror eller sin mamma.
