De är barnens röst i skolan

Jag blir så himla hjärntrött och då blir jag långsam i tanken, annars går det ganska bra.” Så beskrev nyligen ett barn som hade behandlats för en hjärntumör sina skoldagar i ett samtal med neuropsykologen Helena Söderström vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala.

− Det är en väldigt bra beskrivning. Så kan många barn uppleva det, säger hon. Forskningen visar att flera problem kring inlärning kan uppstå i samband med cancerbehandlingar. Strålning mot hjärnan kan exempelvis påverka tankehastighet, minne och beslutsförmåga. Både strålning och cytostatikabehandlingar kan även resultera i hjärntrötthet.

− Hjärntröttheten kan i sin tur påverka kognitiva funktioner, säger Helena Söderström.

Konsekvenserna berör främst barn med hjärntumörer. Komplikationerna beror på var tumören sitter och vilken behandling som ges. Tumören i sig kan också orsaka problem som kan påverka skolarbetet.

− Forskning har visat att man kan få problem med minne, snabbhet och uppmärksamhet redan före behandling.

Helena Söderström utreder hur skolgången kan påverkas för alla barn som behandlas för hjärntumörer på Akademiska barnsjukhuset.

− Jag försöker träffa dem i samband med diagnos och gör därefter uppföljande bedömningar för att se hur vi kan stötta och ge rekommendationer till skolan.

Utvärdering av tänkbara svårigheter görs genom ett testbatteri som är gemensamt för alla neuropsykologer inom barncancervården i Sverige. Här undersöks bland annat begåvning, minne, uppmärksamhet, snabbhet samt exekutiv förmåga, det vill säga att kunna planera och fatta beslut.

− Vi försöker täcka in de områden som vi via forskningen vet kan ge komplikationer.

Efter bedömningen får barn och föräldrar, men också lärarna, information om de problem som finns och vilket stöd som behövs i den nya situationen.

− Det kan vara tufft att komma tillbaka till vardagen, och det är viktigt att följa upp hur det går. Barnen kan ha svårt att hänga med, vara ljudkänsliga och ha svårt att sortera intryck. Men ofta talar de inte öppet om vad som upplevs annorlunda och vi kan då vara en röst för barnen, säger Helena Söderström.

För barn med förvärvade hjärnskador efter cancerbehandling kan inlärningssvårigheterna i skolan bli så stora att en större insats behövs. Då kan en remiss skickas för utredning vid Folke Bernadottes regionhabilitering, som hör till Akademiska barnsjukhuset. Här kan åtta barn från hela landet bo i upp till två veckor tillsammans med familjen.

− Vi brukar säga att vi lägger ett pussel här och skapar en helhet utifrån ett team med olika professioner. Det gör att vi får en skräddarsydd rehabilitering för varje barn, säger specialpedagog Cristina Eklund.

I en korridor finns elevernas personliga scheman illustrerade med bilder, och i ett litet klassrum ligger visuella hjälpmedel på bänkarna för att barnen lättare ska kunna berätta om sina svårigheter. Genom olika uppgifter testas funktioner som exempelvis kan påverka lästakt, berättande och problemlösning.

− Ofta hänger problemen i de olika skolämnena ihop. Här kan jag se vad eleverna behöver hjälp med.

De kunskaper Cristina Eklund får om utmaningarna förmedlas sedan till elevernas lärare. Vid lässvårigheter kan en åtgärd bli att prioritera i stoffet eller att eleven får lyssna till en text i stället för att läsa.

− Har eleven minnessvårigheter kan en åtgärd vara att läsa mycket korta texter, och förstärka texten bland annat genom samtal.

Det är också viktigt att barnen kan jobba strukturerat med skoluppgifter i kortare pass och även få tillfällen att vila.

− Lärarna tar tacksamt emot råden eftersom de flesta inte har kunskap och erfarenhet av elever med förvärvad hjärnskada. Problem med exempelvis minne, exekutiva funktioner och långsamhet i tanken är osynliga svårigheter.

När problemen inte syns kan det vara svårt att förstå att det finns behov av åtgärder, menar Cristina Eklund.

− Stöd kan vara avgörande för att nå kunskapsmålen, och det behövs oftast hela skoltiden.

Många barn vittnar också om att de inte känner igen sig själva längre och kan må psykiskt dåligt. De kan också känna sig som en belastning. Men enligt Helena Söderström och Cristina Eklund beror mycket på omgivningen – ser man bara problem så blir det problem:

− Vi vill vända på det och se vad som är bra utifrån de förändrade förutsättningarna. Det är viktigt att se möjligheterna, säger Helena Söderström.