”Det är min plikt att göra alla barn glada”

Sean Banan, Bananen, Sean den förste banan. Kärt barn har många namn – och Sean Banan är onekligen en av Sveriges allra mest populära artister. I alla fall om du frågar barnen.   

Och mannen bakom bananen, Sina Samadi, tar sitt uppdrag på allra största allvar.

– Jag valde aldrig att bli barnartist. Men barnen snappade tidigt upp mina låtar och drog med sig sina föräldrar till mina konserter. Nu ser jag mig mer som en familjeunderhållare, där det finns något för alla åldrar. Lite som en Pixar-film, där föräldrarna tolkar mina låtar på ett sätt och barnen på ett annat.

Sina Samadi ser Sean Banan som ett sätt att föra fram ett budskap. På sina konserter pratar han mycket om mobbning, utanförskap och andra viktiga ämnen.

– Den här sommaren har det handlat om superhjältar. Jag vill att barn med olika bokstavskombinationer eller andra funktionshinder ska sluta se det som ett hinder utan som en superkraft i stället. Jag vet hur det är, jag har alla bokstavskombinationer utom IQ, säger han och skrattar.

Så där är det att prata med Sina Samadi. Mörker och ljus, allvar och skratt om vartannat.

För trots att hans karriär har gått som tåget i tio år så är det inte alltid så lätt att vara Sean Banan. Han beskriver sitt artistskap närmast som ett kall eller som en plikt, som något som han måste göra.

– Varje dag tänker jag att nu skiter jag i det här, jag släpper Sean Banan och åker bort. Men vem annars ska vara Sean Banan om inte jag finns?

Med den inställningen är det lätt att förstå varför Sina Samadi har valt att använda sitt artistskap till att försöka sprida glädje och samtidigt göra så mycket gott han bara kan. Under större delen av sin karriär har han regelbundet träffat sjuka barn, många av dem genom Barncancerfondens försorg.

– Jag har träffat många barn som har varit under cancerbehandling. Det är jättejobbigt, men jag gör det för att jag bryr mig om dem.

Just för Sina Samadi är det extra jobbigt. Hans egen mamma gick bort i cancer när han var liten och varje gång han träffar ett cancersjukt barn kommer sorgen tillbaka.

– Jag bearbetade inte min mors bortgång, jag fick aldrig utlopp för sorgen när jag var barn. Så jag måste verkligen bita ihop och försöka att inte bli ledsen.

Men det hindrar honom inte från att fullfölja sin plikt, på alla sätt han kan. Under hösten har han också hunnit med att vara ordförande för den barnjury som delar ut pris på Barncancergalan – det svenska humorpriset.

– Jag har fått ett ansvar och det är att träffa barn som är sjuka och göra dem glada. Det är som att Gud har lagt en Stålmannenmantel på mina axlar.