Fler överlever – med andra komplikationer
Sju av tio barncancerpatienter drabbas av sena komplikationer. Därför är det viktigt att det finns mottagningar som tar hand om dem när de blir vuxna, menar barnonkologen Lars Hjorth. Samtidigt arbetar forskningen med att minska de sena komplikationerna, som har varierat i takt med att behandlingarna har utvecklats.
För att bota cancer krävs ofta kraftig behandling. På kort sikt ger den biverkningar som att patienten tappar håret och mår illa. På lång sikt kallas biverkningarna sena komplikationer. De kan uppstå 20 till 30 år efter avslutad behandling. Vanliga komplikationer är till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, men också hormonproblem och inlärningssvårigheter. Ibland handlar det om psykosociala problem och utmaningar.
I dag forskar läkare för att kunna anpassa behandlingen efter varje patient.
– Vi går mot fler analyser för att skräddarsy behandlingen på olika sätt, säger Lars Hjorth, barnonkolog med specialkunskap om sena komplikationer. Då menar han att läkarna behandlar varje patient efter hur just den personens sjukdom ser ut och beroende på hur just den patientens kropp reagerar på medicinen. Så hoppas man mildra de sena komplikationerna.
Lars Hjorth arbetar delvis på seneffektsmottagningen i Lund. Dit kommer patienter när de har lämnat barncancervården. De får hjälp att gå igenom vilken behandling de fått som barn. Då vet de också vilka bekymmer de riskerar att få och vad de behöver hålla utkik efter med hjälp av andra specialiserade läkare.
– Vissa sjukdomar behandlar vi mer intensivt i dag – framför allt de sjukdomar som det har gått dåligt för tidigare. Det kommer i sin tur sannolikt att få andra konsekvenser för en del av patienterna, än de vi känner till i dag. Vi måste följa dem upp i vuxen ålder för att lära oss om vilka risker de löper och om vi på grund av dessa borde minska behandlingen. Vi måste också ge fortsatt stöd till vissa patienter, säger han.
Men Lars Hjorth är också tydlig med att tidigare dog de här barnen.
– Så vi har inga bra alternativ.
Barn som behandlades mot leukemi under 1970-talet fick strålning mot hjärna och ryggrad för att de inte skulle få metastaser (dottertumörer) där. Redan tidigt märkte vårdpersonalen att behandlingen skadade hjärnan. Barns hjärnor utvecklas fortfarande och är känsliga för strålning. Därför har många av barnen som behandlades under 1970-talet i dag problem med minne, inlärning, hormoner och hjärntrötthet.
I dag strålbehandlas leukemisjuka barn ytterst sällan. I stället ges höga doser med cytostatika och kortison samt sprutor med cytostatika i ryggmärgsvätskan.
– Barnen mår betydligt bättre i dag, men vi påverkar fortfarande det centrala nervsystemet. Det påverkar fortfarande inlärningen i vissa fall, men vi har inget bra att ersätta behandlingen med. Det ligger tyvärr fortfarande långt fram i tiden, säger Lars Hjorth.
I Göteborg arbetar hans kollega, barnonkologen Marianne Jarfelt, på uppföljningsmottagningen. Dit kommer vuxna som haft cancer som barn.
– Vi har fler som överlever i dag, bland annat för att vi har blivit bättre på att behandla återfall. Det innebär också att många får riktigt mycket behandling, med höga doser cytostatika, kanske strålning och en del blir stamcellstransplanterade, säger hon.
I dag vet vi inte exakt vad det innebär för sena komplikationer. Det vet läkarna om 20 till 30 år. Men det verkar som om det går framåt.
– Det finns en amerikansk studie som visar att de som behandlats senare verkar löpa mindre risk för att drabbas av sena komplikationer, säger Marianne Jarfelt.
