Förskolan ett stöd när Ruben blev sjuk

Sommarlovet är snart här. Ruben sitter i lekrummet på förskolan Draken och funderar över vilken Pokémonfigur han ska rita. Förskolepedagogen Oden Haglind håller upp tre olika ritmallar av Pokémons.

– Cherizard, Aerodactyl eller Golem? frågar han.

Ruben pekar på den sistnämnda.

– Jag ska måla den helt grön, säger Ruben och ritar vidare med tuschpennan innanför de svarta konturerna.

För Rubens del har det fungerat väldigt väl att gå i förskolan både under och efter cancerbehandlingen.

– Det finns många barn som inte kan gå på förskolan alls under behandlingsperioden. Men vi tyckte att det kändes viktigt att han skulle få det sociala och träffa sina kompisar, och vi märkte ganska snabbt att han orkade och att det fungerade, säger mamma Maria.

Ganska snabbt efter att behandlingen hade påbörjats tog familjen kontakt med en konsultsjuksköterska på Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite senare besökte hon Rubens förskola.

– Det fanns några bland oss i personalen som tyckte det var väldigt jobbigt när Ruben blev sjuk. Vissa behövde stöttning. När konsultsjuksköterskan var här fick de prata av sig och ställa frågor, och det kändes väldigt bra, säger Drakens förskolechef Josefin Andersson.

Under tiden som Ruben låg inne på sjukhuset pratade förskolepersonalen väldigt mycket med barnen om hur det är att ha cancer.

– Det har alltid varit en öppen diskussion här om Ruben. I början ställde barnen väldigt mycket frågor, säger Josefin.

Det var tydligt att Ruben var sjuk. Han tappade allt sitt hår under två perioder. Första gången var han två år gammal. Barnen såg att det var något som hade hänt med honom, men det har aldrig varit något konstigt med det.

– Ruben tyckte aldrig att det var jobbigt att tappa håret. Sedan var det ingen som frågade honom om det. Många trodde nog bara att han hade klippt sig, säger Maria.

När Ruben mådde som allra sämst var han mycket på sjukhuset, och totalt var han borta nio månader från förskolan.

Varje dag när det var namnupprop på Draken läste personalen även upp Rubens namn, och berättade att han var på sjukhuset. Det tyckte Maria var en fin och viktig detalj.

– Jag var orolig över att ingen skulle komma ihåg honom på förskolan. Att alla skulle glömma bort honom. Så det kändes viktigt. När vi kom och hälsade på var det i stället så att barnen skrek: ”Hej, Ruben!”.

Förskolan skickade även små filmer till Ruben titt som tätt. Bland annat gratulerade förskolekompisarna honom på födelsedagen när han låg inlagd på sjukhuset.

Just kommunikationen är något som har fungerat väl, menar Maria. Familjen och förskolan har under behandlingen haft en kontinuerlig kontakt och regelbundet stämt av hur Ruben har mått. Förskolechefen Josefin besökte även Ruben när han var sängliggande hemma.

– Det var väldigt skönt att komma hem till er för då kunde jag förmedla någonting vidare till de övriga barnen på förskolan och personalen, säger Josefin.

Familjen har aldrig tyckt att det har varit något problem att prata om att Ruben varit sjuk i cancer.

– Vi ville hellre att man skulle säga det till de andra föräldrarna än att dölja det. Alla skulle få veta att Ruben var infektionskänslig, säger Maria.

Det har varit bra för alla, instämmer Josefin.

– Har det varit ett barn som varit lite för sjukt för att egentligen gå till förskolan så har den stannat hemma i stället. Det tycker jag har fungerat extra bra. Vi har behövt vara noga med att informera nya föräldrar som har börjat hos oss om Rubens situation. Vi tror väldigt mycket på en öppen kommunikation, säger hon.

När det har gått vattkoppor på förskolan så har det varit andra familjer som har ringt hem till familjen och förvarnat eftersom Ruben skulle ha blivit väldigt dålig om han smittats av vattkoppor.

– Under längre perioder när det har gått vattkoppor har Ruben fått antiviral medicin. Det fick han äta under 10 veckor en gång, säger Maria.

I lekrummet på förskolan visar Ruben en plastlåda med sitt namn på. Där ligger hela hans teckningssamling. Han tar ut alla och håller stolt upp dem. Ruben älskar att pyssla och leka. Så fort det vankas en aktivitet på förskolan vill han vara med.

– I dag märks det inte att han skulle ha mått sämre än någon annan. Han har alltid tyckt att det har varit kul att vara här. Han orkar alltid gå till förskolan, säger Maria.

Efter sommarlovet ska Ruben börja i förskoleklass. Skolan ligger bara några kvarter bort.

Maria har förberett skolan inför överlämningen.

– Vi har berättat för dem att han varit sjuk, att han fortfarande går på täta kontroller och att han har en port-a-cath (venport). Det kan ju bli så att han fortfarande blir borta en del.

Framtiden vet de inte mycket om. Bara att det blir första skolstarten någonsin. Med nya kompisar, en ny klass och livet som vilken femåring som helst.