Årets skolstart en revansch för Albin

”Sen när vi satt och grillade sista kvällen såg jag på Albins rygg att det dykt upp röda prickar i huden”, minns mamma Martina. ”Då kände jag att det var något vi måste kolla upp.”

Dagen efter lämnar familjen temaparken i Småland och beger sig hem till Skåne. Martina lämnar av pappa Jesper och lillebror Alfred hemma och åker sen till vårdcentralen för att låta en läkare titta på Albin. Efter misstankar om en eventuell blodsjukdom vill läkaren skicka familjen till sjukhuset i Lund för fler tester.

”När han berättar för mig att det antagligen är en blodsjukdom så bryter jag ihop, och då förstår Albin att något är fel”, berättar Martina. ”Han blir lite rädd och nervös, men personalen tar hand om honom och ringer dit hans pappa. På vägen till Lund undrar Albin varför jag är så ledsen, och jag svarar att det är för att jag inte vill att han ska må dåligt, men att det kommer bli bra.”  

Frågan ingen förälder ska behöva få

I Lund visar alla testsvar att Albin har ALL, akut lymfatisk leukemi, och behandlingen påbörjas direkt.

”Hela världen rasade samman”, minns Martina och stannar upp en stund innan hon fortsätter: ”Jag och Albins pappa Jesper blev otroligt ledsna och tårarna bara kom och kom. På sjukhuset var Albin tyst och bara lyssnade. Han sa inte mycket och frågade nästan ingenting. Men på kvällen sa han: Kommer jag att dö, mamma?”

På senare år har prognosen för leukemi blivit betydligt bättre tack vare bättre diagnostik och effektivare behandling, men den långa behandlingstiden på drygt två år kom ändå som en chock för Martina och Jesper.

”Herregud, två år, minns jag att jag tänkte. Hur ska vi ta oss igenom det här?”, berättar Martina. ”Jag kom i kontakt med andra föräldrar som hade gått igenom samma sak, och de sa att jag kommer hitta en inre styrka. Jag blev nästan arg när jag hörde det, för man var så djupt inne i det här. Men man gör det, man hittar en styrka för Albins skull.”  

Feberinfektionen förstörde första skoldagen

Två veckor efter Albins diagnos kommer ett bakslag för familjen. Läkarna berättar att Albin har en genetisk avvikelse som innebär att han är i högrisk för återfall och kommer att behöva extra mycket cellgifter. För familjen var det som att få en diagnos på nytt.

”Det var tungt”, säger Martina. ”Eftersom vi behövde skruva upp Albins behandling så betydde det också risk för fler biverkningar. En biverkning kunde till exempel sätta sig på hjärtat, så att han får hjärtproblem i framtiden.”

När Albin ska börja i första klass efter sommaren är det även hans födelsedag. En dag som han har sett fram emot länge. Men veckan innan skolstarten får han en feberinfektion och blir kvar en lång tid på sjukhuset. Besvikelsen är stor och när Albin väl kommer tillbaka till skolan blir det extra tufft. På grund av medicineringen behöver han sitta i rullstol och många i klassen känner inte igen honom.

”Albin hade förändrats mycket utseendemässigt. Han hade inget hår och var jättesvullen av kortisonet. Och så hade han svårt att ta sig runt på skolgården”, minns Martina. ”Det tyckte han var extremt jobbigt”.

Årets skolstart tänker Albin inte missa  

Idag är Albin piggare och har gått in i underhållsfasen i behandlingen, vilket innebär hemmamedicinering och endast dagvård på sjukhuset. Den pågår till hösten 2023 då Albin är färdigbehandlad.

”Det första halvåret var absolut värst. Så fort jag hörde ordet cancer tänkte jag att han kommer dö. Allt vändes upp och ned och man såg bara det här tunga och mörka framför sig. Men nu är vi äntligen här.”  

Den 18 augusti är det skolstart igen. Albin börjar i tvåan och fyller 8 samma dag. Men den här gången kommer han göra allt för att inte missa första skoldagen med sina klasskompisar.

”Han trivs verkligen i skolan, och längtar alltid efter sina kompisar när vi är på behandling.”