Från Bangkok till Hoppets hus

Det är full rulle i den lilla lägenheten på övervåningen till Hoppets hus, Barncancerfonden Västras treplanshus i ett bostadsområde intill Östra sjukhuset i Göteborg.

Fyraårige Adam leker med en liten grön studsboll, kastar den i golvet och skrattar sedan så intensivt att hela han studsar, precis som bollen. När bollen rullar in under soffan riktar Adam i stället uppmärksamheten mot den låga hyllan där alla hans leksaksbilar står uppradade och ligger nedstoppade i lådor.

– Papa, I want the red fire truck, säger Adam och pekar mot hyllan.

Brandbilen är en favorit. Så även den röda sportbilen som ser lite ut som Blixten McQueen, den svarta sportbilen och den lilla rosa bussen. Alla bilar är Adams favoritbilar. Han ställer sig på knä och radar upp bilar i en lång rad på hyllan.

– Oh no, traffic jam, säger han och leker att bilarna fastnat i en lång kö.

Engelska är det språk han känner sig mest hemma med, men när pappa Henrik pratar svenska förstår han det mesta. Adam är uppvuxen i den thailändska huvudstaden Bangkok, med en svensk pappa och en mamma från Malaysia.

– Vi träffades under en dykutflykt, berättar pappa Henrik Dahl. Han jobbade som konsult i Singapore när han under en semester i Malaysia mötte kärleken i Suzie. Ett par år senare kom Adam, och den lilla familjen flyttade till Bangkok där Henrik fått ett nytt konsultuppdrag. Under hösten 2016 drogs Adam, som då hunnit bli två och ett halvt, med en envis förkylning som inte släppte.

– Hans andning var påverkad och han snarkade mycket när han sov, berättar Henrik. Vi gick till läkare som misstänkte att det berodde på att hans tonsiller var svullna, så vi ställde in oss på en enkel operation.

Men när resultatet från Adams blodprov kom tillbaka visade det sig att såväl de svullna tonsillerna som Adams många blåmärken hade en annan förklaring. Adam fick diagnosen akut lymfatisk leukemi, ALL, och blev direkt inlagd på sjukhuset.

– Vi var förkrossade och chockade. Ingen av oss visste speciellt mycket om leukemi, mer än att det när vi var unga var ganska dåliga chanser till överlevnad, säger Henrik.

Eftersom Adam hade väldigt höga nivåer av vita blodkroppar i blodet gjordes en akut blodtransfusion för att försöka byta ut hans blod och bli av med så många av cancercellerna som möjligt. Adams mamma Suzie minns den första tiden som en period då hon försökte stoppa undan alla känslor och fokusera på att lära sig så mycket som möjligt.

– Det fanns en bänk, en hård och obekväm bänk, i Adams rum på intensiven. Där tillbringade jag större delen av den första kaotiska veckan, berättar Suzie. Jag läste allt jag kunde hitta om leukemi på nätet, och efter några dagar förstod jag att det fanns bra behandlingar och att många barn överlever cancer i dag. Då kändes det lite bättre.

Efter blodtransfusionen inleddes en leukemibehandling med cytostatika, och familjen fick tillbringa julen på sjukhuset i Bangkok.

Under 2017 började Adam långsamt att må bättre. Familjen planerade en flytt till Singapore där Henrik fått ett nytt jobbuppdrag, och i slutet av februari 2018 var alla väskor packade och familjens hela bohag i en container redo att skeppas till Singapore. 

– Dagen innan vi skulle resa till Singapore fick vi besked om att cancern var tillbaka, den här gången i ryggmärgsvätskan. Det var ett väldigt tungt besked. Vi trodde att livet skulle gå tillbaka till det normala – men så började allting om igen, säger Henrik.

Eftersom Adam inte hade hunnit skriva sig i Singapore kunde de nu välja mellan att låta Adam få behandling antingen i Suzies hemland Malaysia, eller i Sverige. De valde Malaysia, men efter ett par dagar kände de båda två att de inte var nöjda med den vård som Adam fick. Onkologer i både Thailand och Malaysia rådde dem då att söka vård i Sverige.

– Jag hade fått kontakt med Barncancercentrum Väst och fått ett så varmt och fint bemötande av dem, så vi bestämde oss för att komma hit. Vi satte oss på ett flyg med bara ett par resväskor med oss och flyttade hem till mina föräldrar i Marstrand, berättar Henrik.

Efter att Adam blivit inlagd på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg stod det ganska snabbt klart att den behandling som behövdes var en stamcellstransplantation.

Stamceller är en slags ursprungliga celler, som bland annat kan bilda vita blodkroppar. Vid leukemi ombildas blodkropparna till cancerceller, så en transplantation kan hjälpa kroppen att bilda friska blodceller igen.

Men för att en stamcellstransplantation ska lyckas och cellerna accepteras av kroppen krävs det att den genetiska likheten mellan donatorn och patienten är hög. Bäst är det om ett syskon eller en förälder kan donera.

I Adams fall föll uppgiften på pappa Henrik.

– Det kändes väldigt skönt att kunna hjälpa till, att kunna bidra med någonting konkret till Adams behandling. Det är lätt att man känner sig hjälplös som förälder när något sådant här händer, säger Henrik.