”Här behöver vi inte tänka på allt som hör vardagen till”

Adrian, 3 år, är nästan klar med pusslet. Det är bara en bit kvar när han blir sugen på något nytt. Han börjar pilla med en brandbil i stället. Fast snart tröttnar han på det också.

– Ja, han är rätt rastlös, säger Maria Lindblom Björn. Hon skrattar.

Det är Marias, Jimmys och Adrians tredje dag på Almers hus i Varberg. De har hunnit bli lite hemmastadda, samtidigt som allt är nytt och lite spännande, särskilt för Adrian.

Ett helt rum med olekta leksaker är en lyx. Här finns pussel, lego, tågbana, dockor och massor av bilar. Väggen är täckt med en stor målning: delfiner, sköldpaddor och sjöstjärnor som simmar i en färgglad undervattensvärld. En drös gosedjur ligger i ett hörn, samsas med mjuka puffar som är som gjorda för att slänga sig i.

– Det är skönt att göra något nytt för oss alla tre. Komma ifrån vardagen, säger Jimmy.

För Adrian, Maria och Jimmy blev livet något annat den 30 september förra året. Då hade Adrian haft ont i ett ben i några veckor. Han haltade mer och mer och på förskolan märkte de att han hade svårt att hänga med.

De gick till vårdcentralen där de trodde att han hade fått höftsnuva, vilket innebär att extra vätska bildas i höftleden.

Men den där eftermiddagen, den 30 september, förstod Maria och Jimmy att det var något som inte stämde. När Adrian vaknade efter att ha sovit middag ville han inte använda armen. Familjen åkte till Norrköpings sjukhus, där det togs prover. Men personalen gav inga besked, utan skickade Adrian vidare till Linköping.

– De sa inget mer än att vi skulle till Bond i Linköping. Och vi var ju dumma och började googla och förstod att det var barnonkologen, säger Jimmy.

Det tar ungefär 40 minuter att köra mellan Norrköping och Linköping. Många tankar hann snurra i Jimmys och Marias huvuden under den tiden. 

På barnonkologiska i Linköping konstaterades att Adrian förmodligen hade leukemi, men det behövdes fler prover. Familjen fick åka hem för att sedan komma tillbaka på söndagen.

– Jag minns ingenting från den helgen. Allt var kaotisk, säger Maria.

Sedan gick allting fort. På måndagen konstaterades att Adrian hade ALL, Akut lymfatisk leukemi. På tisdagen började behandlingen.

Det är ett slitigt och turbulent halvår som familjen har gått igenom sedan dess. I början var det behandlingar varje vecka och Adrian var mycket sjuk.

– Allt ändrades, ingenting har varit som vanligt, säger Maria.

I en sådant läge kan det vara skönt att komma bort ett tag, få en paus, samtidigt som det kan kännas läskigt och svårt att åka iväg med ett sjukt barn. Dessutom är det ofta krångligt att hitta rätt vecka mellan alla behandlingar.

Att det är gratis att bo på Almers hus var en av anledningarna till att Maria och Jimmy ansökte om en vecka här. För en av de stora förändringarna sedan Adrian blev sjuk är den försämrade ekonomin – att få pengarna att räcka till semester är svårt.

– Det ekonomiska har varit en stor förändring. Någon måste ju vara hemma hela tiden. Vi har fått anpassa oss och välja bort, leva utifrån den plånbok vi har nu, vi är mycket mer hemma. Men att bo här är ju gratis, du behöver bara stå för maten. Vi fick också hjälp att planera in veckan mellan Adrians behandlingar vilket var skönt, säger Maria.

Hemma i Tjällmo finns två syskon till, men de är stora, Isabelle som är 18 år och precis flyttat hemifrån och Oskar som är 21 år. Att storasyskonen skulle följa med var aldrig aktuellt, de har sin skola och vardag att tänka på.

Maria visar oss den lägenhet som är familjens under veckan. Här finns sovrum och vardagsrum, med dusch, toalett och pentry. Dessutom finns ett stort gemensamt kök, matrum, lekrum och tv-rum. Den stora gula villan ligger vackert i utkanten av Apelvikens kurortsområde, omgiven av lövskog och alldeles nära havet.

– Vi försöker vara ute så mycket det bara går.

Det är lågsäsong på Almers hus och Jimmy, Maria och Adrian är den enda familjen här. Det är lite synd, tycker de, det hade varit givande att få möta andra i samma situation. Dessutom hade det varit roligt för Adrian, som saknar sina kompisar från förskolan, att träffa andra barn.

– Men samtidigt är det skönt att bara kunna vara vi. Här behöver vi inte tänka på allt som hör vardagen till, att städa eller fixa, säger Maria.

– Wii.

Adrian skriker av förtjusning i gungan, vill ännu högre upp mot himlen. Löven på träden har precis slagit ut, på marken ligger en matta av vitsippor. Bortom bokarna skymtar havet. Men fortfarande är det vantväder och långt till badsäsongen.

– Vi cyklade vid havet igår. Men det var rätt kallt, blåste väldigt mycket, säger Jimmy.

Så i stället för att bada i havet blev det bad i badhuset.

– Vi åkte till spaet i kusthotellet. Dit kommer vi åka igen, Adrian älskar att bada, säger Maria.

I veckan hoppas familjen få till en tur till Danmark. Sedan är det dags att åka hem igen.

Fortfarande återstår flera behandlingar och i sommar planerar Maria, Jimmy och Adrian mest att vara hemma. Göra dagsutflykter, kanske åka till Kolmården.

Men nästa år, då kanske det blir en mer storstilad semester.

– Vi har släktingar i USA och funderar på att åka dit. Men vi får se, vi tar en dag i taget.