Här slipper Max att vara killen som är sjuk
Sju operationer, otaliga sjukhusbesök och långa perioder med begränsad rörlighet. Vid datorn har Max Kamfors, 13 år, hittat ett sätt att hålla kontakten med kompisarna.
Han dubbelklickar på ikonen. Sedan är Minecraft igång. Max har ena handen på tangentbordet, den andra på musen. Han tar sig vant fram i miljön samtidigt som han förklarar hur spelet är uppbyggt. Det finns tre dimensioner. I den sista, ”The End”, gäller det att besegra draken Enderdragon.
– Jag har klarat spelet men det finns fortfarande massor kvar att göra. Det dyker upp nya uppdateringar hela tiden och så kan man exempelvis automatisera produktionen av vissa metaller, förklarar Max initierat.
Samtidigt som spelet är igång pratar han med kompisarna via Skype, ett program som både kan användas till att chatta och ringa videosamtal med.
– Att spela ger så mycket mer än vad det tar. När jag spelar glömmer jag bort att jag är trött och om jag har ont så försvinner liksom smärtan, den känns i alla fall mindre. Jag tror att jag skulle kunna spela sju timmar i sträck, säger Max och ler.
Max mamma Maria spelar inte Minecraft. Hon nöjer sig med att försöka matcha Max i Mariocart på familjens Wii. Men hon har ändå koll på Max spelande. Max är mån om att visa hur hans dataspel fungerar och dörren till hans rum är alltid öppen.
– Förutom när vi själva stänger den när det tjoas och tjimmas alltför mycket, säger Maria och skrattar. Max och hans kompisar spelar oftast schyst, och vi pratar ofta om hur och varför det är viktigt att vara schyst både i verkliga livet och på nätet.
Max levertumör upptäcktes under en semester på Gran Canaria 2014. En klump, stor som en knuten näve, blev synlig. Väl tillbaka i Sverige diagnosticerades Max med hepatoblastom, levercancer, som är en ovanlig cancerform för barn.
Under sommaren och hösten 2014 behandlades han med cytostatika och låg mycket på sjukhuset. I perioder mådde Max hemskt illa. Han hade svårt att äta, tappade håret, blev infektionskänslig och kunde inte gå i skolan.
– Det var då jag upptäckte att jag ibland kunde glömma bort illamåendet och smärtan genom att spela olika dataspel. Jag skypade också med några av mina lärare, och deltog på vissa lektioner. Oftast valde jag att inte själv synas i bild, men att se klasskamraterna. Det kändes skönt att kunna göra så.
Max behandlas nu med tumörväxthämmande medicin, och metastaserna i lungorna ska svältas bort. Det senaste beskedet var positivt. Max afp-värde (alfa-fetoprotein), som ska vara ensiffrigt, var ett tag uppe i 100 000 men är nu nere i 45 000.
Han säger att tröttheten är en av de jobbigaste följderna av cancersjukdomen. Dagen före intervjun hade Max skrivit dubbla nationella prov i matematik och efteråt var all ork som bortblåst.
– Då brukar jag vila en stund, läsa lite i någon bok eller sätta mig vid datorn. Det är avkoppling för mig.
När jag spelar känns allt som vanligt. Då är jag bara jag och inte killen som är sjuk, säger Max.
Max drömmer om att besöka San Fransisco. Golden Gate-bron och fängelset på ön Alcatraz Island lockar. När Max blir stor ska han jobba som kirurg.
– Jag brukar fråga kirurgerna om mina operationer, om vad som ska göras och hur de ska göra det. Ibland ångrar jag att jag frågar hur operationen ska gå till, som när kirurgen berättade hur de gör när lungan ska opereras. Det lät inte så fräscht. Jag var intresserad av kirurgi innan jag blev sjuk, men nu har jag blivit ännu mer intresserad. Jag vill hjälpa andra barn som drabbas av cancer.