Hedersuppdrag, vikten av forskning och dolda talanger
Vi har fått oss en pratstund med Janne Andersson, Sveriges mesta förbundskapten med 94 blågula landskamper på sitt CV. Inför årets Fotbollströjefredag den 9 maj kommer han återigen leda Barncancerfondens eget fotbollslag BCF – en speciell elva bestående av barn som är, eller har varit, under behandling.
Hej Janne, varför har du tackat ja till att än en gång vara förbundskapten för Barncancerfondens fotbollslag?
Det är ett av de enklaste besluten jag tagit. Om jag kan vara med och påverka, och bidra till Barncancerfondens arbete på något sätt, så är det en fullständig självklarhet att tacka ja. Det är ett oerhört gott syfte och känns som ett hedersuppdrag. Sen är det extra roligt, den här geniala idén med Fotbollströjefredag.
Ditt starkaste minne från förra året?
Det var att få träffa barnen i laget, och se deras glädje och kärlek till fotbollen. Ett väldigt speciellt minne för mig handlar om Knut. Han var en av barnen i laget men sorgligt nog dog han av sin cancer, bara några veckor innan Fotbollströjefredagen.
Jag och min hustru Ulrika var vid hennes farmors grav och där märker jag att det i raden bakom ligger otroligt mycket blommor. Jag tittade lite närmare, och då var det Knut som låg där. Hans grav låg precis intill Ulrikas farmor. Det var en väldigt speciell och känslosam upplevelse.
Varje dag sen förra året har jag haft på mig ett armband till Knuts minne. Ett armband som heter Knutknuten och som hans mammor tagit fram tillsammans med Team Rynkeby för att få in pengar till forskning.
Hur har samarbetat med Barncancerfonden påverkat dig som både ledare och person?
Att ta del av berättelserna från barnen i laget är någonting som tar på en, det går inte att komma ifrån - jag kan inte tänka mig något värre än att ens barn eller barnbarn skulle drabbas av cancer.
Att följa Barncancerfonden och se vilket bra jobb de gör har också påverkat mig mycket. Jag är väldigt tagen av siffrorna - att det är ett barn varje dag som insjuknar. Att 85 procent överlever, men då gör ju 15 procent inte det.
När jag håller föreläsningar tar jag alltid tillfället i akt och pratar några minuter om Barncancerfonden och hur viktig kampen mot barncancer är.
Vad tror du barnen tar med sig från den här erfarenheten med att vara med i BCF?
Det är nog lite olika såklart, men gillar man fotboll och får chansen att vara med i det här sammanhanget så hoppas jag att det ger dem glädje i vardagen. Och sen även träffa andra som är eller har varit i samma situation. Det tror jag är bra för hela familjen. Ja, det finns många positiva grejer.
Vad ser du själv mest fram emot inför årets Fotbollströjefredag?
Det ska bli jättekul att träffa barnen, det är det viktigaste. Men sen också effekten av kampanjen, att vi förhoppningsvis kan nå fler i år och slå fjolårets siffror med råge. Ambitionen är att dra in så mycket pengar som möjligt så Barncancerfonden kan fortsätta göra de bra sakerna man gör.
Avslutningsvis, några snabba (mer eller mindre) fotbollsrelaterade frågor:
Favoritlag som ung?
Arsenal. Jag växte upp på sjuttiotalet när Tipsextra slog igenom. Där var Charlie George, den långhåriga bohemen, en riktig lirare. Men nu är det Halmstads BK, IFK Norrköping och min moderklubb Alets IK som man hejar på mest.
Du har väl fortfarande målrekordet i Alets IK?
Jajamän, det blev 207 mål på 383 matcher.
Har du någon dold talang som du kan avslöja?
Jo, faktiskt. Om du säger ett långt ord kan jag direkt säga hur många bokstäver det innehåller, förutsatt att jag kan stava till det. På något sätt räknar jag ut det snabbt i huvudet. Jag och svärsonen kom på det av en ren tillfällighet.
Klockrent partytrick.
Ja, haha. Du får jättegärna testa mig med ett ord.
Okej… Påverkansarbete?
Femton! Jag stavar och räknar samtidigt i huvudet på något sätt. Det är väldigt roligt.
Ja, verkligen. Och det ÄR ju 15 bokstäver.
Det är klart det är, haha.
Vilken fotbollstränare eller idrottsledare, historisk eller nutida, skulle du kunna tänka dig ta en kaffe eller en varmkorv med?
I fotboll finns det många såklart, men den ledaren som jag mest har tagit intryck av är Bengan Johansson i handboll. Han bodde några hundra meter från oss i Halmstad och jag hade honom som gympalärare. Jag var elevassistent då, så jag fick hjälpa honom när det till exempel var orienteringstävlingar. Hans sätt att leda var unik.
Något speciellt gåshudsminne från landslagstiden?
Ödesmatchen borta mot Turkiet i Nations League 2018: En lördagskväll i november. 40 000 på läktaren i Konya, långt in i Turkiet. Det var säkert nån svensk på läktaren, men inte många. Marcus Berg blir neddragen när det står 0–0 och vi får straff. Hela arenan buar så in i bomben, men Andreas Granqvist sätter den och det är som att dra ur en kontakt - det blir helt knäpptyst. Från total brakvolym till total tystnad - så jäkla häftig upplevelse alltså. Det var gåshud.
Om du fick välja en fotbollsspelare genom tiderna som skulle vara med i Barncancerfondens lag för en dag, vem skulle det vara och varför?
De jag har jobbat med är fantastiska killar som är bra på alla vis. Men den bästa jag sett är Diego Maradona, framförallt under VM 1986 när han vinner guldet åt Argentina. Det var något i hästväg. Han hade fått vara med, och kanske hoppa in sista 15, om vi hade behövt honom, haha.
Till sist, vad vill du säga till fotbollssverige inför årets fotbollströjefredag?
Ta på tröjan och var med, och swisha en slant till Barncancerfonden. Ju fler desto bättre.
Fler av mina kompisar som är företagare i Halmstad kommer uppmana sina anställda att jobba i fotbollströja, och jag hoppas att många företag hakar på och på så sätt ökar medvetenheten om barncancer. Om fler gör det kommer det att sprida sig, det blir ringar på vattnet.
Pengarna som samlas in går bland annat till att ta fram en jävligare medicin mot cancern, men som är snällare mot barnen. För mig är det ett sånt där väldigt tydligt budskap, att vi måste forska fram mer precis medicin. För barn och cancer hör verkligen inte ihop.
