Hon kan lösa gåtan bakom aggressiv neuroblastom
Det saknas en gen hos de allra mest aggressiva neuroblastomcellerna som gör att skadade celler inte städas undan, utan riskerar att utvecklas till cancer. Upptäckten är ny och svensk – och den kan leda till bot för en av de mest dödliga formerna av barncancer.
En forskargrupp från Karolinska institutet och Ludwiginstitutet för cancerforskning i Stockholm har upptäckt en tänkbar orsak till den allvarligaste formen av neuroblastom.
Därmed har de också stakat ut en möjlighet till framtida molekylära mediciner som behandlar på plats i de sjuka cellerna i stället för att slå mot alla celler i hela kroppen.
Upptäckten är att de sjuka cellerna saknar en gen som gör att skadade celler inte dör. Då riskerar de att mutera – och på sikt ge upphov till cancer.
– Genom att återaktivera förmågan till celldöd genom genen KIF1B-b kommer vi kanske på sikt att kunna ge tillbaka genens tumörhämmande egenskaper till cellerna, och på så vis slå ut neuroblastomet, säger forskningsledaren Susanne Schlisio.
Neuroblastom är tumörer i det perifera nervsystemet, i kroppens mest omogna celler. Sjukdomen delas in i fyra kategorier där IV är allvarligast och kräver mest aggressiv behandling. Sjukdomen drabbar mycket små barn, sällan äldre än sju år. Trots att sjukdomen står för ungefär 6 procent av barncancerfallen ligger den bakom 15 procent av dödsfallen i barncancer.
En studie av biopsier från patienter med den allvarligaste formen av sjukdomen, visar att de aggressiva cancercellerna saknar delar av kromosomen 1p36. Den saknade delen är hem för en viktig gen, KIF1B- b, som också saknas i cancercellerna.
Den genen styr den programmerade celldöden genom att utsöndra ett enzym som heter calcineurin. Enzymet splittrar cellens mitokondrier, dess energiverk. När KIF1B- b saknas kan sjuka och skadade celler överleva och genomgå mutationer, som på sikt riskerar att bli cancer.
I dag är det oklart om förlusten av genen KIF1B-b är medfödd eller om den utvecklas mycket tidigt. Och rent generellt menar Schlisio att studier av de molekylära processerna vid cellutvecklingen kommer att leda till fler och skonsammare sätt att bota barncancer.
– Du måste först identifiera molekylerna och förstå vad som driver processen, sedan kan du ställa in siktet och försöka reaktivera de mekanismer som driver utmognad och celldöd, säger hon.
I fallet med neuroblastom IV skulle det innebära att celler som saknar genen KIF1B-b, skulle kunna behandlas så att genens funktion återställs vilket gör att cancercellerna mognar ut och blir friska celler.
Det skulle också innebära mer skonsam behandling, som slår mot de sjuka cellerna och inte hela kroppen. Överlevnaden för neuroblastom IV är 60 procent, jämfört med 85 procent för dem som lider av mindre aggressiva former av neuroblastom. Dessutom är risken för sena komplikationer större och många barn får livslånga skador och sjukdomar till följd av cancerbehandlingen.
– Vi vill behandla barnen smart, och bara den del som driver cancerutvecklingen. Med specialiserade mediciner bombarderar vi dem inte med cytostatika, utan fokuserar på molekyler. Kanske slipper vi skada deras nervsystem, säger hon.
Redan i dag skulle läkarna kunna använda upptäckten för att ställa diagnos och få en fingervisning om prognosen. Finns det cancerceller som saknar uttrycket av KIF1B- b, pekar det på en sämre prognos och lägre överlevnad.
