Knut levde för fotbollen
Vi sitter runt familjens generösa köksbord och dricker kaffe en förmiddag i juni. Det är några dagar kvar till avfärd mot Paris.
– Det är lite skräckblandad förtjusning! Om kroppen bara håller så tror jag nog ändå att det kommer vara jobbigast mentalt. Huvudet kommer att få jobba mer än benen, säger Ida.
På köksbänken står tända ljus vid ett par fotografier av Knut. Där står även hans fotbollskort, som han fick för sin plats i Barncancerfondens fotbollslag i samband med årets Fotbollsströjefredag, insamlingseventet som Knut tyvärr aldrig hann uppleva.
Storasyster Svea har sommarlov och berättar om fotbollslägret, de olika fotbollscuperna hon ska åka på och så resan till Paris. Hon och mamma Johanna ska åka ner och möta Ida, och sen ska de semestra några dagar i Paris tillsammans med släkt och vänner.
Det märks att hon är imponerad av Ida som gör detta, även om komplimangen är inlindad i humor – som så ofta i den här familjen.
– Hon är lite knasig! Jag vet inte så många andra mammor som skulle göra en sådan här konstig grej. Men visst är jag stolt över henne, säger Svea med ett leende.
Svea har också varit engagerad i Team Rynkeby det senaste året. Hon har sålt de armband som Team Rynkeby Stockholm har tagit fram för att stötta arbetet med att samla in pengar till forskning. Armbandet har en speciell knut som symboliserar både Knut, siffran 8 som var Knuts ålder, ett S som i Svea och en evighetssymbol. Svea har också ritat en likadan knut som finns med på lagets kläder. Men att Svea själv skulle cykla, nej det är hon inte så peppad på.
– Men jag kan ju sitta i en sådan där vagn bakom din cykel kanske!
Ett gemensamt projekt
Även Knut var engagerad i cykellaget. Familjen berättar att han var med på en cirkelträning med laget förra hösten.
– Han satt på en högtalare och ropade ”Heja, heja!” till alla minns jag. Och gjorde high five med hela laget, säger Ida.
Knut har också skrivit sin autograf, som finns med på lagkläderna tillsammans med Sveas teckning av knuten.
– Knut var väldigt stolt och glad över att vi gjorde det här. Jag minns att han sa ”Tack för att ni cyklar till Paris för mig”, berättar Ida.
För Ida och familjen har det varit självklart att de skulle fortsätta och genomföra cyklingen – trots att Knut gått bort.
– Jag minns att jag messade dig när vi fått veta att Knut inte skulle klara sig. Jag skrev ”Lova att du ändå cyklar till Paris”, säger Johanna.
Även om Knut inte längre är i livet är han i allra högsta grad närvarande när färden startar mot Paris. Inte bara på lagets kläder, han har också flera olika gosedjur som kommer att följa med laget hela vägen. Laget har som tradition att ta med gosedjur från barn under behandling samt från barn som inte överlevt sin cancer.
– Han har blivit hela lagets ”varför”, en väldigt tydlig symbol och en anledning för laget att fortsätta kämpa och trampa på lite extra i varje uppförsbacke. Och gosedjuren gör det ännu mer konkret, säger Ida.
Något att hänga upp vardagen på
Förutom träningarna så har det varit mycket jobb med att värva sponsorer, arrangera olika insamlingsevent och så klart att förbereda resan till Paris.
– I och med att vi gör det här för Knut har det inte varit så jobbigt. Det har snarare varit skönt att ha något att hänga upp vardagen på. Team Rynkeby har varit som ett ankare för oss, en form av räddning i den bottenlösa sorg som vi lever i, säger Johanna.
På samma sätt som cyklingen till Paris blir en slags höjdpunkt, ett glädjefyllt crescendo, så är det också med vemod som familjen tänker på målgången den 6 juli. Både det faktum att Knut inte kommer att vara där med dem – och tankarna på vad som ska hända sen.
– Det känns jobbigt att det ska ta slut, säger Johanna. Det är en sådan enorm tomhet efter Knut, så vi behöver nog ha någonting att försöka fylla den med.
Som det ser ut nu kommer familjen fortsätta jobba för att sprida Knut-armbandet, något de hoppas kan bli en viktig symbol för varför forskning om barncancer är så viktigt.
– Kan vi inspirera och hjälpa andra och samtidigt samla in pengar till forskningen så hjälper det också oss att må bättre, säger Ida.
Familjen har bestämt att de inte ska vara med i laget för Team Rynkeby nästa år. Men att fortsätta arbetet med att samla in pengar till den livsviktiga barncancerforskningen, det kommer familjen definitivt fortsätta göra på ett eller annat sätt.
Ida har redan nu siktet inställt på Cykelvasan, där även Svea kommer att delta på en del av sträckan. Men att cykla med mammi kommer inte på tal.
– Jag kommer cykla med morfar, du cyklar alldeles för snabbt för mig!
