Ingen trodde att August skulle överleva
Sista leukemi-cellen var bortmedicinerad när August plötsligt fick ont i bröstet. Han flögs akut från Umeå till Göteborg där landets bästa hjärtkirurger lyckades rädda honom från att förblöda. Men när aortan brast en andra gång trodde inte ens läkarna att August skulle överleva.
De första tecknen på att något var fel kom i december 2018. August orkade inte vara ute och leka med sina kompisar i snön och än mindre gå uppför pulkabacken. Till kvällen låg han på en madrass vid matbordet där två oroliga föräldrar vakade över honom.
”Han var helt slut”, minns mamma Emelie. ”I mellandagarna åkte vi till vårdcentralen men fick till svar att det nog bara var ett virus. Om han bara vilade skulle det nog gå över av sig själv.”
Men tröttheten gav sig inte. Tvärtom. Efter nyår åkte pappa Magnus till Örnsköldsviks sjukhus där de tog blodprov. Värdena såg inte bra ut och inom några timmar kunde en barnläkare konstatera att det var frågan om ett leukemiskt symtom.
”Orden kom som en chock”, berättar Magnus som snart fick sällskap av Emelie på sjukhuset. Det blev ambulans till Umeå samma kväll för mamma och August medan pappa tog bilen och lämnade övriga barn hos morbror på vägen. ”Det var en hemsk natt med prover och transfusioner”, minns han. ”Men vi var i alla fall tillsammans alla tre. Det kändes bra.”
Morgonen efter opererades August för att kunna påbörja cytostatikabehandlingen. Diagnosen kom till kvällen och löd Akut Lymfatisk Leukemi. Hemska ord att koppla ihop med sitt barn, men de goda nyheterna var att prognosen för långtidsöverlevnad var hela 95 procent.
”Vi var helt förtvivlade förstås”, minns Emelie. ”Men personalen var otroligt proffsig och pytsade ut informationen stegvis för att inte skrämma upp oss i onödan. Och Augusts chanser såg faktiskt väldigt bra ut för att handla om cancer, insåg vi när vi lugnat ner oss en smula.”
Medicineringen påbörjades genast. Augusts sexåriga kropp svarade bra och snart var de sista cancercellerna borta. Håret försvann i takt med att en tuff medicinering gav resultat. När nästa mätning också visade sig vara fri från cancerceller började läkarna kalla August för ”Hälsan själv”. Emelie och Magnus kände hoppet spira.
Då vände allt. Biverkningar som feber och näsblod tilltog och August klagade över smärta i bröstet. Efter en skiktröntgen förklarade läkarna att det var allvarligt. Det låga immunförsvaret hade skapat en bakterieinfektion som gjort hål på aortan. August riskerade att förblöda om han inte opererades akut – i Göteborg.
