”Ingen trodde att Nic skulle klara natten”
Nic Nilsson insjuknade i spädbarnsleukemi bara fyra månader gammal. Läget var kritiskt. I dag, snart ett år senare, går det knappt att få honom att sitta stilla. – För tio år sedan hade Nic kanske inte klarat det. Jag är extremt tacksam för att forskningen går framåt, säger mamma Emelie.
De första åtta veckorna av sitt liv var Nic som vilken bebis som helst: glad och till synes frisk.
Sedan kom förkylningen som aldrig gick över. Fyra månader gammal lades Nic lades in akut och sövdes.
– Efteråt har vi förstått hur dåliga värden han hade och att inte många trodde att han skulle klara sig, berättar Nics mamma Emelie.
Morgonen efter, när Emelie satt med sin bebis i famnen, kom ett läkarteam in och förklarade att Nic hade drabbats av akut myeloisk leukemi, AML.
– Det kom som en chock, vi hade ingen aning att han var så sjuk. Det var ju bara en förkylning! Att sitta där med honom i famnen och höra att han har cancer … det var ett dödsbesked för mig, berättar Emelie.
Familjen hade tittat på Barncancergalan varje år men hade inte varit i närheten av vare sig cancer eller Barncancerfonden. Nu blev avdelningen Barn 3 på sjukhuset deras hem – och Barncancerfonden fick snabbt en viktig roll i deras liv.
– Vi gick på massage en gång i veckan för föräldrar, det var clowner på måndagar och fika på onsdagar – det har betytt supermycket för oss.
Den intensiva behandlingen var tuff och infektionerna avlöste varandra. Familjen levde i ett töcken med all fokus på att Nic skulle överleva.
– Det som Barncancerfonden gör för familjerna på avdelningarna gör att veckorna inte bara flyter ihop till ett enda stort mörker. Nu visste jag att det var onsdag för att det var fika, man såg fram emot onsdag. Och Neo längtade efter clownerna, säger Emelie.
Under ett halvår bodde Emelie med Nic på sjukhuset och Linus hemma med storebror Neo. Värst var julafton då de var ensamma på avdelningen och Nic konstant kräktes av smärta.
I maj kom dagen Neo hade längtat så efter: Dagen då mamma kom hem igen.
– För tio år sedan hade Nic kanske inte klarat detta. Forskningen har gått framåt och det är jag extremt tacksam för, säger Emelie.
Därför var familjen på plats på Barncancergalan för att berätta sin historia.
– Kanske kan det hjälpa någon annan, det känns bra. Jag hoppas ha påverkat någon att bli Barnsupporter. Efter galan var det en tjej som skrev till mig på Instagram och tackade för inslaget och tyckte det var så fint och hoppfullt. Hennes dotter hade nyss fått AML.
Kvällen på Berns blev känslosam.
– Det var häftigt att få vara en del av det på plats. Jag hade sett inslaget om oss flera gånger men grät ändå när det visades. Sedan bröt jag ihop när jag såg inslaget om Meja som dog i AML ...
Ett annat starkt ögonblicket var när Chris Kläfford sjöng och Nic syntes på tv-skärmen med texten ”färdigbehandlad”.
– Det var som att det gick upp för mig att det är han faktiskt: Färdigbehandlad. Jag fick ett lyckorus, säger Emelie.
