”Innan jag blev sjuk var jag inte alls särskilt kreativ”
Hjärntumören stängde vissa dörrar men öppnade andra. I pysselhörnan på Astrid Lindgrens sjukhus upptäckte Ivar sin konstnärliga ådra. Nu gör han glaskonst och donerar en fjärdedel av intäkterna till Barncancerfonden.
Skålarna och faten som Ivar gör är ofta färgglada och mönstrade. Han gillar att skapa även med andra material, som papper, trä eller betong, men det är något visst med just glas.
− Du vet inte helt säkert hur slutresultatet blir förrän du öppnar ugnen. Det är lilla julafton varje gång, säger han.
Innan han som elvaåring blev sjuk gillade han att spela fotboll och var ganska livlig, men behandlingarna gjorde honom trött. Kirurgerna tog bort en tumör stor som en tennisboll och efter operationen var han först helt förlamad. Sakta, sakta kom kroppen tillbaka och han tränade upp motoriken i lekterapin. Han brukade rita spiraler genom att tejpa fast ett papper på en drejplatta, sätta en krita mot pappret och starta maskinen.
− Innan jag blev sjuk var jag inte alls särskilt kreativ. Jag var inte bra i slöjden. Jag hade svårt att komma på vad jag skulle göra, men nu får jag nya idéer hela tiden, säger han.
Ungefär en gång om året brukar han hålla vernissage för vänner och bekanta. Då visar han upp och säljer vissa av sakerna som han har gjort. Ibland blir det budgivning och priset kan trissas upp till ett par tusen kronor.
− Det är väldigt roligt att andra uppskattar det jag gör. Allt som cancern ställde till med har gjort att jag inte orkar jobba eller plugga som andra och jag kan vara ganska självkritisk, säger han.
De krävande behandlingarna gör sig påminda genom ledvärk, skolios och kufus (krökt rygg). Kroppen värker och han blir snabbt trött.
− Man får vara ledsen för det man har förlorat, men man får inte fastna där, säger han.
Nu kan Ivar gå en kilometer utan problem, två om han tar i. Med åren har också självkänslan blivit bättre. Han berättar att han hamnade utanför i skolan som barn, när han kom tillbaka efter operationen.
− Jag satt i rullstol och hade inget hår. Jag var annorlunda, och dessutom inte särskilt lekfull, säger han.
Genom Barncancerfonden träffade han andra barn och ungdomar i samma situation och de nya kompisarna gjorde stor skillnad.
− Att donera en del av pengarna jag får för hantverket blir ett sätt att ge tillbaka lite, säger han.
Om du vill se mer av Ivar glaskonst kan du besöka hans grupp ”Ivars Skapelser” på Facebook.
