"Jag tänker på barnen och får ny kraft”

Anders Fransson och Anette Länn är inbitna cyklister. De känner varandra igenom Gotlands team i Ride of Hope. Ofta tränar de tillsammans med de andra medlemmarna i gruppen.

Förra året medverkade de i den svenska varianten av Ride of Hope. I år satsar de även på Ride of Hope Europe, där de cyklar från Prag till Almers hus i Varberg.

– Varje krona vi samlar in går till forskning. Det känns oerhört bra inombords att arbeta med välgörenhet, säger Anders Fransson.

Han miste sin dotter Claudia i cancer 2006, då hon var 17 år. Anette Länns son Lucas fick cancer 2007, men är i dag fri från sjukdomen. Genom att cykla in pengar vill de göra skillnad för andra familjer som blir drabbade.

– När jag cyklar kan jag känna att jag är så trött att jag håller på att dö, men sedan tänker jag på att det inte är någonting mot hur de sjuka barnen kämpar. Då får jag ny kraft, säger Anette.

Hennes son fick muskeltumören rabdomyosarkom som 8-åring, vilket är en mycket ovanlig diagnos för ett ungt barn. När sjukdomen upptäcktes fick Anette veta att prognosen såg dålig ut. Ett år av behandling med cytostatika och strålning följde. Det var en hemsk tid i familjens liv och Anette bearbetar fortfarande upplevelsen.

– Varje gång Lucas säger att han har ont någonstans blir jag orolig och funderar. Fast det har gått en lång tid sedan sjukdomen är det svårt att ta in, säger hon.

Anders dotter Claudia drabbades av en tumör i tarmarna och genomgick både cytostatika, strålning och operation. Efter behandlingen mådde hon bra i två år, men 2006 började provsvaren bli sämre. Hon avled i november samma år.

– Claudia var en fantastisk flicka. Hon såg alltid oerhört ljust på saker och ting. Det var så härligt att vara med henne, säger Anders.

När Claudia gick bort var det som att hela Anders liv rasade ihop. Efteråt har han försökt att plocka ihop bitarna igen.

– Jag har varit tvungen att lära mig leva med saknad och sorg. Och hur konstigt det än är har detta ändå utvecklat mig i en positiv riktning. Jag har lärt mig hur värdefullt ett liv är. Jag tror att vår familj är mer rädd om varandra nu och känner hur viktigt det är att jobba ideellt.

För honom har cyklingen blivit ett sätt att minnas Claudia. På cykelns ram nedanför styret sitter en bild på henne. Hon följer med Anders på Gotlands småvägar, på vidderna intill ängarna och vid havets glitter.

– Jag har kvar minnet och kontakten med Claudia när jag cyklar.

Ibland frågar människor om bilden på cykeln. Då berättar han mer än gärna om sin dotter.

– Jag tror att Claudia är stolt och glad där hon är. Vi lovade henne att hon skulle leva vidare genom oss och det tycker jag att vi klarar av att uppfylla.

Cyklingen har också betytt att Anders har fått många fina vänner. De har väldigt roligt ihop, både när de träningscyklar och är med på event som Ride of Hope. Ett extra plus är motionen som han får. Men den viktigaste anledningen till hans engagemang i Ride of Hope är att han vill bidra till barncancerforskningen.

– Jag läste en samling med flera filosofer och där stod det att meningen med livet är att hjälpa andra. Så känns det för mig. Jag tror att fysiskt välbefinnande och själsligt välbefinnande går hand i hand. När personer frågar varför jag cyklar in pengar svarar jag att det är bra för kroppen med motion och det är bra för själen att få jobba med välgörenhet.