”Jobbigast var att sätta nålen"

Förut hade jag en hjärntumör i huvudet. Det jobbigaste var att sätta nålen. Jag tog den här, i port-a-cathen. Det var inte kul. Som en liten sticka från en träplanka, så kändes det. Jag har ett supersnöre med pärlor för alla mediciner och stick. Det är jättelångt och här i kanten står det mitt namn.

Jag har fått en synskada efter tumören. Med det ena ögat ser jag ganska bra, men om jag håller för det ser jag ingenting. Det är okej. Förut var jag på sjukhuset varje vecka, på fredagar, och fick medicin. Nu är jag bara där var tredje månad för röntgen. Jag var tre år när jag blev sjuk. Vi var i Thailand och när vi kom hem åkte vi till sjukhuset. Det är länge sedan. Jag kommer inte ihåg det.

Jag mådde bra av medicinen men jag mådde ändå illa när vi var på sjukhuset för jag var rädd för att sätta nålen. De fick hålla fast mig och jag slogs. Jag ville komma undan, men det gick inte. Efteråt fick jag stickpresent. Jag fick välja ur en korg. Ibland var det lego. Det är det bästa tycker jag. Jag har byggt en båt och en bogserbåt. Mest gillar jag att bygga gubbar.”