40-års jubileum på Skansen

Första barncancerföreningen firade 40 år

Lördagen den 25 maj var restaurang Solliden dukat för fest när drygt tvåhundra personer firade Barncancerfonden Stockholm Gotlands första fyrtio år.

Fyra sjukhusclowner var på plats och busade loss bland matborden med både barn och vuxna. Ansiktsmålning, ballonger och kören Joyvoice var annat uppskattat kalas-innehåll under eftermiddagen.

I sitt tal lyfte Lena Palm fram att festen är ett avstamp för att föreningen förhoppningsvis inte behövs om fyrtio år. Fram till att barncancernöten knäcks helt fyller Barncancerfonden Stockholm Gotland en väldigt viktig funktion för drabbade och anhöriga.

– Jag hoppas att alla går ut lyckliga härifrån och känner att de inte är ensamma. Att vi med en sådan här dag kan ingjuta hopp och mod, säger Lena.

Vid ett av borden sitter tre av dem som drog igång landets första barncancerförening 1979. Då arbetade Margareta af Sandeberg, Eva Turup och Kirsti Pekkanen vid Barnonkologen på Karolinska Sjukhuset. Avdelningen var på väg att stängas och barnen slussas ut till andra enheter när sjuksköterskorna agerade. Det var när de fick med oroliga föräldrar i kampen som politikerna började lyssna. Tre år senare bildades Barncancerfonden.

– Det har vi sedan fått många bevis för genom åren, att det är föräldrarna man lyssnar på. Det är fantastiskt att vara här i dag, vi är väldigt stolta, säger Margareta.

Vid ett annat bord inne på restaurang Solliden njuter familjen Teinert från Upplands Väsby av kalaset. Anton är upptagen med att göra slut på chokladglassen medan storasyrran Emilia kollar in clownerna. Mamma Maria och pappa Stefan kom i kontakt med föreningen 2014 när Anton drabbades av en hjärntumör. 2016 fick han ett återfall.

– Föreningen har betytt väldigt mycket för oss. När allt kändes bottenlöst var det otroligt värdefullt att kunna träffa och prata med de som är i exakt samma situation. Det gjorde att man fick upp intresset för andra drabbade familjer. Det är fantastiskt att vi kan vara på Skansen en sådan här dag, säger Maria.

– En sådan här dag sitter vi med andra drabbade och behöver inte förklara, det räcker att säga något bara med blicken. Föreningen tog emot oss när vi föll ner i det svarta hålet och gav oss små ljusglimtar, som lite extra god mat på sjukhuset. De små ljusglimtarna betyder ganska mycket när man är där nere på botten, säger Stefan.

Sedan ett drygt år är Anton färdigbehandlad. När Teinerts har landat lite mer som en vanlig familj tänker de engagera sig mer i föreningen.

Anton själv säger att de roliga clownerna hittills varit bäst på kalaset. Efter maten ser han fram emot att ta sig vidare ut på Skansen för att kolla in sina favoritdjur.

– Jag gillar apor och vill kolla på olika sorter. Jag kommer inte ihåg vad alla heter. Men lemurerna älskar jag, säger Anton.