Klara lever vidare – i kompisarnas minnen
När ett barn går bort i cancer hamnar fokus av naturliga skäl på föräldrarnas och syskonens sorg. Men hur är det för de jämnåriga kompisarna? – Vi pratar ofta om hur Klara varit om hon fått leva, säger kompisen Ella Stenman.
Barndomskompisarna Ella, Emma, Ellinor och Alva är samlade vid köksbordet hemma hos Ellinors familj. Från datorn spexar kompisen Klara Öhlund i ett några år gammalt filmklipp.
Tjejerna skrattar till när Klara kastar glitter mot kameran och säger att hon tycker om smink.
– Det där är så typiskt Klara, det skulle alltid vara glitter och paljetter, säger Ellinor Sandberg.
Den här oktoberkvällen är det möjligt att se klippet med ett leende. Så är det inte alltid.
– Jag har gått in och tittat på videor som hennes mamma har lagt ut på Klara och då har jag börjat gråta, säger Ella Stenman.
Flickorna växte upp tillsammans i Ytterbyn, några kilometer från Kalix. De spelade fotboll i Nyborg SK och gick på samma skola. Emma och Klara hade ett band tillsammans. Framför allt umgicks tjejerna nästan hela tiden som barn.
– Jag minns inte exakt allt vi gjorde, mest att vi var hemma hos varandra jämt. Vi hoppade studsmatta och lekte, säger Emma Kattilavaara.
På våren 2015, när de var i tolvårsåldern, slogs barndomsidyllen sönder. En majdag fick tjejerna veta att Klara hade cancer. Kompisen hade en hjärntumör, den ännu obotliga cancerformen ponsgliom. Detaljerna hade vännerna inte koll på då.
– Först tänkte jag att det inte kunde gå så… jag tänkte att det var tillfälligt. Man kunde inte ta in det, säger Alva Nilsson.
– Jag tänkte att hon var sjuk, men att hon skulle bli bra. Jag drog inte slutsatsen att det skulle gå så långt att hon inte skulle finnas här i dag. Det kunde jag inte tänka mig, tillägger Ella.
Efter någon vecka förstod tjejerna att deras vän var allvarligt sjuk. Den skoldagen, då inte mycket blev gjort, glömmer de aldrig.
– Jag kommer ihåg att vi grät hela dagen. Vi grät konstant. Skolsköterskan var inne och försökte trösta oss, berättar Ella.
Skolsköterskan var ett bra stöd, minns tjejerna. I övrigt pratade kompisgänget mest med sina familjer och varandra. De drog också i gång en insamling till förmån för Barncancerfonden. De arrangerade en loppmarknad och hade ett ”Spring för livet”-lopp i byn. Totalt samlade Klaras kompisar in 24 000 kronor.
– Det kändes som att vi var helt maktlösa och inte kunde hjälpa henne. Men med insamlingen hjälpte vi ändå på något sätt, förklarar Ellinor.
