Laddar för skolstart fri från cancer

Till hösten börjar Felicia i tredje klass, sista årskursen på lågstadiet. Det som är spännande för vilken åttaåring som helst är extra spännande för den som har varit borta mycket från skolan.

– Det är väldigt skönt att komma tillbaka och träffa kompisar och vara med dem. Vi brukar göra olika lekar, säger hon.

Felicia fick hög feber som sexåring. Men det är inget hon vill prata om. Hon har tagit sina sista tabletter mot cancern och står tillsammans med sin familj inför en vanlig vardag.

–Om jag ska välja något i skolan så är det badet, vi går och simmar varje fredag, och så svenska och musik. Förra året satt jag i en vagn och orkade inte gå så bra, men jag kunde gå lite.

Hur märker du att du är frisk?

–Jag kan gå mycket bättre och jag leker mycket mera och jag är sprattlig. Fast den här grejen gör ont, förklarar Felicia och visar upp ett pekfinger med en liten rispa vid nagelbandet.

Hon klär sig helst i prinsesskläder och bär gärna en tygros i håret. En rosa när hon är glad, en blå när hon är deppig och flera andra färger som tillsammans representerar hela känslospektrat hos en åttaåring som återvunnit livet.

Förutom Felicia består familjen av mamma Therese, pappa Mikael och syskonen Oliver, 16 år, och Linnéa, 14 år.

De har hälsat på henne på sjukhuset varje dag.

–Men ni stannade inte särskilt länge, retas Therese.

–Vi kom i alla fall, svarar Linnéa.

Föräldrarna har nyligen återgått i heltidstjänst efter åren hemma och på sjukhus med Felicia.

–Det känns som det är nu verkligheten börjar igen, säger Therese.

–I början gick det jättedåligt. Jag gick omkring i chock och gjorde inget och bara tänkte på hur det kunde ha varit och så sov jag inte och blev tröttare och tröttare, säger Oliver.

Han har precis varit på Barretstown, det internationella lägret för barncanceröverlevare och deras syskon.

–Jag var där förra året. Alla accepterar alla och alla har varit med om samma sak. Och de spanska killarna var jättesnygga, säger Linnéa.

Felicia har övergått till att demonstrera sina färdigheter på familjens piano. Noterna är Olivers gamla, självförtroendet grundmurat.

Första gången hon tappade sitt hår försvann allt, ögonbryn, håret på huvudet, ögonfransar, till och med håret på armarna.

–Du var len som en babyrumpa, säger Therese.

Andra gången hade hon testar kvar på huvudet. Peruken satt på under skolavslutningen i första klass, men den var varm och kliade.

–Det känns jätteskönt att jag inte behöver ta mer medicin på kvällarna. Ibland mådde jag sådär och ibland mådde jag inte alls bra av det, säger Felicia.