Malin och Martin väntar inte på något

Det är ett leende par som tittar tillbaka på mig genom skärmen. Det låter lite i bakgrunden och deras fokus skiftar mellan skärmen och det som händer på golvet hemma i huset i Sandviken. Malin och Martin ursäktar sig och förklarar att barnen, Harry och Hilda, just kommit hem från förskolan. De ser lyckliga ut och verkar tillfreds med tillvaron. Deras positiva sätt att se på livet är inspirerande.

– Vi väntar inte på något, säger Malin.

Hon förklarar att de gör det de vill direkt. För man vet inte om man har tid att vänta. Livet kan ta slut i morgon.

Cancerbesked i tonåren

Martin och Malin varken kände varandra eller bodde i samma stad när de fick sina cancerbesked med två års mellanrum. Omedvetna om varandra hade de båda genomgått tuffa behandlingar och hade liknande utmaningar.

Det var sommaren 2005 som Malin insjuknade. I väntan på operation levde hon verkligen sitt liv till fullo. Då hon inte visste hur allvarligt det var ville hon inte ta något för givet. Hon var tvungen att gå igenom en tolv timmar lång operation på hösten, fick en inflammation i bukspottkörteln, rasade i vikt eftersom hon inte kunde äta, fick genomgå ännu en lång operation då hela tolvfingertarmen, halva magsäcken, lite av levern och en stor del av bukspottkörteln togs bort. Efter nästan sex månader på sjukhus fick hon äntligen åka hem.

Martin tränade mycket innebandy och reflekterade inte så mycket över att han hade ont i benen och knäna. Det var sådant man fick räkna med. Först efter att han varit hemma från skolan med feber i en vecka och körtlarna bak i nacken hade blivit stora som plommon reagerade hans föräldrar. På sjukhuset konstaterades att Martin hade fått leukemi, ett ord han aldrig hört förut. Behandlingen började dagen efter.

Hittade kärleken på läger för barncancerdrabbade

Några år efter att Martin och Malin fått sina cancerbesked arrangerade Barncancerfonden ett läger för cancerdrabbade ungdomar på Almers hus i Varberg. Varken Malin eller Martin hade några förväntningar på vad lägret skulle ge och tvekade inför att åka. När de väl bestämde sig visade det sig att lägret skulle förändra deras liv. Paret fann varandra snabbt och veckan spenderades avslappnat och helt utan krav med att spela minigolf, gå på Liseberg och bara umgås. Lägret är det enda positiva minnet Martin har från sin sjukdomstid.

Efter lägret åkte Malin hem till Linköping och Martin till Sandviken. Men innan dess bytte de nummer och började skriva till varandra redan på tåget. Helgen efter åkte Malin och besökte Martin i Sandviken och resten är, som man brukar säga, historia.

– Vi blev hur tajta som helst, säger Malin.

Barnlycka trots allt

Hilda, 18 månader, hoppar nyfiket upp i mammas knä en stund. Martin berättar att sjukvården har varit fantastisk och att det är tack vare den som han idag är pappa. På personalens inrådan frös han in spermier innan han fick sina första cellgifter, inget vare sig han eller hans föräldrar tänkte på precis efter att ha fått ett cancerbesked. Om det inte vore för det hade Harry och Hilda inte funnits. IVF-behandlingarna som Malin och Martin genomgick lyckades på första försöket med både Harry och Hilda.

– Det var meningen att dom skulle bli till. Det är lite karma liksom, säger Martin.

Malin tror att de är lite hönsigare än andra föräldrar och säger att de nog varit på vårdcentralen lite mer. Båda två, men främst Malin har haft en stor rädsla kring att även barnen ska drabbas av cancer, men har blivit lugnade av läkare med information om att risken är otroligt liten.

Nästa steg - bröllop

Det finns ett samförstånd paret emellan, som kanske endast personer med liknande traumatiska erfarenheter kan ha. Paret har haft mycket att bearbeta efter sjukdom och behandling. Att vara helt beroende av sina föräldrar i början av tonåren är tufft. Martin känner att han missade tre år av det sociala umgänget. Han har också haft mycket oroskänslor och mardrömmar och både Martin och Malin har fått hjälp av kuratorer.

– Det man hör av många är att man uppskattar saker på ett annat sätt, ser livet annorlunda när man haft cancer. Så är det verkligen, säger Martin.

Malin och Martin trivs väldigt bra ihop - de har samma syn på vad som är viktigt i livet. Rädslan för att någon av dem ska få ett återfall finns alltid där, men de är tacksamma för varje frisk dag och överens om vad de vill lägga tid och fokus på. I deras värld finns det alltid något att fira. Och nästa stora firande blir sannolikt deras bröllop, för de vill inte vänta.