”Mamma säger att jag är en superhjälte”

Det tar en knapp minut innan Martin glömmer bort att vara blyg. Han visar sin tygapa Apis, som de hittade alldeles nyss.

– Den hade varit borta jättelänge! Vi hittade den i lekstugan.

Utanför fönstret puttrar en robotgräsklippare runt i villaträdgården. Köket är minutiöst städat och kaffedoften sprider sig medan mamma Laven Mokri lägger upp bullar på ett fat. Det är precis så vardagsvanligt som det låter: en sjuåring som far runt i en villa i en förort norr om Stockholm.

Opererades på ettårsdagen

Men det har inte alltid varit så. När Martin bara var nio månader gammal diagnosticerades han med Wilms tumör, en cancerform i njurarna. Vanligtvis begränsar den sig till ena njuren och är då ganska lättbehandlad. Men i Martins fall fanns det tumörer i båda njurarna. Ganska stora tumörer.

– Han fick cytostatika men svarade inte så bra på det. Tumörerna krympte inte, men växte inte heller. Så de beslöt att de skulle operera. Den ena njuren tog man bort helt, den andra njuren kunde man behålla men operera bort tumören från, berättar mamma Laven.

Operationen ägde rum på Martins ettårsdag. Till en början såg allt bra ut. Familjen gick på täta kontroller. Martin var pigg och glad. Men efter ungefär ett och ett halvt år kunde man konstatera att cancern hade kommit tillbaka. Och den här gången valde läkarna att operera med en gång.

– Tumören satt illa till, så de var tvungna att ta bort hälften av den enda njure som var kvar. Och Martin svarade inte så bra på det, han föll i koma och låg på intensiven i elva dagar.

Huvudperson i ny reklamfilm

Till slut vaknade Martin, och tack och lov hade operationen gått bra. Efter ytterligare behandling med cytostatika är Martin cancerfri sedan några år – och nybliven filmstjärna. För i Barncancerfondens nya reklamfilm är det han som spelar huvudrollen.

– Jag var bara lite nervös när jag spelade in filmen. Jag skulle låtsas att jag skulle åka hem från sjukhuset och så skulle jag ge en raket till en kompis som också var på sjukhuset.

Var det kul?

– Ja det var jättekul. Mamma var med också, men det var en väldigt lång dag.

Skulle du vilja spela in fler filmer? Kanske spela superhjälte eller så?

– Ja, kanske. Mamma säger att jag är en riktig superhjälte. Hon brukar säga det i bilen, när hon skjutsar mig till skolan.

Mamma Laven ler och nickar.

– Ja, du är en riktig superhjälte. Du har ju klarat allt det här med cancern.

Träffa andra drabbade

Det var under tiden när Martin låg på sjukhuset efter den andra operationen som familjen kom i kontakt med Barncancerfonden.

– De ordnade middagar, frukostar och besöksträffar. Och medlemsträffar där vi fick träffa andra föräldrar och barn som gick igenom samma sak. Det var fantastiskt. Jag vill ju inte att andra ska drabbas av det här, men man känner sig så extremt ensam när man går igenom det. På det här sättet så fick man ändå träffa någon som visste hur det var. Den gemenskapen har varit väldigt viktig, säger Laven.

Martin har – föga förvånande – en helt annan minnesbild av tiden på sjukhus.

– Det kom clowner ibland. Och man fick önska vilken ballong man ville ha och jag tog alltid att jag ville ha en hund. För jag vill ha en riktig hund, och det vill mamma och pappa också. Fast vi har inte tid just nu, säger de. Mamma vill ha en bulldog, fast jag vill ha en svart hund.

Vad minns du mer från sjukhuset?

– När mina kusiner kom dit så lekte vi med cyklarna i korridoren!